”Vi behöver lite gratis energi just nu.”
Dahlén efterlyste att vi skulle få lite gratis inför matchen; ”Börjar pucken studsa rätt och vi får lite flyt så känns det som att vi är på väg att vända detta.” Vi fick lite gratis. 2-0 efter sju minuter. Frölunda tog sig tillbaka med hårt jobb och tufft spel och vann med 4-2.
Ett fall framåt? Absolut. Det här var HVs femte raka "framfall." Idag fick vi en bra start. Läktarna bjöd på bra tryck och anfallsspelet fungerade. 2-0 och vi kände oss som vinnare!
I tjugo sekunder.
För tyvärr var försvarsspelet av den standard vi vant oss vid säsongen 13/14. Vi spelade fast oss i egen zon istället för att slå sarg ut. Tappade puckar på egen blålinje och ibland befann sig samtliga fem spelare på fel sida i egen zon. Jag har aldrig tidigare sett att man bara försvarar den ena halvan av den egna zonen i hockey.
Det spelmoment som faktiskt fungerar för tillfället är spelet med puck i mittzon. Spelarna tog sig fram med fart och snabba passningar. HV fick tillräckligt många offensiva tekningar för att man skulle kunna skapa tryck – problemet var att nästan alla tekningar i offensiv zon förlorades. 36-26 i tekningar totalt till Frölunda.
Med tur hade HV71 kunnat få med sig en poäng ikväll. Problemet är att om vi behöver tur och domare med HV-ögon för att vinna kan vi behöva vänta länge. Inte minst i kommande matcher mot Skellefteå, Luleå och Linköping. Utan tur står vi kvar på 8 poäng efter 15 omgångar.
Framförallt behöver laget spela rejälare och beslutsammare. En situation; HV har pucken i boxplay. Jason Krog åker ohotad in i Frölundazonen. Men istället för att ta ner pucken djupt i offensiv zon och vinna tid stannar han strax innanför blålinjen och slår en optimistisk passning i gapet på Förlundaspelare som kan vända spelet.
Jason Krog och David Petrasek är de spelare som bör leda laget just nu. De kanske inte är lika kvicka som förr, men med bra beslut och teknisk skicklighet skulle de kunna ge nödvändig stöttning åt laget. Problemet är att det är just dessa spelare som framstår som juniorerna. Både Pettan och Krog tappar puck innan Frölundamål idag. Det här är något som upprepat sig under seriens inledande tolv omgångar och går inte att bortförklara som tillfälligheter. Jason Krog och David Petrasek avgör matcher åt fel håll. De vill säkert lagets bästa och det är inte deras fel att tiden sprungit ifrån dem. I det här fallet ligger felet hos den som beslutar att ge dem speltid.
Kognitiv dissonans
Teorin om kognitiv dissonans är att människan har en drift att minska sitt illamående genom att ändra sina attityder, åsikter och handlingar. Dissonansen minskar genom att människan motiverar, klandrar och förnekar saker. En rökare viftar bort cancerrisken med att "det är så liten risk att det drabbar mig" eller "vad är väl en bal på slottet?"
Såhär säger vår lagkapten till Cmore: ”Det låter väldigt konstigt kanske, men jag älskar att vara mitt i det här. Att få vara kapten och leda HV ur det här, vilken känsla liksom - helt fantastiskt.”
Vidare; ”fattar ni, när vi väl vänder det här och ser tillbaka på den här tiden, det kommer bli helt jäkla underbart.”
David Petrasek pratar om framtiden när allt ordnat upp sig, hur starka man kommer att vara då. Problemet är att vi här och nu är mitt i föreningens största kris på tjugo år. Vi ligger sist. Vi är seriens sämsta lag. Vi släpper in flest mål – mer än dubbelt så många som serieledarna. Tittar man på tabellen så är det ett lag som utmärker sig som skitlaget nummer ett. Strykgänget. Den givna trepoängaren för motståndarna.
Jag tror inte ett dugg på att Petrasek älskar det här. Jag tror att han har svår ångest över att vara lagkapten i ett lag som underpresterar och själv utmärka sig som klart sämst i serien (-12).
Det som oroar mig med detta är om han får med sig övriga laget i sin kognitiva dissonans. ”Det är okej för i framtiden kommer allt att vara fantastiskt och det som inte dödar härdar.”
När varje förlust är ett nytt fall framåt så vet jag inte var det slutar – många skrubbsår?
Dags att fimpa cigaretten
Tiden har kommit för realism. Vi är i skiten. Vi måste kavla upp ärmarna och kriga. Vi kommer att möta elva lag som inget hellre vill än att sänka HV. Våra motståndare kommer att spela sin bästa hockey mot oss, påhejade av journalister och supportrar. Alla kommer att vilja se oss lida. Här och nu måste vi kämpa för livet. Vi erövrar varje poäng – en, två eller tre spelar mindre roll.
Är man rädd om sina tänder och vill inte täcka skott?
- Dra ut tänderna på förhand så har du inget att vara rädd för.
Tränare, Publik och Spelare måste vara hänsynslösa mot sig själva för att bryta sig ur den lejongrop vi hamnat i. Nu är vi inte i någon glad framtid, vi är i en karg, svårhanterlig men oundviklig nutid där vi inte har råd med fler fall framåt.
