Tankar efter Sveriges förlust: ”Juniorkronorna svek Wallstedt”
Sex tankar efter Sveriges semifinalförlust mot Finland.
Sverige föll mot Finland med 0-1 i JVM-semifinalen. Det finska målet gjordes av Kasper Puutio. Nu väntar bronsmatch mot Tjeckien för Sverige medan Finland går upp mot Kanada i finalen.
Uppryckningarna
Baserat på den första periodens inledande tredjedel såg det ut att kunna bli en väldigt jobbig match för Juniorkronorna. Finland var klart drivande och fick en skjuts av det tidigare numerära överläget.
Sakta men säkert kom däremot Sverige tillbaka och såg under en längre sekvens ut att vara laget i förarsätet. Men så blev Emil Andrae lite för robust framför Jesper Wallstedt och Sverige tappade övertaget efter ett nytt finskt powerplay. Turneringens bästa PP hade däremot svårt under matchens inledning och Juniorkronorna spelade återigen upp sig.
I slutändan kan nog Juniorkronorna mycket väl ha genomfört sin bästa period i den här turneringen när man gick in i den första periodpausen.
Utvisningarna
Sverige plockade ett antal onödiga utvisningar – men det får väl också konstateras att man hade lite oflyt när Liam Öhgren inte kom av isen. Att fortsätta ge det här finska laget PP-möjligheter blev dock kostsamt…
Den missade möjligheten
När Finland såg ut att börja koppla ett extremt tydligt grepp om matchbilden fick Sverige ett utomordentligt läge att ta sig in i matchen. Två täta finska utvisningar gav strax över en och en halv minuts spel i 5-mot-3 – men Sveriges powerplay, som gick in i matchen på 53,85 procent, imponerade sannerligen inte.
När man får en sådan chans som en skänk från ovan i en semifinal mot storebror i öst – då måste man faktiskt leverera.
Den fantastiske Wallstedt
Sett över 60 minuter var Finland det starkare laget – och det var enbart en faktor som gjorde att Sverige hängde med in i slutsekunderna: Jesper Wallstedt. Juniorkronornas målvakt var enastående matchen igenom och tvingades till ett flertal kvalificerade räddningar.
Wallstedt var ett exempel på vilken betydelse en så framträdande målvakt kan ha i en kort turnering. När Sveriges spel inte alls övertygade sett över samtliga sex matcher var man ändå bara en match från att spela om guldet, mycket tack vare honom.
I semifinalen svek däremot hans lagkamrater honom. Allt för många av de förväntade toppspelarna var för anonyma eller för ojämna, i den här matchen såväl som över hela mästerskapet. Det blev inte mycket till forcering under den senare delen av den tredje perioden och inte ens när Sverige spelade med en man mer den sista minuten kändes det som att en kvittering hängde i luften.
Underhållningen
Man ska inte hävda att det här var någon fantastisk hockeymatch – det är fortfarande en hel del försäsongsvibbar på sina ställen – men jämfört med föregående matcher var semifinalen väldigt sevärd.
Såväl Finland som Sverige kunde driva på, tempot var stundtals högt och det bjöds på några fina aktioner. Framför allt kunde Finland visa upp ett aggressivt och vägvinnande spel – och man tvingade ofta Jesper Wallstedt att bekänna färg.
Den amatörmässiga produktionen
Kommentatorerna är inte på plats i Edmonton. Istället ska man kommentera över det ursprungliga ljudspåret och stundtals hör man de nordamerikanska kommentatorerna i bakgrunden – ett irritationsmoment i flera av matcherna. Varför ska fansen och tv-tittarna försöka ta den här turneringen på allvar när de sändande bolagen inte gör det?
Närvaro ger så klart en annan känsla kring matchen. Nu påverkar det ju att arenan är mestadels tom på de allra flesta matcherna, men att någon sitter och brölar i en källare i Stockholm ger sannerligen ingen känsla. Än mer tydligt blir det när kommentatorerna inte har koll på vad som händer eftersom man bara har en tv-sändning att förhålla sig till.
Den minimala ansträngning som både SVT och Viaplay har lagt på mästerskapet är talande för den här upplagans status.
