Alla är vi supportrar
Efter (får man säga fiaskot?) mot Almtuna, så var jag uppriktigt sagt riktigt less på hockeyn. Kanske hade jag för höga förhoppningar om att mitt Mora IK skulle räcka hela vägen? Det sista som överger en är hoppet, och därför slutar jag heller aldrig tro och hoppas på att vi ska tillbaka, och det är bara att konstatera att det inte är något undantag i år. Med kvicksilvret på + 22, så sitter jag just nu i en solstol och åtminstone intalar mig själv, att i år är det vår tur, i år ska vi ha revansch, i år ska vi tillbaka.
Det är supportrarna som ska stötta i med som motgång och med stolthet bära klubbmärket upp på sitt bröst. Supportrarna är de sista som ska överge laget, och därmed alltid finnas till och stötta.
Efter förlusten mot Almtuna, så behövde jag tid att tänka. Jag var så fruktansvärt besviken och visste inte riktigt var jag skulle göra av med alla känslor som jag bar på. Såhär en bit in på juni månad kan jag väl säga att besvikelsen har lagt sig och övergått i en längtan, en längtan efter Mora IK.
I de första raderna i brödtexten ger jag min syn över hur jag tycker en supporter ska vara. En supporter ska stötta sitt lag i med som motgång. Och det innebär inte att det är en synd att överhuvudtaget inträda någon annan arena om det inte är Mora IK som ska äntrar isen, absolut inte. Jag tittar på mycket hockey, och eftersom jag bor i Smålands djupaste skogar, så blir det automatiskt att man hänger med släkt och vänner för att kolla på Tingsryd, Troja och Växjö Lakers.
Hockeyn och sporten betyder en hel del för mig, men långt ifrån allt, och jag tror att det finns en hel del saker som går före hockeyn och sporten för alla, oavsett hur stor fanatiker du än är.
För mig handlar livet som supporter endast om något roligt. För mig är en äldre man som äter korv och håller sig på avstånd från klacken en minst lika god supporter som klackledaren själv när han står med en megaofon i folkmassan och skriker halsen av sig!
Även om jag inte tillhör kategorin "äldre man" just nu, så är jag mer typen som håller sig på avstånd och äter korv. Men oavsett om du är den korvätande fabrorn, klackledaren eller familjepappan med sina två tvillingar, så är vi alla supportrar och befinner oss där av en enda anledning, för att vi älskar Mora.
Hockeyfesten i Mora, den dör aldrig ut.