Sideroffs målkänsla räddade KIKs segersvit
Först två förluster, sedan tre raka segrar. Kristianstads IK har hittat vinnarspåret. Eller; har Kristianstads IK hittat vinnarspåret - som håller i sig även i HA? På den frågan passar jag.
För vi ska komma ihåg att de tre segrarna har kommit mot ett HE-lag (5-2 hemma mot Nybro), ett blekt och trubbigt TAIF (4-0-seger borta) och ett HA-bottentippat Troja (3-2 hemma), som om inte Deven Sideroff än en gång hade visat göra skillnad-matchvinnaregenskaper mycket väl kunnat satt stopp för KIKs segerrad.
För spelmässigt var det inte ett speciellt bra KIK som visade upp sig i Kristianstads Ishall på tisdagskvällen.
När de två HA-konkurrenterna och rivalerna under många (division 1/HE-)säsonger ånyo möts i Ljungby om en vecka kan det mycket väl bli trojansk seger.
Gårdagsmatchen var, enligt Max, första matchen som Mikael Gath och Peter Johansson matchade sitt manskap fullt ut. Exempelvis fick det ledande backparet Rikard Olsén-Erik Flood kopiöst mycket speltid inte minst i slutet av matchen (duon spelade 3.40 av matchens sista fem minuter) då Troja trots både spel fem mot tre och till och med sex mot tre inte lyckades få in 3-3-pucken bakom Frederik Dichow, som svarade för några matchavgörande räddningar och tidigare i matchen även hade haft hjälp av stolpen.
Så, jag tycker vi KIK-fans inte ska haussa vårt KIK-lag för mycket.
Det är träningsmatcher.
KIK har inte - förutom Mora, som besegrade KIK med 3-1 i Landskrona - mött något HA-lag tippat att hamna på övre HA-halvan.
Och KIK har alltså i de två senaste matcherna - och då i synnerhet i tisdagskvällens match - mycket att tacka Deven Sideroffs poängmakeri och målkänsla för att träningsmatchsegersviten nu är tre matcher lång - och mycket väl kan bli fyra matcher lång då HE-KHK på torsdagskvällen gästar Kristianstads Ishall.
Summa summarum; jag vill inte vara för negativ, men vi KIK-anhängare måste ändå ta/se på de här försäsongssegrarna med en liten nypa salt.
Nu gäller i princip ingenting - ja, inte mer än (även om det inte är så lite, nej, tvärtom är av stor betydelse) att hitta fungerande, helst optimala, konstellationer och att få ihop gruppen.
Så, mer rätt formulerat; seriepoängsmässigt gäller ingenting. Men samtidigt ska inte heller förringas att segrar (även i träningsmatcher) alltid ger självförtroende och bidrar till en bra känsla i gruppen, men motståndet kommer att bli tuffare - inte minst i de inledande åtta HA-omgångarna.
Det är (först) då Kristianstads IK får bekänna färg.
Rejält.
Det är då Kristianstads IK ska prestera och toppspelarna - som backparet Rikard Olsén-Erik Flood och toppkedjan Trevor Cheek-Dennis Svensson-Deven Sideroff - ska leverera.
Jag kan sträcka mig till att det nu ser lovande ut.
Men spelmässigt, inte minst med tisdagskvällens match i färskt minne, så finns det mer att ta av.
Och det ska såklart finnas mer att ta av.
För vi ska också ha klart för oss att 18 av 24 spelare är, från säsongsstart, KIK-nya säsongen 2021-22 och spelarna har inte varit tillsammans som grupp så länge. Sist anlända, ännu så länge är väl bäst att skriva, Alex Rauter och Sideroff kom till Kristianstad 21/8 respektive 22/8 och lagkaptenen Dennis Svensson har varit ifrån laget en vecka när han gästspelade med SHL-Redhawks och Gath&"Piva" har roterat/vilat spelare på backsidan så det finns absolut mer att få ut av laget.
Dessutom finns i truppen nu två (knä)skadade backar, Simon Ericsson (beräknas vara borta från spel resten av året) och Theo Nordlund (ur spel närmare sex veckor) och en anfallare, Gustav Olhaver, med bruten käke (indisponibel för obestämd tid).
Den frågan jag är mest nyfiken på att få svar på när vi kommer in i HA-allvaret (KIK inleder 24/9 hemma mot BIK Karlskoga) är om KIK-coachtrion Gath&Johansson&Gistedt kan få ut det (i bästa fall) optimala av sitt manskap och hur långt KIK-prestationerna räcker i den ruggigt tuffa näst högsta svenska hockeyligan?
