HVblåggen: Lite strötankar om den första halvan av säsongen 2013/14
Vad kan det bero på att ett så stort och framgångsrikt lag som HV71 inte alls har lyckats den första halvan av säsongen? Är det ledningen, laget, tränarna, fansen eller det privata? Kan det rent av vara så att klubben varit med om så mycket de sista åren, att det snudd på lamslagit organisationen? Vissa delar har förbättrats, medan andra inte har det.
Detta är min första säsong på HV71-redaktionen och jag får ta del av oerhört mycket. Det handlar om allt ifrån tankar och funderingar till en massa känslor om och runt HV71. Det handlar också om allt ifrån mystik till klarhet. Men framför allt handlar det om kärleken och lojaliteten till sin älskade klubb. Och för detta är jag oerhört tacksam samt att det hjälper mig i mitt skrivande om HV71.
Det jag har förstått, är att klubben de senaste åren varit med om fruktansvärt starka och omvälvande händelser. Händelser som rotat sig oerhört djupt i klubbens hjärta och själ och att man efter detta inte riktigt lyckats att återhämta sig fullt ut. Vilket jag tror att man inte heller kommer att göra på en lång lång tid. Och på det har man fått sin kanske mest lojale, omtyckte och stabile HV-son Johan Davidsson långtidsskadad. En spelare som i stort sett spelat hela sitt liv i den blå-gul-vita dressen och som även engagerar sig djupt i klubben. Johan har en oerhörd stor inverkan i och runt klubben och var man än går på stan, så hör man alltid väl om nummer 76. Om han kommer tillbaka är svårt att svara på, men att han finns med i hemma-båset säger det mesta tycker jag.
Kan det då vara så, att klubben efter detta har tappat det mesta och nu går på sparlåga?
Hade vi suttit på svaren på dessa funderingar, vet jag att den småländska klubben inte hade legat på den placering man nu ligger på. Just nu ligger HV71 på en tionde plats efter 32 spelade omgångar och det är inte på något vis godkänt för ett lag av den kalibern och med den kunskapen. Man har hela hösten harvat i den nedre regionen och med endast två poäng tillgodo på elvan AIK och tre poäng tillgodo på jumbon Örebro, lever man riktigt farligt. Ulf Dahlén lyckades inte lyfta upp laget, utan kom med idiotiska förklaringar match efter match. Ulf hade en uppgift att klara av: få laget att spela som ett lag. Men han lyckades inte och till slut tröttnade HV-ledningen och gav honom sparken.
I början av säsongen intervjuade jag Roger Forsberg och på min fråga vad de assisterande tränarnas uppgift var, svarade herr Forsberg följande: -”att få med backarna framför allt i spelet och få med dem upp i träningsvardag och att forwards tar hjälp av backarna för att ta sig in på kassen och att vi får mycket puckar utifrån så att säga.”
Av just detta har vi inte sett mycket. De gånger man får ner pucken djupt i motståndarnas zon, fastnar man oftast ute i sarghörnen eller får till tama avslut. Tittar man på lag som Skellefteå eller Luleå, så ser man hur de hela tiden tar hjälp av sina backar och eller söker dem. De låter pucken göra jobbet, vilket HV71 inte fått till hittills.
Nu har man ändrat om i tränarstaben. Man har tagit in Torgny Bendelin och J20:s Anders Olsson. Två herrar som är rutinerade, stenhårda och ödmjuka. De kommer in med nya friska idéer och nya krafter. Och redan från start har de vaskat om i laget. Jag tror på en förändring med dessa herrar och jag tror inte att Tomas Ljungbergh kommer opponera sig mot deras sätt att coacha. Men frågan står ändå kvar: kan HV71 vända på den negativa trenden?
Det vet vi inte förrän den sista omgången är spelad. Men det finns ändå en del ljusglimtar. Bland annat har den defensiva biten faktiskt förbättrats, men man gör fortfarande för många misstag i egen zon. Herr Forsberg sa dessutom att han ville att HV71 skulle spela smartare i den egna zonen. Det har man också börjat göra genom att använda sig av sarg ut och höga puckar. Men det är fortfarande för mycket duttande. Man måste bli tuffare i den egna zonen, man måste hjälpa Wesslau mer genom att rensa framför mål, man måste tvinga ut motståndarna i hörnen och man måste bevaka slottet. Det är många måsten, jag vet. Men det är sanningen.
De senaste matcherna har man sett HV71 satsa på långa uppspel och ett rakare spel, men timingen i detta har inte varit den bästa, utan det har mest resulterat i icing-puckar och därmed underläge i egen zon. Visst är tanken med långt uppspel god, men träna då på att ta tima detta. Den mest framgångsrika formationen har, i mina ögon, varit Rajala-Karlsson-Carlsson med Salmela och Campoli som defencemen. Men det finns tre formationer till. Och det är nu som herrarna Bendelin, Olsson och Ljungbergh kommer in. Det räcker inte med en producerande formation.
För att ett lag ska kunna fungera, måste varenda länk fungera. Elias Fälth har spelat upp sig betydligt och det förutom Salmela och Campoli, är väl de enda ljusglimtarna i defensiven. Erik Christensen har börjat producera, medan Brett Sterling har blivit grinigare. Andreas Jämtin har otur med en skada som vägrar ge sig och fick kliva av redan på uppvärmningen mot Luleå senast. Riley Holzapfel spelar ett jämnt spel och får godkänt. Gustaf Wesslau verkar ha fått till det mesta nu, men får fortfarande ingen hjälp framför mål.
MEN, jag tror på att förändringens vindar nu kommer att svepa över HV71 och Jönköping. Jag tror på att man efter jul kommer att få spelet att stämma allt mer och jag tror på att man kommer att ta sig till slutspel. Ett flertal lag i SHL har nu även European Trophy (Red Bull Salute) att tänka på och detta anser jag ge HV71 lite fördel.
Till sist vill jag och mina medarbetare på HV71-Redaktionen önska alla HV71- fans en RIKTIGT GOD JUL!
