HVs första straffseger för säsongen
Ikväll lyckades faktiskt HV med bedriften att vinna på straffar, något som knappast hör till vanligheterna, då man inför mötet mot Linköping hade fyra strafförluster av fyra möjliga i bagaget. Matchhjälte för kvällen blev lagkaptenen själv, Johan Davidsson.
Första perioden var utan tvekan i HVs ägo, då man på ett mycket bra sätt under hela perioden kontrollerade spelet och var det lag som bestämde det relativt höga matchtempot. Ett konstaterande som Linköpings nygamla tränare Torgny Bendelin endast kunde hålla med om.
– HV var solklart det bättre laget och vi ska vara glada för att det efter första perioden inte stod 3-0 sa han efteråt.
Linköping kämpade och jagade trots allt på bra, ett slit som senare i matchen skulle visa sig ge utdelning.
Det var riktigt härligt att se HVs spel i första perioden, inte minst i numerära underlägen, där man visade gång på att detta är en av lagets riktigt starka sidor. Försvarsspelet finns det alltså inte mycket att klaga på, men effektiviteten och förmågan att faktiskt utnyttja sina numerära överlägen är minst sagt dålig. I kvällens första powerplay hade HV-spelarna fart under skridskorna och rörlighet. Man skapade ett rätt bra tryck, så visst fanns lägena, sådana som automatiskt borde innebära mål, men en av HVs som jag anser det största problem just nu är att man saknar en riktig avslutare.
Cirka sju minuter in i perioden var Anders Huusko på en kontring i boxplay, riktigt nära att sätta första målet för kvällen, men dessvärre blev han neddragen och en ledning fick skjutas på ytterligare. Efter knappt en minuts spel i fyra mot fyra drar HV på sig ännu en utvisning och Linköping bjöds på det gyllene tillfället att ta ledningen i matchen, men Liv var bra ikväll och täppte till ordentligt i hemmakassen.
Drygt tio minuter senare sitter ändå tillslut pucken efter skott av Björn Melin.
Nyförvärvet Lubomir Korhon verkar ha kommit in i laget bra och glänste till emellanåt. Det var bland annat strax efter att tjecken bjudit på en rad snygga dragningar som HV genom Per-Åge Skröder spikade periodresultatet 2-0.
Andra perioden inleddes av ett powerplay för HV, som förde ett väldigt bra spel, där spelar som Loponen och Sahlstedt inte lät sig stoppas av LHCs backar, men även detta numerära överläge skulle sluta mållöst.
HV behöll i majoritet av den andra perioden kontrollen om spelet, men som så många gånger innan bjöd man in motståndarna i matchen genom att spela alltför mycket på sin ledning. Man skapade överhuvudtaget inget framåt och istället för att utnyttja fördelen av en ledning och se till att döda matchen genom att producera fler mål blev man efterhand alltför passiva, varpå Linköping med 50 s kvar att spela med åtta spelare på plan ser till att reducera genom Barry Richter. Det skulle inte ta slut där, för endast cirka två minuter senare är kvitteringen ett faktum efter en HV-utvisning. HV fortsätter att återupprepa sig genom att hela tiden bjuda motståndarna på denna typ av snabba och billiga mål, en företeelse med korta svackor som Johan Davidsson efter matchen poängterade vikten av att komma från.
– Vi börjar bra och är riktigt laddade och har tålamodet, men blir i andra perioden lite för tveksamma. Tycker ändå att vi behöll kontrollen, men tog det lite väl lugnt i slutet, vi glömmer att markera och gav på så sätt Linköping utrymme, sa Lückner efteråt.
Det blev alltså en match trots allt och en riktigt underhållande och spännande sådan, där båda lagen i tredje perioden bjöd på många farliga och heta målchanser. Linköping var riktigt tända och var i inledningen inte långt borta från att för första gången i matchen ta ledningen. Tack vare det nya bränslet var också Linköping i alla fall den första halvan av perioden det lag med den största viljan och först på pucken. LHCs kontringar efter HV-slarv i mittzon var emellanåt riktigt farliga, men i vägen stod givetvis Liv.
Drygt tolv minuter in i perioden såg det ut som om HV till sist lyckats att reparera skadan från den andra perioden, men målet blev pga. att man i skeendet innan blåst för en utvisning av en linköpingspelare bortdömt.
HV hade speciellt när Linköping strax därpå drog på sig ännu en utvisning chansen att avgöra, men var rent ut sagt värdelösa, trots två man mer på plan.
Det skulle gå till en förlängning som flöt på snabbt, där spelare som Davidsson och Sahlstedt hade chansen att avgöra. Tack vare Livs fortsatta stabilitet i kassen och en iskall och snygg straff av HVs i särklass bästa spelare just nu, Johan Davidsson fick man ändå till sist sin troligen efterlängtade straffseger, där marginalerna och flytet, men även en stor portion skicklighet blev det avgörande.
Bendelin var efteråt på presskonferensen ändå väldigt nöjd med lagets insats och stolt över att man istället för att ramla ihop som ett korthus, lyckats att resa sig och komma tillbaka in i matchen efter HVs tvåmålsledning.
