Kanonsäsong trots det tvära slutet!
Kiruna IF gjorde det oväntade, om och om igen....
Ja, så var det dags att göra bokslut över säsongen 15/16, och i år är det roligare än förra säsongen, milt sagt. Grabbarna i och omkring laget gjorde det ingen väntade sig, Först en gedigen grundserie, där man tog sig till allettan utan att vara hotade ens, vilket inte hör till vanligheterna. Efter det var man riktiga underdogs i Allettan, Rejält nederlagstippade i så gott som varje match, ändå tog man sig vidare, och var ett tag uppe och nosade på den där förstaplatsen som ger direktbiljett till kvalet. Ett par matcher som inte gick som man ville, gjorde att den försvann i fjärran, men ändå tog LAGET en plats till Play Off.
Där avfärdades Örnsköldsvik utan problem, ett Övik som gått som tåget under fortsättningserien, var chanslösa.
Sedan kom Play Off 2, och Troja/Ljungby, ett hårdsatsande lag som spelade lika tungt som ovårdat, och där blev det för mycket helt enkelt. Ändå kan säsongen sammanfattas med ett stort +, och man kan nog lägga till ett utropstecken också, +!
Jag tror ingen väntade sig detta resultat av detta unga och oerfarna lag, och där måste coacherna Tomas Sandin och Joel Törmä få en busslast beröm, de har lyckats få laget att dra åt samma håll, oavsett läget i matcherna, hur hopplöst det sett ut, så har de lyckats få LAGET att kämpa sig ikapp och ofta även förbi. Jag tänker avhålla mig från att betygsätta enskilda spelare, för i år har det verkligen varit LAGET, som gjort det hela vägen. Men jag tar mig friheten ändå att nämna några som i de matcher jag kunnat följa stuckit ut ordentligt, För det första, KIF har två BRA målvakter, och jag hoppas verkligen man kan knyta upp dem bägge för framtiden, Backsidan har varit otroligt stabil, med Kirunamått mätt. Kapten Joni har lett sina backar på ett föredömligt sätt, samtidigt som han verkligen hedrat föreningen med sin lugna ledarstil på isen. Killar som Appel, Pavel, Burström, Lasu har gett de yngre tid att komma in i lunken på ett mycket bra sätt, Anfallsmässigt är det förstås mycket som kretsat kring Oscar Fredriksson, MEN, skadan han ådrog sig visade att laget inte alls lutar sig enbart på honom, det har väl varit det mest imponerande, att det hela tiden kliver fram andra om någon har en mindre bra dag på isen. Hansson-Guidon är ju stundtals helt lysande, Pontus Johansson hela tiden bra, ibland riktigt bra, och så kan man hålla på genom hela laguppställningen egentligen.
En annan sak, är jag haft förmånen att få följa två av de största KIF-namnen från början till slutet av karriären, och det är inte illa det. Joel Törmä och Mikael Lasu har jag ju kunnat se från skären i juniorlagen till dess att man tar det tunga beslutet att det är nog nu. Det är dem väl förunnat, så mycket som de bägge gett föreningen både på och vid sidan av isen, gör det omöjligt att uppskatta värdet av deras tid. Bägge två har alltid varit föredömen, både för oss fans och för yngre spelare som fått uppleva dem. Naturligtvis blir det tomrum efter en sån som Mikael Lasu, men med den fingertoppskänsla som coacherna har, så hittar de säkert en lämplig person som tar vid till nästa säsong. Det enda som kan bli svårt, är väl att ersätta den vinnarskallen.... Hoppas verkligen Lasu stannar i föreningen och fortsätter sprida sina goda vibbar både inom och utanför KIF länge till. Tack för showen, Mikke, nu kan Du lugnt luta Dig tillbaka medans killarna svettas floder i gymmet!
Återkommer med uppdateringar så fort något händer på spelarfronten, ochsom jag förstås det, så kan vi se fram emot ännu en säsong, minst, med Tomas Sandin i båset, hoppas Joel Törmä också finns där då! Liksom så många som möjligt ur denna trupp!
