Lagbanner
Tankar om turbulensen i HV71

Tankar om turbulensen i HV71

Mycket har hänt senaste veckan. Tränarbyte, nederlag och turbulens. Jag ska försöka att få ihop en text om mina tankar trots att det är oerhört svårt och smärtsamt.

Lördag 14/10
Bortamatch mot Frölunda. Jag lade upp en text inför matchen om HV71:s minimala chanser att vinna matchen men att ishockey trots allt är ishockey. Klart att HV kan rå på Frölunda i Göteborg trots den motstridande statistiken. Vi fick uppleva en flygande start från HV:s sida. Det kändes för bra för att vara sant. 0-4 efter en period och då är det väl klart? Nja, inte när det gäller HV71. Vi HV-fans har lärt oss en sak genom åren och det är att det alltid kan bli värre.

Sedan den där förstaperioden i Scandinavium har HV gjort två mål framåt och släppt in 20 mål bakåt. 2-20, -18, på åtta perioder. Det hände, minst sagt, något med självförtroendet där och då. 

Torsdag 19/10
Örebromatchen var en match där jag tror många inte förväntade sig särskilt mycket. Själv kände jag varken glädje, hopp, besvikelse eller irritation. Matchen gick som jag förväntade mig och jag kände mig apatisk efteråt. Något var fel, helt klart. Är det något som symboliserar en HV-supporter då är det känslor, vare sig det är positiva, negativa, befogade eller förhastade. Men nu kände jag ingenting. Vidrig upplevelse som supporter.

Nu var det igång. Förändringar krävdes och det var riktat mot främst två personer. Kent Norberg och Tomas Montén. De beskrevs inte sällan (från supporterhåll) som fiender och att de höll på att köra ner HV71 i botten. Om det stämmer eller inte vet jag inte. Jag personligen har svårt att lägga allt ansvar och skuld på två individer i en stor klubb som HV71. Däremot håller jag med om att något kanske var tvunget att åtgärdas. 

Lördag 21/10
Matchen mot Malmö i lördags blev droppen, både från supportrar och klubben själv. Att bli utspelade på hemmaplan och se ett lag ge upp på det sättet framför sina egna fans resulterade i åtgärder. Frustration från läktarna, vilket är förståeligt, och hårt tryck mot klubben både från media och supportrar. Nu var det dags.

Söndag 22/10
På söndagskvällen kom beskedet som alla bara gick och väntade på. 12 matcher fick han på sig innan tålamodet försvann. Montén ut och Lindbom in. Två sparkade tränare under samma kalenderår med samma ersättare från klubbdirektörsstolen. Komiskt och tragiskt på samma gång. Att HV71 inte har hittat något stadig pelare i båset är långt ifrån där klubben och fansen vill vara. Vi måste vara stora nog att tacka Tomas för det jobb han har lagt ner, även om det inte lyckades. Lindbom hoppar därmed, som sagt, in i båset igen. Den bästa lösningen i nuläget.

Vi måste skilja på sak och person
Det är tydligt att åtgärder var nödvändiga. Att Montén inte var rätt tränare för den här omgången och att det därför beslutades att byta tränare är något jag förstår. Men, som rubriken antyder, är det viktigt att särskilja mellan sak och person. Det är mycket troligt att Montén gjorde allt som stod i hans makt för att leda HV71 i rätt riktning. På samma sätt gäller för Norberg. Möjligen har deras professionella arbete inte varit så effektivt som det borde ha varit för att optimera denna trupp och klubb.

Trots detta är det avgörande att visa respekt för Montén. Vi bör undvika personangrepp. Om någon tror att en tränare inte gör allt som krävs för att uppnå goda resultat, bör vi kanske överväga saken ytterligare. Om vi vill bryta mönstret där vi konstant byter tränare och om vi vill bevara klubbens identitet, kan ett första steg vara att noggrant tänka igenom hur vi uttrycker vårt missnöje mot personer i klubben.

Som jag tidigare nämnt måste vi vara stora nog att tacka Montén för hans insatser som tränare för HV71 och den klubb vi alla älskar. Oavsett vad vi tycker om lagets prestation, så ändrar det inte det faktum att han har lagt ner sin energi och engagemang

Tisdag 24/10
Revanschlusten måste vara hög. Målet är tre poäng, även om det känns långt borta. Någonstans måste blödningen ta slut. Jag hoppas, för allas skull, att det blir ikväll. Det är tydligt att vi inte mår bra men att vi är starka tillsammans har vi visat tidigare. Det är 40 matcher kvar av säsongen, det är ingen mening egentligen att känna någon panik även om den känslan är nära till hands. Nu vänder vi detta.
 

Max Andersson Twitter: @macksanderssonn2023-10-24 15:14:34
Author

Fler artiklar om HV71