Tankar efter Sveriges bronsmedalj: Hur summerar vi Montén-eran?
Fem tankar efter Juniorkronornas seger över Tjeckien i bronsmatchen.
Sverige besegrade Tjeckien med 3-1 i JVM:s bronsmatch efter mål av Fabian Lysell, Isak Rosén och Linus Sjödin. Därmed fick Juniorkronorna med sig en medalj hem i förbundskaptenen Tomas Monténs sista mästerskap.
Desperation eller genidrag?
Tomas Montén och hans tränarstab slängde runt rejält i kedjorna, vilket onekligen gav en del frågor. Var det en desperat åtgärd för att få spelarna att tänka till, engagera sig och komma igång efter besvikelsen av en förlorad semifinal? Eller är det fingertoppskänsla och ett genidrag?
Vi minns ju hur svenska landslag knappt har tagit bronsmatchen på allvar tidigare, på junior- såväl som seniornivå.
Men man kan också ställa sig frågande till om det inte är åtgärder som borde ha tagits klart tidigare i turneringen? Att bara ha tre forwards på mer än ett mål vardera efter sex matcher är givetvis ett stort underbetyg – för både de individuella spelarna och för ledarstaben.
När offensiven inte fungerade tillfredsställande i vare sig kvartsfinalen eller semifinalen är det kanske väl sent påtänkt att försöka justera först i bronsmatchen?
Inte så avslaget som man befarade
Att ett svenskt landslag i största allmänhet inte ser bronsmatchen som matchen man vill spela faller sig till viss del naturligt. I en idrott där det återkommande bara finns 4-5 stora nationer – och där Ryssland inte medverkar numera – ska finalframträdande vara något sorts grundmål. Det innebär om inte annat att medaljmatcher ska vara en grundläggande kravbild.
Innan JVM drog igång var det svårt att säga något konkret om lagen eftersom det är en försäsongsturnering, men i takt med att mästerskap rullade på blev det tydligt att Sverige inte var en genuin guldkandidat. En storspelande Jesper Wallstedt kunde mycket väl ha tagit Sverige till final – om han bara fått lite offensiv hjälp av sina lagkamrater, men som helhet har inte Sverige imponerat.
Men med tanke på vad som faktiskt har presterats i det här mästerskapet vore en bronsmedalj en bedrift. Kanske fanns den känslan även inom truppen – för Sverige såg definitivt ut att vilja spela matchen som man i normala fall aldrig vill spela.
Hur många har övertygat?
Sverige åker alltså hem med en bronsmedalj och det får man vara nöjda med efter den här turneringens prestationer. Medaljer ska omfamnas och för många av spelarna kan en JVM-medalj vara karriärens höjdpunkt när man hänger upp skridskorna och ser tillbaka på vad man har uträttat. Att man ska uppskatta medaljer inser alltså alla utom Lias Andersson…
Det kunde mycket väl ha blivit respass redan i kvartsfinalen – i så fall för tredje gången på de fyra senaste försöken – och offensiven har varit helt intetsägande. Så hur många spelare har egentligen övertygat nu när man ändå står här med ett brons?
Emil Andrae och Jesper Wallstedt kan mycket väl ha varit JVM:s bästa spelare på sina respektive positioner. Åke Stakkestad har ofta varit en frisk fläkt. Många spelare har blixtrat till här och där – antingen i enstaka sekvenser eller i enskilda matcher – men över hela turneringen är det svårt att uppmärksamma några andra.
Sverige hade behövt bättre prestationer från exempelvis Oskar Olausson, Fabian Lysell, Theodor Niederbach och Simon Edvinsson.
Hur summerar vi Montén-eran?
Tomas Montén ersatte Rikard Grönborg som Juniorkronornas förbundskapten inför säsongen 16/17. Sedan dess har han hunnit med sex mästerskap med en silvermedalj, två brons, en förlorad bronsmatch och två kvartsfinalförluster som facit.
Sverige har inte vunnit guld sedan 2012 och man har varit i ytterligare tre finaler sedan dess. Så ska man konstatera att det inte är rimliga förväntningar att tro att Sverige ska vara en guldkandidat varje år? Är Sverige på hyllan under Kanada, USA och Finland? Eller är det uppenbart att man har misslyckats eftersom den enorma gruppspelssviten resulterade i relativt få medaljer?
Med det i bakhuvudet har Montén antingen motsvarat förväntningarna eller kanske varit en av anledningarna till att man inte har något guld?
Personligen anser jag att Montén har varit en tämligen tråkig förbundskapten – både i spelet och som karaktär. Det har exempelvis varit lite för mycket fokus på att alla spelare ska få speltid och försöka komma in i turneringen genom åren snarare än att försöka maximera sina stjärnors slagkraftighet.
När det gäller så här korta turneringar är det för mig uppenbart vad man bör fokusera på.
De uppenbara problemen som finns i hockeyförbundet i stort lär man inte få bukt med under nuvarande ledarskap, men såväl Tre Kronor som Juniorkronorna går nu in i spännande nya eror. Sam Hallam är så klart en massiv uppgradering från den underkvalificerade Johan Garpenlöv och Magnus Hävelid verkar vara en lovande ersättare för Montén.
Hallam och Hävelid efterträder inte direkt Scotty Bowman så tröskeln är inte så värst hög – men det ska bli intressant att följa landslagen framöver.
Aldrig igen…
Avslutningsvis konstaterar vi att man framöver aldrig ska spela något mästerskap eller turnering som ett försäsongsarrangemang. World Cup 2016 blev ett sömnpiller. JVM 2022 har varit ett av de tråkigaste mästerskapen i modern tid, i konkurrens med VM 2021.
Aldrig igen försäsongsturneringar.
