Därför har jag följt KIK bara hemifrån den senaste tiden
Varför lägger du ner så mycket tid på KIK? Den frågan har nära och kära, vänner och arbetskamrater med flera i min omgivning ställt till mig många gånger den senaste tiden - i synnerhet efter bangern i Kristianstads Ishall den 28 oktober.
Ja, vad har jag till mitt försvar?
Uppriktigt skrivet så undrar jag själv också ibland vad jag håller på med.
Jag hade kunnat sätta mig med en intressant bok eller bara varva ner på annat sätt efter en lång och ofta intensiv arbetsdag.
Nej, istället tar jag två-tre kvällar i veckan plats i min för ändamålet införskaffade fåtölj i mitt för ändamålet riggade TV-rum för att följa KIK-spelarna på HA-isen.
Ja, jag har faktiskt, medger jag, den senaste tiden följt samtliga KIK-matcher, alltså även hemmamatcherna, från TV-fåtöljen.
Varför?
Ja, uppriktigt skrivet blev jag riktigt less på allt som stavas ishockey och Kristianstads IK och hade det inte varit för projektet "KIK enligt Andy & Melin" som Andreas Lennartsson och jag startade i samband med att HA-spelet drog igång i höstas så hade jag nog lagt ner mitt engagemang.
Lagt ner för gott.
Iallafall med skrivandet.
För den där bangern var på något sätt droppen.
Rent ut skrivet så jävla tråkigt och ledsamt att sådan skit ska få, och kunna, förstöra för så många.
En enskild, säkert vilsen och identitetssökande, individs handling, ja, men en sådan händelse sätter tyvärr sina spår.
Tror jag inte bara hos mig.
Jag har mitt dagliga arbete på en kommunal förskola där jag och mina arbetskamrater varje dag gör vårt bästa för att ge varje enskilt barn en värdegrund att ha med sig vidare i livet.
Som jag har förstått det så är det en ung individ som helt på eget bevåg kastade in den där massmedialt väldigt uppmärksammade bangern i Kristianstads Ishall för lite drygt en månad sedan.
Nu vet jag inte vad den här individen har för bakgrund men på något sätt är/känns det ändå som ett misslyckande - att vi som jobbar med barn/ungdomar har misslyckats med att sätta en hållbar värdegrund för den här individen.
Ja, jag kanske kom lite ifrån ämnet, men jag ville bara försöka sätta mitt - och tror jag även andras, på plats, följande av laget i ens hjärta - i ett sammanhang.
I ett samhälleligt sammanhang.
Jag och uppskattningsvis/säkert 99,99% av alla idrottssupportrar går/gick på match för att se på matchen.
Inte för att - som en liten, liten svans - rent ut skrivet; hitta på dumdristigt/farligt och totalt intelligensbefriat jävelskap som inte hör hemma någonstans i samhället = det som en enda individ gjorde sig skyldig till i Kristianstads Ishall den 28 oktober.
Jag har inte glömt den händelsen än.
Den sitter som en tagg.
En rejäl tagg.
Jag medger att jag kan, i vissa sammanhang, vara rejält långsint.
Och i det här fallet är jag det.
Men jag hoppas att jag ska kunna lägga den här händelsen åt sidan och att känslan att åter vilja gå på match, att vilja följa Mikael Gath & Peter Johansson & Joel Gistedts manskap på plats i Kristianstads Ishall, ska ta överhanden.
Jag är inte där än.
Men förhoppningsvis är jag där snart.
Igen.
För det ger helt klart en extra dimension till supporterskapet att följa en (ishockey)match på plats.
Ja, när stämningen är så som den ska vara.
Så låt oss innerligt hoppas att från nu och vidare in på det nya året och framåt det sanna och genuina supporterskapet - där man går på match i syfte att se på matchen/se sitt favoritlag live och uppleva den härliga stämningen och atmosfären i en ishall/arena så som den ska vara - ska segra.
Då vill jag gärna vara tillbaka i Kristianstads Ishall.
Och sedan bege mig hem för att - tillsammans med min gode vän, och samtidigt en mycket engagerad och kunnig KIK-anhängare, Andreas - försöka få till ett nytt "KIK enligt Andy & Melin"-inlägg.
Det tar rätt mycket tid i anspråk för oss båda men om vi bara kan få koncentrera oss fullt ut på det vi har bestämt oss för att inrikta oss på = det sportsliga, utan att behöva ha annat som stör oss och förstör/sätter ner vårt intresse, så känns det nu ändå som något jag iallafall den här säsongen vill försöka hinna och orka med.