Mobben vinner aldrig guld
Det har varit “kaos”, “kris” och “turbulens” i HV71 de senaste veckorna. Eller har det verkligen varit det? Media gör allt för att sälja lösnummer och driva trafik till sina sajter. Den riktiga krisen är att folk forfarande inte genomskådar det. I sådana här lägen har vi fans ett gemensamt ansvar att inte förvandlas till en döv, blind och känslokall mobb.
Den moderna mobben har varken högafflar eller facklor när den springer i ilska mot kungens slott (Kinnarps Arena). Den sitter istället på kammaren med varsin smartphone och spyr galla i sociala medier med hjälp av någon fyndig hashtag. Och den föds och eldas på av tidningar, bloggar och TV-kanaler. Mobben lyssnar aldrig på rationella argument och den nöjer sig inte förrän någon har blivit straffad. “Sanningen ska fram!”, till vilket pris som helst, men bara om den stämmer överens med vad mobben vill höra. I jakten på likes och retweets skadar man det som man egentligen borde skydda – HV71.
Om eventuella nyförvärv väljer bort HV71 pga “stormen” så är det i huvudsak medias och mobbens fel. Det hävdar jag med bestämdhet. Uttrycket “en storm i ett vattenglas” ligger väldigt nära till hands. Personligen ser jag det inte som en demokratisk, mänsklig rättighet att få total insyn i HV71. Annat är det med media och mobben. I många fall anser de sig vara bättre lämpade att styra, leda och träna ett hockeylag än människorna som arbetar med HV71 dagligen.
Under de senaste veckorna har jag suttit stilla i båten och varit tyst som en mus. Mitt fokus har hela tiden legat på spelet, nyförvärven, doften av hockeykorv och stämningen i Kinnarps Arena. Jag längtar till ett nytt SM-guld varje dag, men media och mobben kan mycket väl sätta krokben för den drömmen. Det tar fokus från det viktiga och det gör mig både förbannad och besviken. Mitt i mörkret dök en högst oväntad riddare upp och försvarade HV71 i sociala medier. David Petrasek röt ifrån och det var bland det bästa han har gjort som HV-ambassadör. Tack för det Sir Pettan of Rosenlund.
Man ska naturligtvis få tycka till om HV71 med ris och ros. Det är en förening som engagerar människor långt utanför Smålands gränser. Men det handlar inte om det. Det är tonen, påhoppen och den hejdlösa ilskan i sociala medier som är skrämmande. Angreppen fullständigt haglar och folk ska avsättas hit och dit. HV71 behöver lugn och ro och vi fans behöver stabilitet och framtidstro. Om kommentarsfältet nedan invaderas av mobbens glåpord, så har jag bara bevisat min ståndpunkt och vi har ett klassiskt moment 22. Förhoppningsvis rycker #22 Petrasek ut till min hjälp!
Kom igen HV! Låt 2015/2016 bli en fantastisk säsong. Nu glömmer vi det här.
First things last
Texten ovan är min första på SvenskaFans som skribent. Förhoppningsvis blir det fler framöver. Jag har följt HV71 sedan barnsben i början av 90-talet. Under min första match i Rosenlundshallen sköt amerikanen John Byce (uttalas precis som det låter) en puck rakt på mitt bröstben. Det gjorde skitont och jag började storgråta, men jag fick med mig pucken hem. Sedan den dagen har jag följt HV71 i vått och torrt.
