Linköping har strypgrepp på oss
Två lag som börjat visa tecken på utmattning möttes igår i Saab Arena. Medan HV fortsatta att slugga vilt som en desperat boxare och jaga tacklingar fokuserade Linköping på spelet och satte in smällarna där det gjorde som ondast för HV71.
Matchbilden svängde som tidigare fram och tillbaka - men det kändes hela tiden som Linköpings match att vinna.
Gustaf Wesslau är inte heller den målvakt han behöver vara i ett slutspel. Han ger bort billiga mål som är kostsamma energimässigt för HV71, i det läge som är nu kan man fundera på om det är läge att slänga in Erik Ersberg som vid formtoppar kan besegra ett lag på egen hand. En darrig Wesslau förlorar matcher och det måste vara svårt att känna tillit som försvarare.
Vrana är fullständigt fantastisk för Linköping och det svider att HV71 inte kunde hantera Fiala på ett bättre sätt under säsongen. HV har inte någon spelare som känns riktigt giftig för tillfället, undantaget Christensen. Det måste vara ganska tacksamt för Linköpings tränare Roger Melin då HVs gameplan är uppenbar, spela ned puck i sarghörn, tackla. Med den spelplanen kunde vi nog satsat på ett billigare lag då våra små 300 000 kr/månad lirare inte är optimala sarggnuggare. Spelstilen påminner mycket om Hardy Nilssons Djurgården.
Linköping däremot ser hela tiden att komma flera stycken med fart in över HV:s blålinje, man går rätt på mål och är obekväma av sig. Även Linköping delar ut en god del tacklingar, men man gör det i kampen för att komma in på mål - inte för att på ett naivt sätt försöka trötta ut outtröttliga Rahimi och Junland.
Andreas Johanssons mannar verkar ha bränt krutet på ett Sisyfosarbete medan Linköping fattat vad som krävs för att vinna den här matchserien.
Första perioden
1-0 till Linköping var ett billigt mål. Junland drog iväg en fin handledare från långt håll rätt i mål. Wesslau blundade.
Som tur nog var Kent McDonell frikostig och bjöd HV på 1-1 strax därefter genom att schabbla bort pucken vid egen blå.
- Det var tydligt att det var två trötta lag som möttes.
Andra perioden
Om Linköpingsfansen var arga på McDonells misstag så fick HV-fansen feber av det som ledde till 2-1 målet. Holzapfel är påväg att erövra pucken i egen zon men innan han har kontroll på den sticker Malte Strömwall och Carl Persson iväg på en pucklös kontring. Holzapfel drattar på ändan och Linköping övermannar HV71 fem mot två. HV lyckas tjorva ihop det framför det egna målet, Wesslau täcker första stolpen och Vrana har ingen lucka att skjuta på. Då försöker Petrasek crosschecka en Linköpingsspelare men missar och träffar Wesslau som blir nedmulad och Vrana kan skicka in pucken i nät.
När HV får sitt enda powerplay i matchen ska tröttheten visa sig igen, den här gången hos Linköping. Linköpings ettriga boxplay står inte att känna igen och HV får tid på sig, kan spela runt. Campoli kan skicka in 2-2 efter att en skymd Rautio hamnat ur position.
Tredje perioden
Linköping dundrar på. Upprinnelsen till det matchavgörande målet är en alldeles för lös bakåtpass i offensiv zon av Teemu Laine. Spelet vänder snabbt, HV vinner tillbaka pucken men innan Berglund hinner få iväg den har han blivit pådundrad av Sjögren. Puckerövringen skapar en två mot etta, Karalahti panikstöter och Sjögren kan spela Hardt på bortre stolpen - 3-2.
HV försöker skapa tryck men när man väl har etablerat sex mot fem spel så bli Tedenby desorienterade på offensiv blå och drar iväg pucken åt fel håll - ut ur zon. Det ser avgjort ut när domaren tecknar för utvisning med nio sekunder kvar av matchen, HV får en offensiv tekning till, Christensen vinner pucken till Tedenby som tyvärr spelar lika huvudlöst en gång till och rakar pucken ut ur zon.
Ett hemskt frustrerande slut på en match där det kändes som att HV71 aldrig fick luft. Liköping har strypgrepp på oss.
