Kärleken är större än hatet
Kärleken till Rögle är större än hatet till Malmö. Har aldrig gråtit tårar över en förlust men när Rögle igårkväll besegrade Malmö på bortaplan för första gången på 21 år så erkänna jag att det rann glädjetårar på min kind och har fortsatt på samma vis under lördagen.
Känslorna för hockeyklubben från Malmö sitter i blodet hos mig då det i generationer bakåt funnits ett genuint hjärta för Rögle och sedemera ett hat mot Malmö.
Är uppväxt med en övertygelse inom mig att Malmö är ett lag som innehåller egoistiska spelare som i första hand spelar för att fylla sin egna plånbok och i andra hand för laget.
"Inget hjärta, bara pengar" är ramsa som väl stämmer in på min beskrivning av hockeyklubben från Malmö.
Men även om hatet mot Malmö är stort så är ändå kärleken för Rögle BK än större.
Laddningen inför fredagskvällens match hade pågått i flera dagar och på jobbet hade kommentarera varit hårda men hjärtliga att jag kanske inte skulle ha allför stora förhoppningar inför matchen men inombords fanns det en övertygelse att det äntligen var dags att vinna.
Hade en bra känsla redan på fredagsförmiddagen att detta skulle gå vägen, att Malmö inte bara som vanligt skulle besegras på läktaren av mäktiga Angel Island Army utan även på isen av Rögle BK.
När jag gick från jobb till samlingsplatsen från där bussen skulle avgå steg förväntningarna och förhoppningarna för varje sekund och när bussen anlände till Malmö ishall så var man laddad som aldrig förr ty detta var ett av de mest känslofyllda derbyn på många år då tre medlemmar ur förra årets Rögletrupp valt att flytta de dryga 7 milen söderut för att istället spela för Malmö Redhawks.
Vad gäller matchen erkänner jag att minnet av den inte är så stort, kunde efter matchen inte namnge vilka som gjorde de två första målen men att Kung Kenny avgjorde matchen med en underbar soloprestation stod iaf klart.
Det jag däremot kommer ihåg är trycket på läktaren matchen igenom, glädjen vid varje Röglemål och efter slutsignalen hade gått samt hur Rögle på isen verkligen stod upp för varandra och hur man visade att spela med ett stort hjärta för klubben är extremt viktigt i dagens i övrigt mycket egocentriska samhälle.
Glädjen hos Röglelaget, glädjen på läktaren och speciellt leendet hos Röglefostrade Martin Johansson efter slutsignalen kommer jag förmodligen aldrig att glömma.
När den största glädjen hade lagt sig efter slutsignalen och man satte sig i bussen för hemfärd mot Helsingborg kom glädjetårarna då man började förstå vad man varit med om.
När man vaknade på lördagsmorgonen, öppnade tidningen och började läsa på diverse forum på internet kom tårarna ännu en gång rinnande ner för kinderna och när jag sitter här och skriver detta kommer det faktiskt ännu en tår i ögonvrån.
Glädjen idag är total och kärleken för Rögle är verkligen större än hatet mot Malmö.
