I med och motgång
Livet som HV71 supporter skiljer sig rätt ordentligt denna säsong om man jämför med hur den förra säsongen var. Förra säsongen var det otroligt många fler matcher som man var besviken efter, än det varit än så länge denna säsong. Det var otroligt många matcher som var mentalt jobbiga. Matcher mot lag vi skulle slå på pappret blev till matcher som vi förlorade.
Hotet om kvalserien.
Känslan efter ett tag blev att alla matcher var måste-vinna-matcher. Det blev ett krig för att inte hamna i den så fruktade kvalserien. Dit lagen från SHL kommer som förlorare med dåligt självförtroende, men där samtidigt lagen från Allsvenskan kommer med en allt att vinna känsla. Kvalserien är således den serien alla SHL-lag drömmer mardrömmar om. I och med detta kunde jag känna att man ju längre serien led, också fick mer ångest inför varje match. Varje match betydde så oerhört mycket.
Play in och slutspel.
Vi tog oss ändå samman och tog oss till slutspel trots allt. Via det nya Play in systemet. Eftersom det var till våran fördel förra säsongen, så kan jag inte säga att jag har nån opartisk åsikt om systemet. Där och då var man bara så glad över att vi faktiskt fick en chans att slå oss in i slutspelet. Att vi sen torskade mot Skellefteå i kvartsfinalen får man ändå se som en godkänd avslutning på säsongen. För vi hade ju trots allt hotet om kvalserien hängandes över oss en lång bit in på säsongen.
Nutid
I dagsläget så ser jag på matcherna på ett annat sätt. Det är inte vinna eller försvinna matcher på samma vis när man lirar i toppen av tabellen. Så klart är även jag en vinnarskalle som verkligen hatar att se mitt lag förlora. Det finns inget som kan irritera mig så mycket, som när våra iskrigare underpresterar. Men det är inte med samma press som det var under förra säsongen.
Hv har än så länge överträffat allas förväntningar denna säsong. Det var få (om ens nån) av de så kallade experterna som såg Hv som ett topplag inför säsongen. Vi sågs snarare som ett mittenlag. Vi har plockat in ett fåtal spelare med spets ( Ridderwall, Laine och Tedenby) och sedan fyllt på med juniorer från de egna leden. Finns få saker som gör mitt hv hjärta så varmt, som att se att vi vågar plocka upp egna juniorer som faktiskt också levererar på seniornivå. Att våga ge dem chansen,. Vi får inte glömma, att när A-laget hade som tyngst i fjol, så tog våra fantastiska juniorer JSM guld.
En slutsats man kan dra då man jämför den nuvarande säsongen med den föregående säsongen, är att man som hv supportrar det senaste åren, har fått vara med om både glädje och sorg,total besvikelse och total lycka. Men vad jag tror gör oss starka, är att vi upplever dessa saker tillsammans. Det är det som är unikt med supporterkulturen. Vi vinner och förlorar tillsammans. När vi vinner så är vi glada tillsammans och när vi förlorar så är vi besvikna tillsammans.
I med och motgång kämpar vi som få. För vi är störst bäst å vackrast ändå.
