Blueblogg: Jag blir så trött...
Vi ser dem prestera kväll efter kväll, vi pratar om dem, vi gläds med dem, vi sörjer med dem och i vissa fall känner vi dem kanske privat. De kan inte vara på topp jämnt, de kan inte vinna varje match, trots att detta är varje fans önskan. De går ut i arenan och respekterar sin publik, kämpar för sin publik och sin organisation. Jag pratar om hockeyspelarna och tränare.
...på allt gnäll från människor som ska ha åsikter om allt och klankar ner på sina föreningar. Jag har hört detta år efter år efter år efter år och det är alltid likadant. Aldrig något nytt eller positivt. Och då har det endast gått fyra omgångar. Fyra!!!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; låt det gå femton tjugo omgångar och säg sedan vad man tycker. Man kan inte begära att ett lag som ”nästan nyss” har gått på is, ska gå ut redan från första nedsläpp och spela som om man vore samspelta. Vi pratar om människor som kanske aldrig tidigare träffats eller hört talas om varandra. Inte ens i denna lilla ”hockeyvärld!” Det är totalt orealistiskt att ha sådana förväntningar på ett lag.
Jag är inte någon expert själv, utan en helt vanlig hockeyintresserad nörd och visst kan jag ha mina tankar och funderingar om vissa spelare, lag och tränare. Men det mesta luftar jag i mina inlägg och texter och spyr inte ur mig som en hel del människor eller som jag valt att kalla dessa: soffcoacher! Att ha kött på benen och veta vad man pratar om är en sak, men att tro och leka ”expert” utan information är en helt annan. Jag skulle tippa på att man först halvvägs in i säsongen kan se hur samspelt ett lag är och vad de går går för. Men att efter fyra till fem omgångar gnälla på sitt älskade lag, anser jag vara helt åt h*e!
Nu är givetvis forum och diverse andra sidor till för att gnällas, gapas och visa sin glädje, men jag anser ändå att det ofta kan dras för alldeles för långt. Visst, Sverige har åsiktsfrihet! Men hur tror folk att spelare, tränare och de andra som är inblandade tänker eller känner inför, de ibland kanske alldeles för starka reaktioner från människor som möjligtvis endast sett dem på tv eller bara hört talas om dem?.
Hur skulle ni själva ställa er till detta? Om nån kom in i ert liv och talade för er hur ni skulle leva det?
Jag som skribent tål kritik. Det är min drivkraft och oavsett om gensvaret är positivt eller negativt, så anser jag att all kritik är bra kritik. Jag är även kock och lyssnar på människors gensvar gällande min matlagning, men jag skulle aldrig låta någon tala om för mig hur jag skulle sköta mitt jobb. Såvida det inte fanns fog för det. Precis på samma sätt tänker jag om dessa herrar inom hockeyvärlden. Det är deras jobb att var dag komma till arenan, att prestera, visa för dem själva hur bra de är och oavsett hur väl betalda de är eller inte, så är det inte upp till okända människor att leka ”professorer.” Prova själva att ge er på hockeylirarnas jobb för en vecka. Hur länge skulle ni palla?
Jag anser att det ibland brister i respekten till andra människors utövande. Som i detta fallet för hockeyspelare. Utan dem skulle troligvis vi ”nördar” ha det ganska tråkigt. Visst skänker spelarna oss glädje, sorg, ilska och nervpirr, men vi måste ha detta under kontroll och det finns det de som inte har. Glöm inte att hockeyspelare också är människor och att det är deras arbete. Precis som alla andra.
Detta var lite tankar som jag har och som avslutning vill jag bara säga: se inte bara till vad spelarna eller tränare presterar på matchkvällen! Låt det gå några omgångar innan ni fattar era beslut! Men framför allt, visa atleterna ert stöd oavsett hur matchen eller matcherna gått. Som talesättet säger: It´s more than meets the eye!
