Det finaste vi har
HV71 står inför ett nytt ödeskval. IK Oskarshamn står på andra sidan. Vilken förening som än får lämna kommer ha en tuff väg tillbaka att börja vandra. Även om det känns fruktansvärt och ångestfyllt så är det väl ändå detta som är charmen med idrott? Det finns vinnare och förlorare.
Det ska hela tiden säkras att allt håller elitnivå. Faciliteter, eget kapital, arenakrav osv. Det har man för att säkra kvalitén på produkten SHL. Jag är relativt fine med det. Sålänge man inte stänger serien. För det är väldigt lätt att sitta och säga att man älskar den svenska modellen med öppna serier när det går bra, så låt mig säga att jag vill se ett levande seriesystem, även när det går skit.
Någonstans är det ändå det finaste vi har i Sverige inom föreningsidrott. Att klubbar kan trilla ur och ta sig upp. Drömmen måste hållas vid liv. Jag tror det är helt avgörande för det breda hockeyintresset i hela landet. För vad hade hänt med tex Björklöven, Södertälje, Djurgården eller Brynäs om lagen blir kvar i Hockeyallsvenskan och serierna stängs? Hur hade uppslutningen och intresset varit då? Jag säger inte att fans hade slutat följa sina lag, men hade spelare av för hög kvalité för HA kommit hem och spelat för sin klubb om drömmen om uppflyttning inte fanns? Jag vet inte.
När Modo efter många år i Hockeyallsvenskan gick upp så gick tårarna från Mattias Karlin rakt in i hjärtat på stora delar av Hockeysverige. Eller varför inte sportchef Henrik Gradins tårar? Den enorma lättnaden och framförallt glädjen att nå sitt mål med allt som hänt på vägen. Eller när Foppa snärtar upp sitt tredje mål mot Björklöven i final nummer 6 och skjuter HV71 tillbaka till SHL. Tårarna från HV-ikoner som Torp, Önerud med flera. Låt oss aldrig ta ifrån klubbarna detta.
Idrotten är himmel och helvete. Vinnare och förlorare. Självmål och drömmål. Misstag och prestationer. Ibland kan jag fråga mig själv varför jag älskar HV71. För det är inte alltid det är rimligt att älska en förening som man gör. Men att få genomlida ångestfyllda kval, horribla säsonger, katastrofala prestationer eller bara riktigt gråa säsonger där man åker ut i åttondel. Allt detta och väldigt mycket mer gör man för att få uppleva de där ikoniska ögonblicken. Öneruds avgörande 2017 i match 7 i sudden, Stefan Livs 4 hållna nollor finalserien 2004, Foppas hattrick och avgörande i period 5 i Umeå för att nämna några.
Det är därför vi ger klubben villkorslös kärlek och tid. Det är därför man engagerar sig. Nya hjältar föds inte varje säsong. Det kan dröja många år. Men låt oss aldrig sluta tro och drömma. Låt alltid den där gnistan finnas kvar.
Negativt kval är det värsta jag upplevt som supporter. Att åka ur SHL. Att få uppleva återtåget är en av mina bästa upplevelser. Håll drömmen vid liv. Linjen mellan att älska och hata den här sporten är hårfin. Men låt alltid kärleken till ditt lag bestå. HV71 är mitt lag, och oavsett vad jag skriver i affekt eller vad som händer, så kommer det vara så. Från barnsben till gravsten, lever jag mitt supporterliv, för HV71.
