Tio lag kvar.
Fjärde raka segern kom efter en inte helt vacker insats. Men med en Wesslau som börjar hitta formen och en producerande kedja i form av Rajala-Karlsson-Carlsson gör att vi kan ta poäng även av topplagen. Ett lag passerat, tio kvar.
Hv71 såg hopplöst avhängda ut. Efter fyra raka segrar är man nu förbi Örebro och har lika många poäng som AIK och Färjestad. Man är nu det jagande laget.
- Spelmässigt har man däremot inte övertygat.
De fyra senaste segrarna har varit sponsorerna och supportrarnas. Våra miljoner har möjliggjort lösningen på krisen. Våra hjärtan har köpt HV71 ett lag. Fyra segrar; men hur ser det ut egentligen?
Forwardsen
Framåt har vi en kedja som producerar Rajala-Karlsson-Carlsson. Holzapfel-Krog-Sterling och Nilson-Christensen-Jämtin är däremot väldigt trubbiga.
Jämtin ser ut att vara väldigt hämmad av sin skada, skridskoåkningen är långsam och han verkar inte kunna svänga åt höger i fart. Nilson plockar fortfarande poäng men är knappast den lekkamrat Christensen behöver för att få fart på sin produktion.
Krogkedjan försvinner också i tuffare matcher, framförallt beroende på att Krog inte står att känna igen. Enstaka matcher har han lyft sig men det ser allt som oftast ut som att han hellre skulle befinna sig på golfbanan. Det finns ingen kamp i hans närkamper och han tar inte ett skridskoskär som han kan undvika. När Sterling och Holzapfel väl får puckar att jobba med skapas det chanser - men oftast befinner de sig i limbo om de inte erövrar pucken själva i egen zon.
- Att HV kan vinna trots att man bara har en fungerande kedja är på sätt och vis ett styrkebesked, men om vi ska kunna hoppas på en riktigt rolig säsongsavslutning måste fler leverera. Med det sagt så hade jag nöjt mig med att undvika kvalserien för inte så länge sedan.
Backarna då?
Den största framgångsfaktorn är givetvis att Petrasek fått mindre istid sedan Campolis och Salmelas intåg. Lagkaptenen förlorade matcher på egen hand under säsongsinledningen. Han har lyft sig något tillsammans med sin backpartner Johansson. Johansson har varit en av säsongens besvikelser såhär långt, en back vi hoppas kunde utveckla sig mot landslagsnivåer har snarare varit allsvensk i sitt agerande.
I Salmela-Campoli och Fälth-Fantenberg har vi en hel del kapital. Det är inga defensiva backpar, även om Salmela är en riktig rese. I sina bästa stunder, som i förstaperioden mot Luleå skapar de tid för forwards och tajmar uppspelen väldigt väl. Att de inte är samspelta syns dock och under press blir besluten sämre. Framförallt Campoli kan vara ute på riktiga utflykter. Vi har emellertid ett stort kapital av kompetens här och får HV bara till det taktiska och en större trygghet i spelet så kommer vi säker få ännu mer glädje av dessa spelares flärd.
Sista utposten
Wesslau står äntligen att känna igen. Det är inte alltid vackert, men puckarna fastnar på honom och han löser de svåra situationer som försvaret ställer honom inför. Mot Luleå stoppade han flera öppna lägen och mot slutet av matchen såg han ut att vara 2 decimeter bredare och längre.
HV71 är ett lag väldigt långt från formtoppen - detta bådar gott. Förbi ett lag, ikapp två andra. Mot säsongens slut kommer vi att vara ett lag att vara rädda för. Om det taktiska är på plats. Vi supportrar har gett dem chansen, dags att de gör jobbet.
