Tack och återigen tack!
En säsong jag aldrig kommer glömma är över, jag är evigt tacksam och stolt över vad ni bjudit på säsongen 21/22, mitt älskade Kristianstad IK.
Det finns hockeysäsonger ochså finns det hockeysäsonger. Som KIK-anhängare så kommer såklart säsongen 2018-2019 alltid ligga otroligt nära hjärtat. Säsongen där man tog steget från den alltid floppande storsatsande division1 / Hockeyettan klubben. Man tog steget till allsvenskan. 2 säsonger där man överlevt med minsta möjliga marginal - Covid-19 gjorde att kvalserien neråt blev inställd säsong 1. Rikard Olsén och Väsbys oförmåga att avgöra i OT räddade oss säsong 2.
Detta året har topp6 varit det steget jag såg man skulle ta. Man byggde ett lag med en uppsida och nivå som de andra 2 allsvenskan upplagorna inte ens kan jämföras med. Man har spelat en hockey som har fått stora vida Hockeysverige att prata om Kristianstad på ett sportsligt positivt sett som aldrig tidigare skett. Kaoset och allt som hänt utanför isen har för många kanske tagit lite glädjen bort från den framgång man skördade. På ett personligt plan har det varit tufft, prövande och ibland jävligt tråkigt sättet saker hanterats på. Men med den sprudlande glädje, öppenhet och spel som denna trupp och ledarstab stått för så har det övervägt det andra.
Mikael Gath, vilken människa, vilken ledare. Ibland brinner det till och går över gränsen. Men att få prata med honom ofta, diskutera saker och alltid kunna få svar på vad man vill är väldigt skönt och fint. En hedersman ut i fingerspetsarna, alltid tillgänglig och aldrig otrevlig. Alltid välkomnade och otroligt ödmjuk. Den ambassadör och pådrivare för KIK är välbehövlig och den största nyckeln till att Kristianstad nu på riktigt är en etablerad allsvensk klubb.
Min intervju med Malte Sjögren, som varade i 20 minuter. Sedan sitter han kvar och diskuterar allt mellan jord och himmel. Livet i stort, små hockeydetaljer, den tunga motgången med sin hjärtproblematik. Det personifierar Malte och hela KIK. De tar sig tid, är öppna och rakt igenom supertrevliga.
Den stående ovationen igår efter att MoDo skickat KIK på sommarlov var ett totalt gåshuds ögonblick. Ett nästan fullsatt Kristianstad ishall ställer sig upp och hyllar sitt lag för en otrolig säsong. MoDo jublar med sina supportrar och firar avancemanget nere med sin klack. KIK-spelarna tar ett varv där applåderna och hyllningarna aldrig ville ta slut. Den hade kunnat pågå ännu. Men jag tycker det var en fin skildring av vilka olika nivåer dessa klubbar är på om man kollar till de flesta perspektiven. MoDo får fira avancemang och KIK spelarna får en hyllning som var väldigt värdig och fin, båda lagen kunde vara glada och stolta i det ögonblicket när man senare blickar tillbaka på det. Med en budget som är minimal i jämförelse med Ö-viks lagets så har man stått upp, fått de pressade och levererat en matchserie som det kommer talas om länge i Skåne.
På ett personligt plan minns jag den 16e mars i Norrköping, KIK har vunnit över Vita hästen med 8-2. Spelarna samlas framför mig på bortastå och undrar hur det har gått i Jönköping och i Umeå där Mora och Västervik kunde påverka KIK:s öde. När jag gör tecknet till Herman Hansson att vi är klara för topp6 spricker en glädje ut som går att jämföras med den vi upplevde i Uppsala 14 april 2019. Herman och Maltes kram och genuina glädje bär jag med mig länge. Sitter sen i katakomberna i Himmelstalundshallen och väntar på att ta mig hem till Kristianstad då kommer majoriteten av Kristianstad spelarna fram och tackar för stödet och slår sig ner och pratar några minuter, allra mest den underbara Robin Carlsson.
Resorna till Ö-vik nu i kvartsfinalen var fantastiskt roliga. Tveksamhet bland spelarna efter vinsten i match 5 om de skulle köra fram och fira segern eller bara blicka framåt mot match 6 var underhållande att se på distans. Rikard Olsén kör fram och tackar och firar segern, de andra tackar endast. Det blev jag glad över, att fortsätta blicka framåt och direkt lägga fokus för att få möjligheten att åka till Ö-vik en vända till. Våra importer har varit drivande och fina, att hitta rätt i den rekrytering är en nyckel, de har drivit laget både på matcher och träningar. Proffs både på och utanför isen.
En säsong där Kristianstad nåt nivåer likt aldrig innan är jag otroligt glad jag följt på såhär nära avstånd. 49 matcher på plats under säsongen med försäsong inräknad. Det mesta har slutat med glädje, men alltid har jag kunnat stolt säga att jag är en Kristianstad supporter. Jag är väldigt tacksam över den säsong ni givit oss supportrar. Hockeyn ni spelat är på en ny nivå med KIK ögon sett. En säsong som kommer leva med mig väldigt väldigt länge. Tack för 8 månader av magi, tack för att ni alltid varit tillgängliga och extremt trevliga.
Avslutningsvis vill jag bara tacka alla supportrar runt om i landet som uppskattat de jag och pappa gjort iår. Lärt känna en massa underbara supportar till andra lag under säsongen. Det har bara bekräftat min tes om varför hockeyfamiljen är den finaste av icke kärnfamiljer. Vart man än åkt och följt sitt KIK iår har man blivit upphämtad, välkomnad och bjuden på allting. Så fort ni kommer till Skåne så ska jag bjuda tillbaka allt. Ett stort och varmt tack skickat med kärlek.
Sista, tack pappa för att du ville vara med på denna resa. Det har varit utvecklande och framförallt ofantligt skoj. Du har gjort denna säsong till något extra för mig. Det är jag evigt tacksam över.
