Fortsättningen av artikeln, Team Kiruna.
Nu börjar den del av säsongen, som stimulerar fantasin och får Hänt i veckan, att blekna av avund, nämligen SillySeason. Som för oss onormala ”hockeydiggare” är en stor del av ”hockeysäsongen”.
Team Kiruna har, i skrivande stund, kontrakterat fyra spelare - mig veterligen. Och tränarfrågan är lika svårlöst, som ett klassiskt ”Hercules Poirot-fall”. Tydligen vill styrelsen ha interna tränare, som i mina ögon i dagsläget förefaller vara ett klokt beslut. Visst, Conny Evensson och Leif Boork i all ära, men arbetar man internt, arbetar man även för de egna spelarna. Visst för- och nackdelar finns det, men utifrån de resurser vi förfogar över, får lösningen anses som det bästa. Det gagnar framförallt våra egna spelare, som då i lugn och ro får utvecklas, utan att känna någon prestationsångest inför någon ”utifrån”. Samtidigt som ögon ”utifrån” ser mer objektivt, utan att ha förutfattade meningar om spelarna. Som ni märker kan man vrida teorierna bak och fram.
Om Kiruna ska – säg inom en 2-3 års period – bli ett potentiellt Superallsvenskt lag. Måste hjärnan och hjärtat på något sätt samverka. Det sportsliga måste komma först, utifrån de ekonomiska förutsättningarna. Värva kanske ett fåtal kvalitéetsspelare, som kontrakteras över två år, och samtidigt knyta an de egna. Värdesätt spelare som Strängdahl, Törmä, Wågström, Leijon och Ersson exempelvis. Då nämner jag bara de spelare som aktivt medverkat i A-laget, under föregående säsong. Och se Ejdeholm, Lindmark, Eriksson och Nyberg som ovärderliga, och då börjar vi forma ett lag på en två-års period. Därtill plocka till sig spelare från junior-laget, som medverkar i A-laget, men som kanske mer känner efter på träningarna, än spelar matcher. Alltså, låt fjärde femman enbart bestå av blivande A-lagsspelare, inga förvärv som tillbringar sin tid där, till ett kostsamt pris!
Vidare ska lagbygget koncentrera sig på värvningar som ser en möjlighet att stanna mer än ett år. Tyvärr besitter inte jag den kännedomen över presumtiva spelare… Varför inte ett samarbete med någon Elitserieklubb? Likt det Färjestad har med Bofors. Där Bofors haft ”tillgång” till FBK:are, vilket som ni vet slagit väl ut.
Man kan göra det enkelt för sig! Få en sponsor som pumpar in pengar, så vi kan göra oss ett elitlag. Men frågan är, vill vi det? Jag åtminstone vill ha den gemenskap egna spelare ger, och visst, några kanoner skadar aldrig. Men glädjen att segra med det egna, och nå framgång, likt det vi hade i mitten på nittiotalet, vilken känsla det gav! Den tiden lär vi inte få igen, inte de närmaste åren tror jag. Men framgång idag kan vara så enkelt, bara att ”vi” är med och krigar om en Superallsvensk plats, kan kittla de flesta hockeyintresserade i Kiruna.
Med detta tar min tid slut som skribent, och någon annan tar förhoppningsvis vid. Jag hoppas att vi är fler som sluter upp till hösten, och blir för Teamet, det Karlstadpubliken blev för Färjestad. Vi hörs!