Lyyysande HV!
Femte raka segern och det helt välförtjänt i den första kvartsfinalen mot ett blekt Djurgården. Med det spel HV bjöd på i framförallt de två sista perioderna är det ingen tvekan om att det här kan bära hur långt som helst.
Lämnade Kinnarps Arena med ett riktigt brett leende på läpparna. Det var ett tag sedan man gjorde det, men efter kvällens match var det svårt att göra något annat. I hallen blev det stående applåder för laget och väl utanför arenan ljöd de välbekanta HV-ramsor.
Första perioden präglades av den ganska väntade matchbilden, där det var två spelmässigt jämbördiga lag som kämpade och slet hårt om segern.
Djurgårdens poängkung Kristoffer Ottoson var snabb att inleda med två riktigt vassa målchanser, men i vägen stod ikväll en storspelande Stefan Liv. Målchanserna var många från båda håll i en publikunderhållande första period, där spelvändningarna var snabba och isytorna stora. Öppet till max alltså, men det viktiga första målet skulle ändå bli HVs och det i numerärt överläge. Man skulle kunna tro att detta var resultatet av ett effektivt hårt pressande spel från Jönköpingslaget, men så var verkligen inte fallet. Allt som behövdes var en rätt placerad Skröder framför mål, då en skakig Joaquin Gage ständigt bjöd på returer. Någon målvaktsduell var det knappast tal om ikväll.
Drygt tolv minuter in i perioden åkte Niskanen på en utvisning och Djurgården fick chansen att reducera. Det var heller inte långt ifrån att man gjorde det efter ett powerplay av helt annan klass än HVs. Djurgårdenspelarna kom samlade i farliga anfall med ordentlig fart under skridskorna ett flertal gånger. Riktigt nära var Daniel Rafner, men marginalerna var på HVs sida och laget kunde gå till periodpaus med ett psykologiskt övertag.
– Tycker att första perioden var lite av en tennismatch. Är ändå nöjd med insatsen. Vi spelande som ett lag och gjorde de rätta bedömningarna, summerade Lückner.
Andra perioden inleddes med drygt en minuts spel i numerärt överläge för HV som fortsatte att imponera. Spelarna pressade upp tempot betydligt och det till alltför hög nivå för att Djurgården skulle hänga med i svängarna. Stockholmarna blev stundtals helt utspelade av ett HV som ville och vågade mycket.
Spänningen från den första perioden försvann helt. Detta var utan tvekan HVs match och emellanåt bjöds det på några riktiga delikatesser. Med drygt två minuter spelade kontrar Johan Davidsson i boxplay och gör en riktigt härlig soloåkning in på mål. Visserligen satt inte pucken i nätet, men det är just denna typ av initiativen och vilja som gjorde att det var riktigt kul att se HV ikväll.
Strax efter ett par snygga dragningar bakom mål från slitvargen Davidsson ökar HV på ledningen ytterligare genom Kalle Sahlstedt efter drygt halva perioden spelad. Djurgården som pressats tillbaka i princip hela tiden tar därmed timeout, men lyckades trots detta aldrig hitta tillbaka till ett vinnande spel. Istället var det frustrerande och griniga Djurgårdare som gick på plan igen, varav en, Christian Eklund oprovocerat och fult tryckte upp klubban i ansiktet på Per Gustavsson. Med tanke på vilken otroligt viktig kugge Pelle är i laget var det givetvis en stor lättnad att incidenten inte ledde till mer än ett jack i ansiktet.
HV fick det gyllene tillfället att punktera matchen, då man fick möjligheten att spela hela fem minuter i numerärt överläge, men spelarna lyckades inte skapa speciellt mycket mot ett Djurgården som höll tätt och arbetade bra i försvaret.
Djurgården lyckades aldrig att samla ihop sig i tredje perioden, utan de chanser man fick förvaltades dåligt. Någon kämparglöd verkade helt saknas i laget och HV fick emellanåt leka relativt ostört i slottet.
I inledningen bjöds Remstam på ett friläge och det kändes att en påökning hängde i luften, men kylan infann sig inte riktigt och slutade därför med ett skott utanför. Desto större kyla i avslutningarna har Daniel Ljunqvist som strax därpå satte matchens läckraste mål och fortsätter att imponera stort.
Harald Lückner tyckte efteråt att det var roligt att Daniel uppmärksammats.
- Ljunqvist har vuxit mycket och vågar ta för sig, även i en mer offensiv roll.
HV-maskineriet fortsatte att ånga på och den dittills ganska anonyma Hassinen satte kvällens sista mål efter en riktigt snygg långpass från Anders Huusko.
Sex minuter senare blir det spel fyra mot fyra, då Skröder och Djurgårdens Per- Anton Lundström båda åkte på 2+2 för roughing.
HV spelade disciplinerat perioden igenom och extra roligt var givetvis att Stefan Liv fick behålla den välförtjänta nollan.
Niklas Wikegård var med all rätt inte särskilt munter och konstaterade att laget gjort en riktigt dålig match.
- Ingen riktig slutspelshockey som man har rätt att kräva. Är grymt missnöjd, men det är bara att träna vidare.
Det är inte så mycket det faktum att man vann kvällens möte som sättet man gjorde det på. ”Kul att spela hockey idag” kommenterade Davidsson efteråt och det märktes också därnere på isen. Lagandan och spelglädjen är tillbaka hos HV och förhoppningvis där för att stanna. Att redan nu drömma om en eventuell semifinal efter endast en seger när det återstår som mest sex matcher att spela är väl kanske inte särskilt lyckat. Djurgården kommer knappast att bara lägga sig ner och dö, utan kampen fortsätter och det återstår väl att se om HVs förmåga att spela bra på bortaplan sitter i från grundserien. En sak är säkert fortsätter man så här kan det gå hur långt som helst.
