Skellefteå vann i en avslagen match
Det blev Kirunapojkar som visade vägen för västerbottningarna.
Team Kiruna började respektlös, mot ett uddlöst Skellefteå. Det frejdiga spelet banade iväg i ett power-play, för hemmalaget. Där Ejdeholm visade vilken nytta han gör för Kiruna. Han hittade Olli Julkunen, med en passning som skar genom det stillastående och manfallna Skellefteå. Och Julkunen hade "bara" att raka in pucken i öppen kasse.
Ett ledningsmål som jag tror är den första i Lombia den här säsongen... Första perioden fortsatte i Kirunas tecken. Det var hemmalaget som var alertare, och mer koncentrerad inför uppgiften. Skellefteå agerade komplicerat och oinspirerat, något som hemmalaget utnyttjade, dock utan att hamna i målprotokollet fler gånger denna period.
Andra perioden blev vad vi alla hade förväntat oss. Skellefteå började bitvis, att mangla hemmalaget. Och bortalagets tyngd började ge sig till känna. Framförallt visade - roligt nog för Kirunapubliken - Nilimaa framfötterna. Hans tekniska och irrationella spelstil oroade hemmaförsvaret. Det var tack vare Leinonen som siffrorna i den andra perioden hölls nere. Nåväl, kvitteringen kom till slut, och det var Nilimaa, som med ett oannonserat skott, sköt intill målvaktens högra stolpe. Och det blev, återigen, en Kirunakille som på ett snyggt handledsskott, drog upp trissan i nättaket, otagbart för Leinonen, och 2-1 var ett faktum.
3-1 kom, likt det första Skellefteå gjorde, på ett oannonserat skott. Och skotten 14-6 till bortalaget speglar inte matchbilden, Skellefteå var mer överlägsna än vad skotten indikerar!
Tredje perioden blev den första lik, nästan... Skellefteå backade hem och Kiruna var det lag som försökte, utan att egentligen komma någon vart. Bortalaget kontrade skickligt, men kom inte riktigt till bra avslut. Det blev mycket "slå i från sig hockey", vilket inte gladde någon i publiken. Men efter en offensiv tekning av Isaksson i Skellefteås zon, så kunde Stenwall reducera på ett uppoffrande sätt. Samma Stenwall revs ner lite senare, och straff tilldömdes. En straff som Ejdeholm fick förtroendet att sätta. Han gjorde allt rätt, förutom att "hänga" in trissan, då pucken retfullt gled iväg från bladet.
Signifikativt för ett bottenlag, så fick minuten senare Skellefteå chansen i powerplay, och gjorde som ni förstår, mål! 4-2 och matchen var "över".
Summering: Skellefteå vann utan att förta sig. Kiruna får en "bredare" och "bredare" trupp. Fler tar ansvar, vilket bådar gott. Isaksson gör ett bra jobb defensivt. En spelare som inte, eller nästan aldrig syns, men växer med uppgiften som en bra defensiv center. Eriksson likaså, stark i egen zon, brister dock i passningsspelet. Men jobbar och sliter föredömligt. Spelare som sällan får de stora rubrikerna...
Offensivt saknar vi, tycker jag, en bra back och center. Kiruna, upplever jag, saknar en back som snabbt kan sätta igång spelet från egen zon och offensivt ta avslut. Och en center som kan göra "det lilla extra", och dra isär motståndarna. För mål gör man, så länge man skapar chanser, vilket Kiruna gör alltför sällan. Viktigt att tillägga, att det är min uppfattning...
Skellefteå, nja dom var inte bra idag. Jag vet att dom kan mycket bättre. Nilimaa imponerar med sin fina teknik, och Fredriksen gör ett stort jobb över hela banan. Kivenmäki och Westerback är finurliga, men såg stundtals litet nonchalant ut. Och Mikaelsson... En spelare som jag aldrig sett dålig i Lombia Ishall!
4-2 visar att matchen var relativt jämn. Och jag tror de flesta, trots allt, är nöjda.
