Den perfekta sagan
Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Hur mycket man än ritar upp scenarion och drömmar. Hur mycket man än förbereder sig och hur mycket man än gör rätt. Men, spoiler alert, denna saga slutar lyckligt, och i ärlighetens namn, kunde den inte ha skrivits på ett finare sätt.
Även om det krävdes totalt mörker och brustna hjärtan för att någonstans börja om. Rensa ut. Bygga nytt. Denna resan påbörjades redan efter förra säsongen. Tack vare att HV71 har de resurser man har, de sponsorer man har och de fantastiska fansen man har, kunde man påbörja en kraftsamling som saknar motstycke. Men det är väldigt lätt att rensa ut och riva ner. Det är desto svårare att bygga något hållbart och stabilt. Att vi lyckades med det, har vi Johan Hult att tacka för mycket.
Att i ett tidigt stadie få en tränare på plats var av största vikt för att kunna locka spelare och presentera en idé. Tommy rekryterades i ett tidigt skede och vilken rekrytering sen. Från första intervju fick man lära känna en man med driv, passion, lugn och tydlighet. Han lockades av utmaningen och ledde sedan detta laget genom ett mentalt stålbad av att leva med pressen att man bara skulle tillbaka. Allt annat var ett misslyckande.
På resan fick man med sig en stabil ledarstab med Stillman, Rahm och senare även Thermell. Dessa herrar skapade den där stabila grunden att stå på, implementerade en vägvinnande spelstil och ledde laget genom hela säsongen.
Spelarsidan då? Där talar vi om en grupp med rutinerade ledare, ungdomlig frenesi, enorm bredd, HV-hjärtan och spelare som beskriver det som en dröm att få chansen att vara med på resan tillbaka mot SHL. Under resans gång breddades truppen ytterligare med spets och tyngd. Allt för att kunna stå förberedda för skador och sjukdomar, något som slutligen blev avgörande.
Man vann serien med ganska bred marginal och gjorde sig redo för slutspelet. Väl där valde man Västervik som man relativt enkelt städade av i 5 matcher. I semifinalen väntade Karlskoga. Matcherna blev tuffare och jämnare även om man även här gick segrande ganska enkelt. 4-0 i matcher och nu väntade det där som man sett fram emot hela säsongen med skräckblandad förtjusning. En final i bäst av sju, för att nå det slutgiltiga målet. En finalserie där HV71 skulle testas på riktigt.
Ut gick HVs bästa back på att driva spelet – Emil Andrae. I match 2 försvann förstemålvakten Jonas Gunnarsson. Bohm missade matcher. Huhtala missade matcher. Larsson såg både stabil och mänsklig ut samtidigt som inlånade tredjemålvakten Adam Åhman fick hoppa in i match fem efter att ha gått på semester. Frågetecknen var många. När match sex skulle starta kom man från en 2-7-förlust på hemmaplan vid chans att avgöra.
Tålamod, stolthet, målmedvetenhet och bounce-back-förmåga. Allt var ifrågasatt.
Match sex öppnades dock bäst av HV71 och en bra bit in i tredje perioden ledde HV med 2-0 och hade ena foten i SHL efter storspel av Åhman i mål och slutspelets och hela säsongens MVP Fredrik Forsberg. Då fick till slut Olle Liss hål på Åhman. Därefter väntade en kanonad mot HVs mål och 2-2 kom välförtjänt. Sudden väntade.
Björklöven körde över HV även i första förlängningsperioden. Då tog Tommy Samuelsson timeout. Budskapet var tydligt. ”Keep calm. Stay cool. We just need one fucking chance boys.” Trots timeouten fortsatte Björklöven pressa på men HV71 höll emot. Någonstans byggs en frustration upp när man skapar så mycket men inte får utdelning. Men då kom till slut den där chansen. En utvisning och HVs sylvassa PP skulle få chansen i början av period fem.
Väl där lyckades man få ett uppställt spel i anfallszon. Billins hittade Vesel som i sin tur serverade Forsberg. Resten är HV-historia och ett perfekt slut på en perfekt säsong i en saga som inte kunde regisserats bättre om man så försökte. 3 powerplay. 3 mål. Samtliga av Fredrik Forsberg. Samtliga assisterade av Tyler Vesel.
Fredrik Forsberg signade nytt med HV71 efter att ha varit med och spelat dom ur SHL. Han ville vara med på resan. När han i sudden avgjorde med sitt tredje mål för matchen kastade han handskar och klubba och åkte snabbare än jag sett honom göra på hela säsongen. Han åkte raka vägen mot hörnet som var fyllt av HV-supportrar, hoppade upp mot plexit och skrek ut sin glädje. Ett skrik av lättnad, glädje och med insikt om att målet var uppnått. Målet man tillsammans strävat mot hela säsongen.
Johan Lindbom, Eric Johansson, Teemu Laine, Simon Önerud och nu Fredrik Forsberg. Spelare som avgjort den där sista matchen. Samtliga har gjort det i sudden. Man kan diskutera vikten av dessa mål i HV71s historia. Men faktum är att jag aldrig känt samma känslor som jag gjorde ikväll, i den femte perioden när Forsberg avlossade sin bössa för sista gången den här säsongen och sköt HV71 tillbaka till SHL.
Till samtliga delaktiga på resan den här säsongen, stort tack. Och ett extra tack till dig Foppa. Nu är du för evigt odödlig i HV71 och Jönköping.
Tack för den här säsongen. Vi är HV71. Vi ÄR tillbaka.
