HV71 - från vinnarmentalitet till förlorarmentalitet
2020 har varit ett år som inte liknat något vi sett tidigare. Tomma arenor, framflyttade matcher, ekonomiska jätteförluster och total osäkerhet. Allt detta till trots så bedöms samtliga lag efter sin prestation i relation till förväntningarna. HV71 har haft höga förväntningar på sig, men prestationen har inte alls levt upp till dessa.
HV71s säsong har i månt och mycket handlat om spelare som underpresterar och resultat som uteblivet. Orsakerna till problemet är garanterat många. Spelare som underpresterar, tränare som misslyckas med att motivera, ojämna insatser och ett läckande försvar. Förmodligen också en stor osäkerhet kring nyckelspelares vara och inte vara.
Listan kan göras oerhört lång. Den närmsta tiden blir avgörande för hur mycket man ska hoppas på slutspel eller oroa sig för negativt kval. Detta i en period som kommer bli stentuff.
Oskar Olausson, Zion Nybeck, Emil Andrae, Hugo Alnefelt och Jonathan Wikström. Det är spelarna som troligtvis kommer representera Sverige i JVM. Spelare som HV får klara sig utan i ungefär 1 månad.
Samtidigt kom igår uppgifter att Lias Andersson och Linus Sandin lämnar för NHL inom väldigt snar framtid. Lias camp börjar troligtvis 28:e december, medan Linus camp drar igång 1:a Januari. Enligt uppgifter till sportbladet kommer Lias försvinna ”vilken dag som helst framöver”. Men med Lias och Linus uttåg, frigörs en hel del lön. Någonstans runt 350.000 kr i månaden, (billigt räknat). Pengar som man kan spara och täcka den stora förlust man gör eller lägga på en ersättare till Sandin. Stoa plockades in vilket gör att en del av pengarna försvinner, men mycket finns kvar.
Samtidigt närmar sig Johannes Kinnvall, Ryan Stoa och Alexander Bergström spel. 3 spelare som kommer få dra ett oerhört tungt lass den kommande tiden och resten av säsongen. Om HV71 överhuvudtaget ska drömma om att klättra i tabellen, måste Stoa bli en lyckoträff. Av vad jag har sett och av personer jag pratat med så är Stoa ett fullblodsproffs som kommer vara extremt nyttig. Dock ska man komma ihåg att senast Ryan Stoa spelade en tävlingsmatch var i Mars.
Men om jag kollar på det berömda pappret, så landar jag i att det här laget borde prestera bättre. Man har så extremt stort sparkapital i truppen som inte levt upp till förväntad nivå. Lias har uttryckt att det har varit svårt att fokusera. Jag tror att det kan vara bra för HV att han lämnar samtidigt som Stoa kan komma in med fullt fokus på att spela i HV resten av säsongen. Det finns inget annat för honom.
Med det sagt, jag gillar Lias. Han är en fantastisk spelare som förra säsongen gick in och lyfte HVs spel till nya nivåer. Han fixade ett powerplay som var i spillror och gjorde HV till en utmanare sent på säsongen. Men i år har han varit svår att känna igen. Mycket pga det som hänt utanför isen – något han varit väldigt tydlig med. Jag önskar Lias all lycka när han nu åker över.
Men tillbaka till HV. Man har under många års tid presterat ganska långt under förväntningarna som ställts på de trupper som värvats ihop. Det har pratats så oerhört mycket om rätt karaktär genom åren. Jag har dock svårt att se den karaktären på isen på många sätt. Om det kommer från ledarhåll eller spelarhåll – vet jag inte. Men de senaste 10 åren har den generellt lyst med sin frånvaro.
Jämnheten pratas det också om. Antalet matcher som HV varit bra i 60 minuter den här säsongen kan med enkelhet räknas på en hand. Tyvärr är det alldeles för dåligt. Man har så djupa dalar så det är skrämmande. Insatserna mot LHC och Skellefteå hemma är de två tydligaste exemplen. Jämnheten och tydligheten måste upp.
Vad har då bra lag gemensamt? Svaret är tydlighet och kontinuitet.
Luleå – Bulan Berglunds tydlighet och hårda krav har gjort Luleå till ett topplag de senaste säsongerna. Under flera år har han fått jobba med en tydlig kravbild och vad man ska göra för att få spela i Luleå.
Rögle – Chris och Cam Abbott har under flera år gjort ett jättejobb med Rögle. Det finns en röd tråd i spelidé, kravbild och kontinuitet. Bröderna Abbott ställer krav och har gjort Rögle till ett topplag.
Växjö – Det har varit lite upp och ner men tyvärr får man erkänna att Sam Hallam gjorde Växjö till ett topplag under 2010-talet. Skicklig coaching och ett lag som drar åt samma håll. Återigen tydlighet och kontinuitet.
Frölunda – Jag är inte den första HV-supportern som inte klarar av att se Rönnberg gnälla och argumentera. Men jobbet han har gjort i Göteborg har gjort Frölunda till ett lag som vinner CHL år efter år, att de ligger i toppen av SHL årligen och att Frölunda alltid är svårslagna. Tydlighet och kontinuitet.
I HV71 ser jag inte någon tydlighet och jag ser verkligen inte någon kontinuitet. Tränare kommer och går utan att överhuvudtaget lyckas. Ojämna insatser i säsong efter säsong. Ett lag som rykt i kvartsfinal mer som regel än undantag. Man glömde bort hur bortskämd man var när HV placerade sig i topp och slogs om SM-guld år efter år. HV har gått från en vinnarmentalitet till en förlorarmentalitet.
Så vad fan ska man göra? Hur ska man vända på denna negativa trenden?
En förändring tar tid. Rönnberg lyckades inte direkt i Frölunda, Abbott-bröderna lyckades inte direkt i Ängelholm. Hur jobbigt det än må vara så tror jag att man måste ha ett oerhört stort tålamod. Man måste våga satsa på en ledarstab under lång tid. Om det är ledarstaben med Rahm i spetsen, vet jag inte. Men jag tror att man måste satsa under längre tid, lägga upp en 5-årsplan. Just nu känns det som att det är nya tränare varje säsong och ett byte av spelsystem under säsonger. Jag tror att nyckeln till allt är tålamod, något vi fans kommer behöva mycket av den kommande tiden.