Tankar kring domarvärderingar.
Snart börjar det. Det som man, för ovanlighetens skull som HV-fantast, sett fram emot sedan december. Jag syftar givetvis på slutspelet. Då kommer de riktiga kämpatagen fram, samtliga lag tuffar till sig så mycket som möjligt. Råkurren efter avblåsning blir också allt vanligare, då det gäller att markera sin styrka. Ordet kämpaglöd får en helt ny dimension.
Angående de här råkurren finns det en detalj i den svenska regelboken som i mitt tycke är lite snedvriden, nämligen den regeln som säger att kastade handskar innebär obligatoriskt matchstraff. Varför?
Inom hockeyn är det heta känslor, och det är fan så mycket ärligare att göra upp face to face med knytnävarna än att t.ex. slå av handleden på någon så att vederbörande blir sjukskriven, ändå är det sällan en sådan förseelse bestraffas med mer än två minuter på botbänken.
Det finns de som tycker att idrotten ska vara fri från våld och ta ett ansvar mot våra barn. De har en poäng, men återigen: I hockey är det heta känslor! Kastar man handskarna gör det mest ont på en själv, och man får heller ingen riktig kraft i slagen när man står på skridskorna. Ska man tala om för barn att det är dumt med våld kan man börja med att rensa de hyllor i våra leksaksaffärer som innehåller leksakssoldater, knallpulverpikadoller och andra krigsleksaker.
En annan sak jag inte förstår är varför det inte kan bli icing när man spelar i numerärt underläge. Varför ska man ha lindrigare regler bara för att man redan har gjort ett regelbrott? Det skulle bli fler avblåsningar och längre matcher, men det skulle vara tuffare att klara av utvisningar utan baklängesmål. Det skulle antagligen leda till justare spel. Vad det gäller utvisningar föstår jag heller inte varför domarna är så rädda för att låta två spelare från samma lag sitta i båset samtidigt. Är man en man mindre på banan är det helt plötsligt okej att spela fult, medan det andra laget inte kan göra någonting utan att armen åker upp i luften.
Vems är då ansvaret att detta förbättras? Våra domare? Nja, i och för sig är det de som ska verkställa det hela, men de måste få direktiv från annat håll. Domarbasen Dag Olsson? Han har ett visst ansvar i frågan, men det är tveksamt om han hinner med det, han har ju fullt upp med att blåsa igång hormonstinna muskelpaket på TV4. Följdaktligen ligger bollen hos Svenska Hockeyförbundet. Det är de som kan påverka regelbedömningarna genom att ge de svart-vitrandiga aktörerna på isen direktiven. Att vara domare är ett otacksamt och lågavlönbat extraknäck.
Mitt tips till de ansvariga på Hockeyförbundet är att höja domarnas status, heltidsanställa dem med riktigt bra lön, fullt i klass med vad spelarna tjänar. Då behöver de inte ha något jobb vid sidan av, utan kan koncentrera sig mer på dömandet. För att det ska bli verklighet måste de få mycket bra betalt, så de har en ekonomisk buffert inför framtiden när de slutar. Dömer man till man är 50 år är man knappast glödhet på arbetsmarknaden efteråt....
Om man höjer domarstatusen rejält, samtidigt som man ändrar regler och bedömningar enligt ovan, så är jag övertygad om att vi får en mycket rättvisare och sportsligare ishockey att beskåda.
