Lagbanner

Krönika: Mora IK - halvvägs framme

Årets upplaga av MIK kan gå riktigt långt.

"- Tredje gången gillt"
"- I år måste dom nå Superallsvenskan"
"- Det sitter där bak på spelarna, de måste uppnå ortens förväntningar"

Detta är bara en av många kommentarer man hört från spelare, ledare och publiken runt om i ovansiljans regioner.
Det är nu två och ett halvt år sedan man spelade sin sista match i Superallsvenskan. I två säsonger efter har målsättningen varit given, vi måste dit, vi kan inte missa. Men vad är det som har hänt? Mora IK har just missat att nå Superallsvenskan två säsonger i rad, det som inte fick hända hände, varför?

Tränarna?
Morabekantingarna Malte Steen och Mats Grötting har tränat de två sista säsongerna. Att ta in en tränare som känner spelarna väldigt bra även utanför rinken anser jag skapar problem i båset, det är enkelt att vid ett jobb säga att "-Vår kärleksaffär påverkar inte hur vi arbetar". Alla vet att detta inte stämmer.

Inte vill du som polis sätta fast din bästa kompis för fortkörning? Trots att det är din plikt så låter du han slippa undan, dessa jämförelser kan man dra för det är näst intill samma sak.

Spelarna?
Hur har de egentligen tagit det här? Ett ojämt lag som ena stunden slår ett topplag för att nästa gång förlora mot lag som ligger i botten. Man verkar ha anpassat sig efter motståndet - på lite fel sätt. Är motståndarna bra höjer man sig till deras nivå men är motståndarna sämre sänker man sig istället till den nivån, det är skillnaden mellan en plats i Allsvenskans fortsättningsserie och en plats i SuperAllsvenskan. Var var målskyttarna? Nej, det fanns nog inga riktiga. Mora var en lagmaskin, en maskin med otrolig press på sig som gång på gång trasslade till det.

Motståndarna?
Två olika serier på två säsonger, Allsvenskan norra och Allsvenskan södra. Första året i norra serien slutade man åtta och i fortsättningsserien slutade man tvåa och tog Play off-platsen till Kvalserien. Förra säsongen var en säsong med stora förhoppningar då Leksand äntligen efter så många år åkte ur elitserien och hamnade i samma serie. Men drömmen gick även här i kras, 12 missade poäng mot det forna elitserielaget och man slutade sexa, även detta år tog man sig till Play off efter att ha vunnit fortsättningsserien.

Play off?
Säsongernas höjdpunkter så klart, de gjorde att man rycktes upp lite och gjorde att säsongen inte var helt misslyckad, där tändes ett hopp, Kvalserien var så nära, men ack ändå så långt borta... Tingsryd 2-1 i matcher, och Hammarby 1-2 i matcher, säsongen 2000/2001 var över. Skellefteå förra året, Play off 1, en vinst med 4-1 hemma, 3-4 efter sudden och en avgörande match, förlust med 2-1 och även här var drömmen borta.

Säsongen 2002/2003, vi lever i nutid igen, 16 spelade omgångar, 12 omgångar kvar. För två säsonger sedan låg vi åtta med endast 17 poäng, senaste säsongen låg vi fyra med 27 poäng, i år ligger vi tvåa med 34 poäng... Ser ni samma sak som mig? En ökning varje säsong med nästan 10 poäng.
Det känns som vi i år har det där extra flytet som vi inte haft de senaste säsongerna. Vi kommer till matcherna som på pappret inte var svåra men ändå så viktiga. Nybro i premiären 4-0, Mörrum borta 5-2, svåra Oskarshamn borta, 2-1-seger. Avgörandet mot Örebro hemma med endast en minut kvar av matchen, det är såna här saker som har en så avgörande roll för spelarnas självförtroende. Vi har hittat den målskytt och poängplockare som vi saknat, Patrik Ross har kommit för att göra poäng, han leder poängligan i Allsvenskan södra. Men det är inte bara han som ska ha beröm, alla ska ha det.

Vi bör komma ihåg, vi har fortfarande inte sett en av förra säsongens bästa backar Johan Westäng spela ännu, likaså Håkan Bogg gör comeback efter detta uppehåll. Detta kommer knappast att göra oss sämre, vi har en enormt bred trupp.

Vi har de svåraste lagen hemma kvar, jag tänker på Oskarshamn och Rögle först och främst. Vi ser att publiksiffran höjs, den kommer att höjas mer också, ju bättre det går för vårt lag. Vi kan minnas förlusten mot Bofors borta i tredje omgången med glädje.

Red Dragons visade hur många klasser bättre man är BIK Support, det fanns bara en klack i hallen. En klack som sjöng matchen igenom, en klack som hyllade spelarna efter matchen som om de vunnit.

Så har inte många klackar gjort...

Vi kan minnas Örebro borta med ett skratt, när Mora tappade 3-1 till 4-6 i sista perioden. Pinsamt värre, men man lär sig av misstagen och något ska man väl kunna skratta åt efter en lyckad säsong. Det kommer att bli en sådan... en mycket lyckad säsong.

Vi kommer att gå till Superallsvenskan, det är det alla kräver av vårat lag, spelarna har det i huvudet hela tiden, de spelar med enorm press på sig. Alla vet när Mora är bäst. Jo, när de är underskattade, det kommer de troligen att vara i Superallsvenskan.

Vi kommer att överraska hockey-Sverige, det blir en direktplats till Kvalserien eller vägen genom Play off, i år går vi långt. Kvalserien är det givna målet, vi ska dit, vi ska återställa ordningen!

Den lilla röda lagmaskinen ska åter se ljuset...

Kenny Åström2002-11-14 14:01:00

Fler artiklar om Mora

Vinna eller försvinna - Djurgården har skaffat matchboll i semifinalen
Kaffe kaka tredje raka