- -
Är det dags att gå hem nu?
Ännu en tung afton för HV71. Petrasek och Wesslau lyfte sig men inte laget. Istället för att drömma om play-offstrecket mardrömmer vi nu om Väsbyrekordet.
Period 1
HV71 inledde starkt om man jämfört med hur det sett ut tidigare under säsongen. Man uppträdde mer som ett lag med 14 poäng än ett med 8.
Även om Luleå var vassast så fanns visst hopp om att bortalaget skulle kunna hålla jämna steg.
Sedan började hjärnsläppen som vi alla vant oss vid, men ännu inte lärt oss att acceptera och älska.
Först Fälth, som gör en Pettan och ger Klasen pucken som sista man. Wesslau räddar friläget och den efterföljande straffen efter att Fälth hakat Klasen.
Strax därefter serverar Fantenberg en Luleåspelare i det egna slottet á la krögare Pettan. Wesslau klarar igen och spelar som i fornstora dagar.
HV spelarna hade dock inte gett sig. Holzapfel stod nämligen för det i särklass största hjärnsläppet då han knätacklar Fransson. 5 minuter och game. Tacklingen var ful men det såg inte ut som att Holzapfel otvetydligt satsade på att knätackla - men han gjorde inte heller något för att mildra situationen. Fransson utgick skadade.
Här fruktade vi HV-fans Luleås oresonliga powerplay, men övelevde alla fem minuter - kanske tack vare att man skadat Luleås ledande back och att hemmalaget var skärrat.
Två minuter från slutet skulle dock Olausson bryta in i HVs slott utan att möta på större motstånd kunde han sätta 1-0 pucken bakom Wesslau. HV bli nu traditionsenligt passiva och ångestdarrande i egen zon. Strax innan slutet etablerar Luleå tryck och med bara sekunden kvar satt 2-0 pucken.
Period 2
Dahlén säger inför perioden att Holzapfels bentackling var schysst och därför inte borde genererat ett boxplay. Inledningen är oengagerad men Luleå sätter 3-0 efter snygg styrning i PP av Hedman. Sen dess grusiga ögon.
Ni får gissa vilket lag som spelar oinspirerat, som tar hopplösa utvisningar och som mest tänker på vad de ska äta på vägen hem.
Luleå har redan börjat förbereda nästa träningspass. Domarna tar bara de mest uppenbara utvisningarna. Ingen verkar bry sig om resten av matchen. Kanske inte jag heller… Men jag sitter kvar, med oseende ögon.
Period 3
När jag var liten var jag väldigt rädd för att svälja min egen tunga. Jag har inte svalt min egen tunga - men vet nu hur det känns. En klump växer oresonligt i halsen och sträcker sig ned i magen. Ångesten stiger i kroppen och nålar skjuter ut igenom huden.
När nästan allt hopp är ute för mig sätter Kyle Beach en retur från ingenstans!
Hoppet växer. Nu kommer vändningen! Den vi väntat på. HV börjar spela bra, skapar målchanser.
Sedan snubblar Fantenberg när han jagar pucken bakom eget mål. Trukhno snappar upp den, går ner bakom buren och slår en back-handpass tillbaka till Mannberg vid första stolpen. 4-1 och tungan började sjunka ned i magtrakten igen.
Efter en fin prestation av William Karlsson i offensiv zon då han tråcklar sig förbi Lulespelare så hamnar pucken hos Carlsson - reducerat till 4-2.
HV får ett powerplay. Hv försöker. 5-2 i tom bur, Olausson.
Matchanalys
Luleå hade en vanlig dag på jobbet.
+HV hade en vanlig dag på jobbet.
=5-2 till Luleå.
Rajala var en av HVs bästa forwards - trots att han inte spelat sedan juni. Det säger en del. Sedan HV reviderade målsättningen har jag inte sett en enda förbättring i spelet. Mönstren är de samma.
Dags att revidera något annat?
Wesslau var bra idag. Han gav laget chansen att vinna.
Domarna var bra. Kunde kanske plockat några fler utvisningar på framförallt HV spelare för hakningar och slashing.
Petrasek spelade enkelt. Godkänd.
