Tre frågetecken inför veckans matcher
Frågetecken inför veckans matcher. Hemma mot Rögle och borta mot Frölunda väntar.
HV71 har inlett säsongen på ett något trögare sätt än förväntat. För att samla in de efterlängtade poängen behöver laget se till att alla bitar faller på plats och samspelar harmoniskt, vilket hittills har varit en utmaning. Även om laget har presterat bra och levererat godkända insatser, så har den akilleshäl som plågade dem förra säsongen, det vill säga deras låga grundnivå, tyvärr visat sig på nytt.
I perioder kan det se ut som om de fastnat i de gamla mönstren från den föregående säsongen, och det är naturligtvis både skrämmande och oroande. Det är dock viktigt att komma ihåg att säsongen fortfarande är ung, med endast åtta matcher spelade. Tabellen är långt ifrån avgjord, och skikten är fortfarande oklara. HV71 har gott om tid på sig att visa sitt rätta jag och göra de nödvändiga förbättringarna.
Här är några reflektioner som jag har burit med mig efter de åtta inledande matcherna, och inför de två kommande matcherna denna vecka.
Spelarna som inte räcker till, eller?
Tyvärr finns det spelare i HV71 som antingen inte når upp till förväntningarna eller helt enkelt inte håller måttet. Centersidan har varit en stor fråga inför säsongen, och det har dessvärre visat sig vara ett legitimt bekymmer. Henrik Borgström verkar dock klara sin roll mellan Brännström och Petersson på ett imponerande sätt. Å andra sidan verkar Nättinen vara lite långsam för tempot. Enligt min bedömning är Oscar Fisker Moelgaard för närvarande lagets andracenter, vilket säger en hel del om situationen. Det är inte nödvändigtvis så att han utför ett dåligt arbete, utan snarare att de två andra centrarna inte riktigt presterar på nivån som förväntas av en andracenter och tredjecenter. Tommi Tikka har haft det tufft, jag hade höga förhoppningar om honom, men det verkar som om han kämpar rejält. Det har varit många utvisningar, hamnar efter i situationer och brister i försvarsspelet. Det kan vara dags att leta efter nya centeralternativ enligt min åsikt, eftersom Tikka kanske inte riktigt är redo för SHL-nivån för tillfället.
När det kommer till backsidan, förväntade vi oss att den skulle vara betydligt förbättrad den här säsongen. Visst har det blivit något bättre, men inte tillräckligt. Kalle Maalahti gjorde en imponerande insats när han kom in mot slutet av föregående säsong, men den här säsongen har han tyvärr haft svårt att hänga med, särskilt när det gäller puckhanteringen. Det går helt enkelt inte tillräckligt snabbt för honom. Strandell har också haft sina svårigheter ibland, särskilt på det fysiska planet. Han är dock fortfarande ung, och förhoppningsvis kommer han att växa in i sin roll.
Jag hoppas att dessa spelare bara underpresterar, annars känns det jobbigt på riktigt. Särskilt i Tikka-fallet som skrev ett treårskontrakt med klubben i somras.
Hemma- vs bortamatcherna
Det är tydligt att det finns två ansikten av HV71 under denna säsong. Å ena sidan har vi Hemmalaget HV, som utmärker sig genom sitt lugna försvarsspel och självförtroende i den offensiva zonen, åtminstone stundtals. Å andra sidan har vi Bortalaget HV, som verkar vara vilsna, rör sig runt som yra höns och framstår som mindre självsäkra på en markant nivå.
“Fighting spirit”
Det som verkar saknas, särskilt på bortaplan, är den kämpaglöd som behövs. Ett lag kan inte enbart förlita sig på sitt spel och taktik på isen, oavsett om du heter Färjestad, Skellefteå eller Växjö. Det finns dagar då ingenting verkar fungera; passningar missar bladen, spelarna är ur takt i sina rörelser, pucken studsar oförutsägbart och målvakten släpper in mål efter mål. Det är precis då som "fighting spirit" krävs. Jag tror att vi alla kan känna igen de här dagarna. Det är stunder när det inte är meningsfullt att ens försöka få till sitt fina spel. Istället handlar det om att ge allt, tävla, och aldrig ge upp – det är något som alla kan göra.
Ta till exempel senaste matchen mot Leksand. HV71 kanske inte spelade sitt mest eleganta spel, men de lyckades ändå sätta några puckar i nätet. Fanns det kämpaglöd? Tyvärr inte, särskilt inte efter Leksands tredje mål. Det var tydligt att det därefter inte fanns någon väg tillbaka. Inte utan kampvilja.
Poängen är att man inte alltid kan förlita sig på att spelet kommer att flyta smidigt och perfekt. Ibland behöver man ta till andra verktyg. Tyvärr har vi ännu inte sett den typen av lösning under den här säsongen. Kanske är det dags att ta fram den nu.
