Pojklaget HV 71
Det känns riktigt tungt att skriva kvällens matchreferat, då ännu en HV-förlust får föras till protokollet. Serieledarna Frölunda vann helt rättvist mot det yrvakna pojklaget HV 71.
Frågan man ställer sig och har gjort under en avsevärt lång tid nu är givetvis, när kommer vändningen? Efter att ha sett HV i aktion i kväll är det väl tveksamt om den kommer överhuvudtaget.
Första perioden inleder HV rätt så okej. Visserligen är det inte frågan om något imponerande skönspel från lagets sida, men man skapar ändå ett par riktigt vassa målchanser i inledningen av matchen. Spelarna ser ganska taggade ut inför uppgiften och har bra fart under skridskorna. Från start är det ändå gästade Frölunda som håller i spelet och bestämmer det relativt höga matchtempot.
Vilka tendenser HV än må ha haft till ett vinnande spel så försvinner dessa i princip helt efter att Niklas Andersson i ett mycket snyggt anfall ger gästerna ledningen. Liv är chanslös när frölundaforwarden med hög fart går mot mål och iskallt håller i pucken för att sedan enkelt sätta den i nättaket.
- Första och andra perioden var något av det bästa spelet hittills på bortplan, där vi hade bra fart på puck och under skrillorna, konstaterade en nöjd Conny Evensson.
Drygt två minuter senare får Tomi Kallio ett friläge och ett ypperligt tillfälle att öka på ledningen, men resultatet 0-1 skulle ändå stå sig perioden ut. Detta trots att Frölunda i andra halvan förde ett riktigt bra och organiserat spel i powerplay, där man effektivt tryckte tillbaka ett stillastående HV-försvar.
– Andra perioden vill man stryka ett streck över. Vi stod som ett pojklag och bara stirrade på puck, var en av HV-tränarens kommentarer senare på presskonferensen.
Det tog endast sex sekunder sedan satt pucken igen, dessvärre i fel kasse.
HVs spel fortsätter även in i den andra perioden att se oroligt ut och det blir knappast bättre, snarare tvärtom. Man missar mycket och har inget passningsspel att tala om. Frölundaspelarna ges stora ytor att spela på och kommer alltför ofta med hög fart in i anfallszon. HV får lägga ner mycket tid och energi på att jaga puck och när man väl kommer ut ur egen zon är skotten på mål för mesiga och enkla eller så hamnar man längsmed sargerna.
Mål i hockey behöver inte vara snygga, de gör man. Ett påstående som stämmer bra överens med HVs billiga reduceringsmål, där pucken lite oturligt för Norrena studsar sarg ut rakt i famnen på Johan Davidsson som enkelt nätade i ett öppet mål.
Niklas Andersson var onekligen på hugget ikväll och gavs efter onödigt HV-slarv i mittzon ännu ett friläge som Liv lite mirakulöst satte stopp för.
En påökning för Frölunda låg emellertid i luften och ca femton minuter in i perioden kom den också efter ett starkt förarbete av Ronnie Sundin bakom kassen. Skottstatistiken 8-15 talar väl egentligen för sig själv.
I inledningen av tredje perioden får HV möjligheten att spela med en man mer på plan, men det ska väl till lite av ett under ifall HV ska kunna utnyttja sina powerplay. Oorganiserat och ineffektivt, där Frölunda istället bjöds på kontringar. Även periodens andra spel i numerärt överläge präglas av ett evigt transporterande av puck från HVs sida.
Tredje perioden är i princip en enda lång gäspande transportsträcka. Frölunda spelar disciplinerat på sin ledning och tar heller inga onödiga risker.
HV-spelarna såg i slutminuterna riktigt trötta och uppgivna ut. Med endast 34 s kvar att spela vaknar man ändå till, men alldeles för sent och endast så pass mycket att för att slutsiffrorna ska kunna finputsas till 2-3.
Med tanke på HV-spelarnas stundtals hängande huvuden och sega ben ställer man sig frågan om det överhuvudtaget finns någon vilja kvar i laget? Känner mig riktigt besviken och kan endast konstatera att HV i och med Leksands vinst mot Luleå är farligt nära slutspelssträcket (6p) och till att bli ett enda stort fiasko.
