Hedersam förlust för HV
HV inleder matchen starkt. Det är tydligt att Skellefteå inte är uppe i matchtempo. 1-0 faller helt rättvist efter att Krog (!) kämpat och vunnit puck mot två Skellefteåspelare, spelat den till Kolan Karlsson som med en snygg diagonalpass når Carlsson som avslutar resolut.
Under perioden uppstår 4-5 tveksamma situationer där Skellefteåutvisningar varit möjliga. Det är tydligt att hemmalaget inte hänger med och man tvingas till fulspel genom interference och hakningar . Ingen åtgärd från domaren, nåväl, slutspelshockey tänker jag.
Andra perioden är Skellefteås helt och hållet. HV inleder katastrofalt och drar på sig ett lagstraff. 1-1 kommer i efterföljande powerplay, en puck som letar sig in mellan benen på en skymd Wesslau efter styrning. Den luckan borde varit täppt.
Efter tio minuter i andra är skotten 11-0 till hemmalaget. HV har helt slutat åka skridskor i egen zon och står passiva som lamm till slakt. Tillslut får bortalaget ett par utvisningar med sig och fem-mot-trespel i över en minut. Man skapar egentligen ingenting men det stoppar blödningen.
Rejält med HV-tur ser till att ställningen är lika inför avslutningen.
Tredje perioden är en bitter historia. Hv spelar boxplay i närmre sex minuter av de åtta första efter hårda utvisningar. Tidigare nämnda slutspelsnivå tycks fjärran när William Karlsson åker ut efter att med handen ha vidrört OS-turisten Ericsson. Denna utvisning resulterar i det avgörande 2-1 målet.
Strax därefter tar sig Brithén igenom Skellefteförsvret på egen hand. Han fintar målvakten Svensson trots hack och hakningar men avslut vill sig inte. Powerplay för HV? Icke. På den efterföljande tekningen drar William Karlsson istället på sig en utvisning för high sticking, korrekt dömd men nog kändes det snopet efter domaren agerande i situationen innan.
Skellefteå backar hem. HV kommer in i matchen och skapar farligheter. När HV etablerat spel bestämmer sig Burström för att flytta den egna målburen, det första försöket misslyckas men andra gången går det. William Karlsson står snällt och tittar på. Det är självklart att det ska vara utvisning, men domarteamet har tankarna på annat håll denna kväll. Även Karlssons agerande är tveksamt, Niclas Burström är en liten kille, 172 cm som han måste våga nita i ett sådant läge. Agerandet är oerhört osportsligt och att inte se till att han får betala för det är fruktansvärt orutinerat och visar att Skellefteå tillåts göra vad som helst, både från HVs och domarnas sida. I båset viftar Bendelin uppgivet med handduken.
William Karlsson har ingen bra match. När HV ska slutforcera tappar han pucken, spelet vänder, Arvidsson står för en snygg dropp till Bellemare efter att ha lurat bort Fantenberg. Bellemare avslutar kliniskt - en lättnad för honom då han haft två ramträffar och ett missat friläge tidigare under matchen.
Vad tar vi med oss?
HV lyckades göra match av det till slutet av tredje trots att man är utspelade under andra perioden och domarna hjälper hemmalaget så gott de kan. Det lär bli ett snabbt uttåg ur slutspelet då detta var matchen vi möjligen kunde stjäla.
Matchen gav också värdefull slutspelsrutin till Pilut och Eidstedt som lär får fortsatt förtroende i kommande matcher då Campoli, Salmela och Pettan verkar bli borta resten av säsongen. Att ett decimerat och svagt HV kan utmana visar att SAIK inte är helt övermänskliga. Årets HV är en trist soppa, men har ändå inte så långt till toppen i den moderna tidens urvattnade SHL.
En eloge till Skellefteå som inte blir skärrade efter förstaperioden. Tyder på välförtjänt självförtroende. Hemmapubliken gör också en väldigt bra insats och påverkar säkerligen domare Björk & Sjöqvist en hel del. Vi HV-supportrar får inspireras och förhoppningsvis kan vi vinna någon liten fördel i hemmaarenan.
- Annars får våra spelare se till att börja stå upp för sig själva.
