Krönika: Bikten väntar för Pondus!
Vänner! Mitt i all denna framgångshets som passerar revy framför våra Rögleögon just nu så vill jag säga ett par ord. Inte enbart av den anledningen att Rögle BK öppnat säsongen på ett oerhört angenämt vis, inte bara för att vi ikväll tog tre pinnar i en av säsongens svåraste matcher, utan mycket på grund av att jag vill erkänna mina fel så här långt. Det har blivit hög tid att bege sig mot bikten!
Inför denna säsong var jag en i mängden som trodde att det skulle bli ett mellanår. I forumet på AIA:s hemsida blåste det snåla vindar och irritations- och frustrationshalterna i luften var så tunga att de med all säkerhet skulle kunna vidga hålet i ozonlagret om bara den chansen hade givits. Men nu när vi står med facit i hand och summerar inledningen så ska jag villigt erkänna att jag hittills haft tvärfel. Rögle har inlett säsongen lysande och tystat många tvivlare, inte minst undertecknad. Det är det dock lätt att bli hög i hatten och börja se in i framtiden och ta för givet att vi någon gång i april kommer att ligga i en tv-puckshög och glädja oss åt avancemanget till svensk hockeys finrum. Till er som levt er in i de tankarna den sista tiden vill jag trots allt skicka ett varnande pekfinger. Serien är infernaliskt lång och än kan mycket hända. Var match bör fortfarande beaktas med största respekt och siktet ska vara inställt på nästkommande berörd match och inte på ett eventuellt toppmöte med Södertälje i mitten av februari.
”Ryktet” säger att vi har en oerhört bred trupp. Jag håller inte direkt med. Och det finns flera orsaker till det.
Ante Andersson har fullkomligt spikat igen målet så här i säsongsupptakten. Oerhört glädjande och ett fint bevis för Ante själv att han är en målvakt med väldigt fin kapacitet. Men om Ante går sönder då? Rögle BK:s båsväktare heter Christopher Nihlstorp och är ett oprövat kort. Kom fram i MIF Redhawks som talang men stannade av på det stadiet och har så vitt jag förstått (med undantag för strösäsonger i ett par andra klubbar) använt mer mössa än målvaktsmask de sista 10 åren. Jag känner viss nervositet för en eventuell skada på Ante. Överbevisa mina farhågor Christopher!
Backuppsättningen förlorade två tunga kort i form av Niklas Karmhag och Daniel Josefsson och många med mig var rusktigt oroliga. Jag vet, jag vet, varken Niklas eller Daniel gjorde sina livs säsonger häromsistens, men man kan omöjligen komma ifrån att de trots allt var nummer två och tre bakom Kenny Jönsson.
Och inte blev det bättre av att Kenny gick och skadade sig i säsongsupptakten. Ännu en gång var man sådär läskigt orolig över backsidan att man knappt vågade titta när motståndarna utövade ”dump and chase” på väg in i Rögles försvarszon.
Men ännu en gång förändrades mitt tvivel till utropstecken då man får se att i Kennys frånvaro så reser sig andra upp och tar ansvar. Peter Jönsson axlar ansvaret som kapten på ett ypperligt sätt och Andreas ”fansens hackkyckling” Byström övertygar så pass mycket att han skulle kunna omvända Lars Ohly till moderat över en periodpaus. Härligt, härligt!
I offensiven ser det också stabilt ut. Matte Carlsson har trätt fram som den naturliga skyttekungen, krigarkedjan med Ahlstrand, Gath och Sjögren stånkar på i sarghörnen när de väl ges chansen, Åhsberg visar bestämt att detta ska bli hans år, Tano dödar utvisningar och Jakob Johanssons form börjar mer och mer kännas igen som vi mindes den innan utflykten till Brynäs för ett antal år sen.
Dock förväntar vi oss nog lite mer framträdande roller av David Oliver och Marc Cavosie, men förhoppningsvis kommer väl även det. För nog har vi väl fått nog av frälsarfloppvärvningar alá Brent Robinson, Pekka Virta och Dan O´Connel.
Nu låter det som om jag vore helt i extas och i sjunde himlen. Så är det dock inte helt. För faktum är att i varje fall jag själv inte tycker att Rögle fått ut max av sitt spel ännu. Det hafsas och slarvas lite om vart annat emellanåt. Emellertid är väl inte det några livsavgörande misstag det handlar om, men det är just dessa små detaljer som man vill ska fungera prickfritt när det väl beger sig mot de tuffare matcherna då vi är i sluttampen av serien. Funkar dessa detaljer så har vi även fler och fler marginaler på vår sida.
Jag hade tänkt ta mig till bikten imorgon och bekänna mina synder och utläggningen med allas våran hockeyfader lär bli något liknande det här:
”Ärade hockeyfader, Du som är i himlen
förlåt mig för mina synder, förlåt mig för mitt tvivel,
ursäkta mig för alla de gånger jag stått på ståplats och idiotförklarat Byström,
förlåt mig för min misstro gentemot Roger Hansson, men ärade hockeyfader – ursäkta för fan aldrig mögtocken på ståplats häromsistens som släppte väder i periodpausen.
Amen”.
Tills vidare rekommenderar jag er alla att hålla huvudet kallt och ta rådande framgång med en nypa salt, gläds i nuet men glöm aldrig heller att man aldrig vet när snålblåsten slår till!
Mors!
Eder Pondus
