HV71 50 år - Guldet 2017
Först och främst, STORT GRATTIS på 50-årsdagen till klubben i mitt hjärta. Visst önskar jag som samtliga andra HV-supportrar att dagen inte skulle behöva firas samma säsong som man degraderades efter den sämsta säsongen i klubbens historia. Men istället för att deppa eller för den delen heller blicka framåt, tänkte jag blicka tillbaka på det där slutspelet 2017, då HV71 tog sitt senaste SM-guld. Ett magiskt slutspel fyllt av spänning, dramatik, glädje och ett lag där pusselbitarna föll på plats till perfektion.
Truppbygget:
HV71 hade säsongen innan slutat på nionde plats i SHL och återigen åkt ut i kvartsfinal. Klubben valde trots det att låta Johan Lindbom vara kvar som huvudtränare. Bakom honom kom dock Nicklas Rahm och Stephan ”Lillis” Lundh in för att backa upp.
På målvaktssidan kom en spännande JVM-målvakt in för att se och lära bakom rutinerade Fredrik Pettersson-Wentzel. Målvakten var en ganska blyg kille. Målvakten var Linus Söderström. Mer om honom senare.
På backsidan plockade man in Christoffer Persson. En rutinerad defensiv back som skulle fylla ut försvaret. HV71 fyndade också i Västerås. Andreas Borgman plockades in och han växte ut till en gigant under säsongen. I slutspelet spelade han huvudrollen flera gånger och bidrog i stor utsträckning till att guldet hamnade i Jönköping till slut. Man fyllde också på med spelare som Dylan Reese och Mikko Lehtonen. Backsidan var en av de starkaste på många år och blev bara bättre och bättre.
Forwardssidan var mer eller mindre intakt från föregående säsong. David Ullström kom in under slutet av säsongen för att bredda truppen inför slutspelet. Dessvärre blev hans medverkan kortvarig, men det är något vi också kommer återkomma till senare. Men med namn som Thörnberg, Önerud, Brithén, Christensen, Sandberg, Tedenby, Lias Andersson med flera var det en trupp byggd med ett enda mål – SM-guld.
Grundserien:
Grundserien levde in i den sista omgången. SHL var jämnare än någonsin och när 52 omgångar summerades var Växjö etta på 99 poäng, HV71 tvåa på 98, Frölunda trea på 97, Linköping fyra på 96, Brynäs femma på 93 och Skellefteå sexa på 90. Poängligan vanns av Joakim Lindström och bästa HV-spelare var Mattias Tedenby på 24:e plats. Bredden på forwardssidan var dock slående och HV hade många spelare som presterade istället för att ha en kedja som ledde laget.
Under grundseriens gång blev det dessutom mer och mer tydligt att en viss Linus Söderström var på god väg att konkurrera ut sin läromästare i ”PW”. När säsongen summerades hittade man Linus på smått otroliga 94,32 i räddningsprocent och 1,34 insläppta mål per match på de 22 matcher han spelade. HV71 hade en glödhet målvakt inför slutspelet och en lagmaskin som var redo att mala ner vilket motstånd som helst.
Kvartsfinalerna:
HV71 ställdes i kvartsfinal mot rivalen Färjestad. På förhand pratades det om en tuff kvartsfinal när pucken skulle släppas i match 1 i Kinnarps Arena. Efter 1:29 hade Färjestad också tagit ledningen genom Marcus Nilsson. Men det var då de presenterade sig för första gången i detta slutspelet och väckte ett sovande HV71. Bumbi-kedjan med Lias Andersson, Mattias Tedenby och 1-1-skytten Filip Sandberg. Chelsea Dagger dundrade ut i högtalarna när HV gjort sitt första mål i slutspelet och publiken lyfte taket i Kinnarps Arena med sitt vrål. Matchen stod sedan och vägde fram till drygt 3 minuter återstod av tredje perioden och Pilut grävde fram pucken till Ullström som tryckte in 2-1 till HV71 och vrålade likt en arg brunbjörn upp mot ståplatspubliken. När Önerud kort därefter satte 3-1 i tom kasse gick HV upp i 1-0-ledning i matchserien mot Färjestad.
Match 2 spelades i Karlstad. 11 minuter in i densamma lobbade Mikko Lehtonen pucken ur egen zon. I mittzon kom en hungrig Martin Thörnberg som snappade upp pucken och skapade något utav ingenting. Med sitt handledsskott sköt han 1-0 till HV lite ur ingenting alls. 1-1 kom genom John Persson i slutet av andra men HV replikerade blixtsnabbt. Pär Arlbrandt sköt på bortre benskydd och Ted Brithén tryckte in returen vilket återigen satte HV i förarsätet med en 2-1-ledning. I tredje perioden fick HV chansen i powerplay och när Reese avlossade bössan kunde Thörnberg styra in matchavgörande 3-1 vilket gav HV 2-0 i matcher när serien vände hem till Jönköping igen. Detta blev också Ullströms sista match i slutspelet efter att han brutit armen när han brakade in i sargen.
HV hade nu skapat sig ett fint utgångsläge inför den tredje kvartsfinalen. Efter en mållös första period kunde Arlbrandt spräcka nollan tidigt i andra perioden efter en fin framspelning av Brithén. HV föll därefter tillbaka lite och släppte in både 1-1 och 1-2. I tredje var det däremot dags för slutspelets MVP att kliva fram och presentera sig på allvar. 4 minuter in i den tredje perioden avlossade Simon Önerud ett handledsskott rakt upp i första krysset för en kvittering. Med 2:30 kvar trodde nog alla att samme man hade skjutit HV till 3-0 i matcher med sitt 3-2-mål i powerplay, men Färjestad lyckades kvittera och matchen gick till sudden. Väl där tog det knappt 1,5 minut innan en back skjuten ur en kanon kom i en fin andravåg, serverades av Arlbrandt och sköt HV till 3-0 i matchserien inför ett kokande publikhav i Kinnarps Arena. Andreas Borgman firade genom att hoppa upp mot sargen innan han kramades om av ett helt HV-lag som var en match från semifinal.
I den fjärde kvartsfinalen var det aldrig nåt snack. Thörnberg sköt 1-0 i powerplay fint framspelad av Önerud och Arlbrandt. 2-0 kom bara minuter senare efter att Sandberg snappat upp en lös puck och snärtat dit sitt andra mål i slutspelet. Andra perioden var 48 sekunder gammal när Lawrence Pilut dribblat av halva Karlstad-laget innan han satte pucken stenhårt i första krysset från ingen vinkel alls. 3-0 i matchen och efter att Färjestad gjort 2 tröstmål kunde HV hålla tätt och vinna med 3-2 och kvartsfinalserien med 4-0 i matcher. Samtidigt hade seriesegrarna Växjö överraskande åkt i kvartsfinalen mot Malmö med 4-2 i matcher, vilket gjorde att skånelaget var näst ut för HV71.
Semifinalserien:
I den första semifinalen var det lite ovisst vad som väntade. Malmö hade som sagt slagit ut seriesegrana och HV-bekantingen Andreas Thuresson öppnade målskyttet för skåningarna. Filip Sandberg tog då saken i egna händer och lyckades lite turligt valla in kvitteringen via Alsenfelts benskydd. Malmö återtog dock ledningen innan HV kom ut i tredje och fullständigt pulveriserade Malmö. Efter mål av Lias Andersson, Chris Abbott, Ted Brithén och Oscar Sundh gick HV från 1-2 till 5-2 och vann första matchen i semifinalserien mot Malmö.
Andra matchen skull visa sig bli jämnare. HV71 inledde bäst och 1-0 kom efter att Kevin Stenlund styrt in Kristofer Berglunds lösa skott från blålinjen. Malmö kom dock tillbaka och kvitterade. I andra perioden vann Malmö skotten med 17-2 men Söderström i HV-kassen storspelade. I tredje kunde dock inte ens Linus stå emot när Alvarez nätade i powerplay för Malmö. Men efter hårt jobb av Arlbrandt kunde han servera Oscar Sundh som med ett direktskott sköt 2-2 i matchen och sudden väntade. I sudden avgjorde Niclas Hardt och serien var kvitterad 1-1.
Match 3 var sedan en uppvisning i effektivitet. I första perioden sköt HV 4 skott varav 2 i mål. Först rundade Lias Andersson buren och satte 1-0 hur snyggt som helst. Därefter fick HV powerplay och när Christensen fick stå och sikta i högra tekningscirkeln med höjd klubba, small det. 2-0 HV på ett skott som var lika hårt som välplacerat. Taket lyfte återigen i Kinnarps Arena tack vare 7000 jublande fans. I andra perioden ökade Sandberg på till 3-0 innan Händemark reducerade för Malmö. Sandberg och Sundh gjorde därefter varsitt mål i tredje och 5-1 till HV och 2-1 i matcher var ett faktum.
Men Malmö vägrade ge sig och ledde med 2-0 efter den första perioden i semifinal 4. Därefter följde dock 4 raka HV-mål via Lias Andersson, Andreas Borgman, Ted Brithén och Adam Almqvist. Malmö kom därefter inte närmare och HV gick upp till 3-1 i matcher och skaffade sig matchboll hemma i Kinnarps Arena. En match som skulle bjuda på slutspelets snyggaste mål.
Match 5. Chans att gå till SM-final för första gången sedan guldet 2010. HV inledde bäst och när Kevin Stenlund tryckte iväg ett handledsskott mot bortre stolpen gjorde det att han satte HV i 1-0-ledning efter drygt halva den första perioden. Malmö kvitterade men därefter klev en sovande jätte fram. En spelare som skulle pricka formen i helt rätt läge för HV. Via 2 snabba mål sköt Önerud både 2-1 och 3-1 till HV. Malmö reducerade innan det var dags för ett ögonblick av magi. Ett ögonblick när en spelare trollbinder en hel arena, en hel stad, en hel hockeyälskande publik runt om i landet. Filip Sandberg satte spiken i kistan när han drog pucken mellan sina egna ben, runt Jens Olsson och snärtade upp den i bortre krysset och sköt HV till SM-final för första gången på 7 år. HV var tillbaka och i finalen väntade Brynäs, ledda av Tomas ”Bulan” Berglund.
Finalserien:
Det har i efterhand pratas om en av de mest underhållande SM-finalerna i modern tid. En finalserie som avgjordes i 7 matcher, som svängde åt alla möjliga och omöjliga håll. I match 1 fick HV en drömstart, signerad av Simon Önerud som vände om och sköt 1-0 efter blott 29 sekunder av final nummer 1. Önerud assisterades av Thörnberg. Ted Brithén ökade på till 2-0 efter en tilltrasslad situation framför mål. Efter Almquist ribbskott lyckades man forcera in pucken och 2-0 verkade stå sig perioden ut. Brynäs reducerade dock sent genom Oskar Lindblom och 2-1 var resultatet efter första perioden. I mitten av andra var det dock dags för Tedenby att snurra upp Brynäsförsvaret och iskallt lägga in 3-1 för HV, vilket gav lite andrum. Ölund reducerade för Brynäs i tredje men efter att Törngren ökat på till 4-2 och Brithén lagt in 5-2 i öppen bur stod det klart att HV vann första finalen.
I match 2 skaffade sig Brynäs en 2-0-ledning via HV-bekantingen Juuso Ikonen x2 och såg länge ut att gå mot en komfortabel seger. Då vaknade helt plötsligt Martin Thörnberg till och kunde både reducera och kvittera och se till att matchen gick till sudden. Väl där kunde Brynäs talang Linus Ölund via ett distinkt skott skjuta Brynäs till seger och 1-1 i matcher när finalserien vände tillbaka till Jönköping.
I match 3 tog Brynäs ledningen via Jacob Blomqvist tidigt i första perioden. Det dröjde till dess att halva matchen var spelad innan HV71 via Kevin Stenlund lyckades kvittera. Men glädjen blev kortvarig och Brynäs återtog ledningen via Blomqvist igen. Dryga minuten senare kvitterade dock Tedenby efter att forcerat in 2-2. Paille gav återigen Brynäs ledningen och HV-publiken fick vänta till 5 minuter återstod av matchen innan Thörnberg vek in i mitten och satte pucken i krysset för 3-3 och ny förlängning väntade. Tomas Zaborsky sköt Brynäs till 2-1 i matcher och tystade ett annras kokande Kinnarps Arena.
HV var nu piskade att vinna match 4 i Gävle. Efter 2 perioder var ställningen 1-1 efter mål av Zaborsky för Brynäs och Stenlund för HV. I tredje väntade en känslomässig berg-och-dalbana med 8 mål. Först tog Brynäs ledningen via Ikonen, 21 sekunder in i tredje. Önerud gjorde 2-2. Zaborsky 3-2 Brynäs. Önerud sköt 3-3. Tedenby gjorde 4-3 och 5-3 kom efter en magiskpassning från Sandberg som gav Pilut öppet mål. Blomqvist reducerade i slutet för Brynäs men när Bengtsson satte 6-4 i tom bur var matchserien kvitterad och vände tillbaka till Jönköping igen.
Match 5 blev ett enda sömnpiller för HV-älskares del. Brynäs satte 1-0 och spelade klokt på resultatet innan Borgman ramlade när HV plockat målvakten viket gjorde att Johan Alcén kunde skjuta Brynäs till 3-2 i matcher med chans att avgöra i Gävle i match 6. En fest som HV-spelarna ville göra allt för att sabba. HV71 saknade också Martin Thörnberg i match 5 och kommande match 6 efter att han täckt skott på det smärtsammaste av ställen. HV71 var i brygga.
Match 6 var svårbeskriven. Ett HV som nollades på hemmaplan, som saknade sin härförare i Thörnberg. Trots detta, kom man ut och dödade matchen. När halva matchen var spelad ledde HV med 4-0 i vad som skulle bli matchen där Brynäs skulle spela hem sitt guld. Berglund, Önerud, Bengtsson och Tedenby gjorde att HV hade 4-0 inför tredje. Jensen gjorde 1-4, Ikonen gjorde 2-4 och Ölund gjorde 3-4 och helt plötsligt var det match igen. Men när Oscar Sundh satte förlösande 5-3 i tom kasse innebar det en match 7 i Kinnarps Arena.
Inramningen till den sjunde finalen ger mig fortfarande gåshud. Introt som ekar, den guldfärgade arenan, publikens sång (skrik), som gav en magisk stämning som verkligen gick att ta på. Längst fram i ledet stod Martin Thörnberg. Att han skulle spela var för bara några dagar sedan otänkbart. Men jodå, han stod där, mer redo än någonsin.
En hoppande publik gjorde att hela Jönköping skakade och spelarna bjöd upp till fint spel och stenhårda närkamper. 1-0 kom via Brynäs lagkapten Jacob Blomqvist. För ett ögonblick tystnade arenan. Men snabbt därefter bars HV fram av ett sjungande publikhav, även om kvitteringen lät vänta på sig.
3:07 in i tredje perioden tryckte Törngren iväg ett vinkelskott. Jag tror inte han själv drömde om att den skulle leta sig in. Men om vi ska prata om när tak lyfter på arenor, så var detta fortfarande ett av de högsta vrål jag upplevt. Matchen var kvitterad och härifrån var jag fullständigt övertygad om att det inte finns något i denna värld som kunde stoppa HV.
Det blev sudden. Pilut utvisas för en tveksam fasthållning. Pulsen är läskigt hög. Då spelar HV ett av de bästa boxplayen jag sett dom spela. Brynäs skapar ingenting. Kort därefter släpper Borgman pucken på högerkanten till en Thörnberg i fart, han i sin tur lägger en backhand in i mitten till slutspelets MVP – Simon Önerud som skjuter sitt HV71 till Svenska mästare 2017. Resten är historia.
Jag tittar i dessa tider tillbaka en del på dessa bilder. Jag minns varenda känsla, varenda mål, varenda spelare som klev fram när det som bäst behövdes. HV71 fyller idag 50 år. Av alla minnen de givit mig är detta ett av mina absolut främsta. Glöm aldrig varför du följer laget i ditt hjärta. Det är stunder som dessa vi lever för. Vi har lång väg tillbaka, men det är en vandring vi gör tillsammans, för stunder och ögonblick som dessa.
