Brända broar, förändringar och fingertoppskänsla
HV71 säkrade SHL-kontraktet nästa säsong i den sjunde och avgörande matchen av det negativa kvalet mot IK Oskarshamn. Efterspelet kom som så många gånger att handla om lättnaden av att ha klarat av det. Men det var inte bara det som präglade snacket efter den sjunde matchen.
”Skönt, vi klarade oss ur den här sitsen som vi som förening satt oss i. Det har vi gjort tre av de fyra senaste åren egentligen. Det är skönt att klara oss ur men det krävs ju förändring. I princip samma läge i tre av de fyra senaste åren är inte okej tycker jag med de här fansen som stöttar laget och hela kommunen och hela staden”
Ord som HV71s lagkapten André Petersson yttrade bara minuter efter att det stod klart att HV71 spelar kvar i SHL säsongen 2024/2025.
Vartenda ord han säger, träffar helt rätt. André är ett fullblodsproffs, som inte är rädd för att säga vad han tycker. När André skrev på för HV71 så var det nog inte det här han såg framför sig. Två säsonger där man med näbbar och klor klamrat sig fast och greppat alla halmstrån som fanns för att hålla sig kvar i SHL.
Det räcker nu.
Så känner både fansen och lagkaptenen i HV71. Förmodligen många fler. Pressen på föreningen att nu börja ta rätt beslut framöver är monumental.
Fingertoppskänsla.
Något HV71s fans visat hela säsongen. Man har stöttat genom rejält jobbiga tider genom degradering, hockeyallsvenskan och två riktiga skitsäsonger i SHL. Inför match sju var stämningen elektrisk. Ett flaggtifo och sjungande supportrar skapade stämning likt match sju 2017. Därefter följde en del ångest och klumpar i magen när pucken dansade på Dichows mållinje. När sen målen började trilla in ett efter ett bakom Rydén i IKOs mål började dock stämningen ta vid igen och det kändes som både laget och publikens axlar sänktes rejält. När 5-0 skickades in i tom kasse och allt var klart kom så banderollerna upp.
”Styrelsen och Nubbens inkompetens,
har raserat HVs existens,
detta skulle aldrig hända,
nu är alla broar brända,
avgå alla!”
Att stötta genom hela matchen. Både innan och under densamma för att ge spelarna all energi som bara var möjlig är nåt man är bortskämd med i Husqvarna Garden. Sen, när allt var lugnt och säsongen var ”räddad” vädrade fansen sitt missnöje.
Fingertoppskänsla.
Man kan tycka vad man vill om orden, men det är svårt att argumentera emot de fyra första raderna. HV71 som förening leker just nu rejält med elden och om några IKO-skott hade gått stolpe in istället för stolpe ut kunde man nu varit i hockeyallsvenskan. Man har inte råd med att den typen av marginaler ska handla om 35 plus miljoner kronor.
Nu måste man börja granska och rannsaka sig själva. Gå till botten med allt som varit. Ta tjuren vid hornen på riktigt och se över organisationen. 70 miljoner på spelare men 0kr till en scout? Nubben som oavsett vad har totalbränt sitt förtroendekapital. Men är det seriös elitverksamhet 2024 att inte scouta spelare bättre? Vart fanns försvarsspelet den här säsongen? Vart var den lovade, uppgraderade centersidan som man skulle luta sig emot? Många kommer kräva att huvuden rullar. Men i grunden kan man ju hålla på år ut och år in om klubben inte har en röd tråd som sträcker sig genom föreningen.
I kvalserien över sju matcher var det extremt nära att en spelartrupp på närmare 70 miljoner kronor föll för att en spelare stal allt fokus i IKO. Visst jag vill hylla tredjekedjan, backsidans lugn och Rydéns målvaktsspel. Men Viktor Lodin vann mer eller mindre på egen hand matcher åt IKO offensivt. Att man inte har ett sätt att råda bot på det är häpnadsväckande och ångestframkallande. Med den spelarbudgeten och tiden på sig att sätta ett fungerande försvars- och grundspel. Så har man inte kommit längre. Det avgörs med 3 klockrena stolpträffar av IKO i match nummer sju.
Om HV71 överhuvudtaget ens ska börja fundera över att etablera sig högre upp så krävs stabilitet. Just nu har jag svårt att se vart den här klubben är påväg. Just nu talar ingenting för att man ska ta fantastiska beslut och lösa ett slagkraftigt lag nästa säsong. Snarare tvärtom. Utred detta, kom tillbaka med handlingskraft och trovärdighet. För den här föreningens förtroendekapital är sedan länge förbrukat. Man har en hel del att bevisa.
Jag respekterar André Petersson. Han kräver förändring. En spelare ska inte styra en klubb. Men när klubben inte lyssnar på sina fans som gjort investeringar för miljontals kronor möjliga, så är det skönt med en kapten som ryter ifrån.
Många spelare och ledare lämnar säsongen med ett fett underkänt betyg. Hela föreningen gör det. I kvalet klev vissa fram. Det var livsviktigt. Nu kan vi i nån mån åtminstone se fram emot ett år till i SHL. Nu behöver dock vi fans lite paus från det här.
HV71 är och kommer alltid finnas i våran vardag. Det är vad supporterskap handlar om. I med och motgång. Till vi hörs nästa gång, tack för den här säsongen.
Vi hörs snart igen.
