HVblåggen: Två hemmamatcher och en bortamatch väntar!
Det är två tuffa hemmamatcher och en tuff bortamatch som väntar för HV71 denna vecka. Först tar man sig an Örebro HK på onsdagen, sen Färjestad BK på fredagen för att avsluta veckans matchande på lördag borta mot Växjö Lakers. Kan man ta full pott?
Senast HV71 mötte Örebro förlorade man med hela 4-0. Men att det skulle bli de siffrorna återigen tror jag inte. HV71 är idag ett lag som försöker hitta en vinnande väg, trots att det går lite knackigt. Visst vann man fem raka matcher innan tåget stötte på patrull mot Frölunda, men det känns trots allt som HV71 är på gång. Man har börjat få igång offensiven med en riktigt bra formation i Rajala-Karlsson och Carlsson. Nu är det dock inte endast dessa herrar som ska producera och bära laget, utan det handlar om HELHETEN!.
Salmela och Campoli har spelat stabilt, men kan betydligt bättre än de visat upp hittills. Herrarna Fälth och Fantenberg gör det alltid bra, där jag tycker att Fantenberg börjar komma igång mer och mer. Elias Fälth känns lite osäker i sitt agerande framåt, då han nästintill varje gång väljer att skicka ner pucken i rundeln, i stället för att avlossa stora bössan. Trots att han ligger topp tio i avslut. Men i egen zon känns det som han blivit bättre. Får han bara för sig att avlossa bössan, kan det bli riktigt roligt för honom.
Vad gäller Kapten Petrasek vet jag inte vad jag ska säga. Med all respekt för vår kapten och allt han gjort för HV71 på isen, men han måste kliva fram NU. Det är en tung mantel att bära efter legendaren Davidsson och jag är inte avundsjuk. Ibland känns det som att Petrasek inte vill ha den rollen, utan att han mer eller mindre tvingades. Vad vet jag?
I alla fall, Petrasek måste skärpa till sig och inte åka runt och gnälla. För han är i sina stunder en fantastisk lirare. Stefan Johansson ger och tar och där har jag inget att säga.
Jag har inte mycket att säga vad gäller firma Rajala-Karlsson-Carlsson. De producerar, sliter, är kreativa och visar upp en fantastisk offensiv. MEN, i det defensiva spelet passar de inte.
Transantlanterna Sterling, Holzapfel, Christensen och Krog då? Sterling och Holzapfel har vaknat till anser jag och de är farliga i offensiv zon. Sterling tar många avslut och är lite av en retsticka. Holzapfel gnuggar på och gör det där lilla hela tiden. Samma gäller Christensen och Krog.
Att gå in på var spelare i sig skulle ta alldeles för lång tid att skriva samt så skulle det bli för långt att läsa för er. Därför väljer jag nu i stället att gå in på det övriga vad gäller laget. Spontant känns det som att Ulf Dahlen har hittat en klockren formation med ett starkt backpar i Salmela- Campoli. Men det är inte mer än så.
Boston Bruins headcoach Claude Julien har ett framgångsrikt recept: Hålla samman kedjorna och ha tålamod. Låta dem spela ihop sig. Mr Julien är nu inne på sitt sjunde år som headcoach för Bruins och han har hela tiden valt att hålla samma konstellationer intakta (under förutsättning att de spelare som ingått varit kvar). Jag tror på detta koncept!
Och jag tror att det är en förutsättning för att lyckas. Det ger en viss stabilitet i kollektivet och man vet sin fasta plats. Att hela tiden flyttas runt, upp och ner och kanske inte ens veta om man tar en plats nästa match, skapar för både spelare och gruppen i sin helhet en stor osäkerhet.
Och det verkar som att det är just detta som Mr Dahlen pysslar med. Men vad vet jag?
Jag går inte och håller Dahlen i handen och jag sitter inte med i omklädningsrummet. Utan det är bara ren spekulation från mig. Det är bara Ulf själv som kan svara på detta.
Iallafall...HV71 har lyft sitt spel de senaste matcherna, börjat fungera som ett lag och därför har några vinster kommit på köpet. Men defensiven, styrkan, avsluten, kampen över hela banan och helheten måste börja fungera betydligt bättre. Speciellt om man ska kunna rå på de bättre och tyngre lagen. Annars finns det en risk för en tidig sorti ur slutspelet och det tror jag inte att vi vill se.
Avslutningsvis är VI (fansen) det viktigaste ett lag har. Och det har HV71 vid ett flertal tillfällen gått ut med och dessutom tackat för vårt enorma stöd. Vilket betyder allt för både dem och oss. Det enda vi kan göra, är att fortsätta att ge dem vårt stöd och komplettera helheten.
