Tillbakablick på kvalserien, del 2
Det har nu gått över en vecka sedan Rögle BK gick upp i Elitserien. Jag har nyss landat efter att ha gått omkring som på ett moln i en vecka och innan vi ska se framåt mot Elitserien till hösten kommer här en återblick på fyra delar om en intressant och spännande tid som Röglesupporter.
21 mars 2008
Det var fredag och dags för säsongens fjärde Skånederby. Rögle hade gått segrande ur säsongens tre tidigare matcher lagen emellan och alla hoppades givetvis på en fjärde seger.
Lämnade jobbet som vanligt när arbetsdagen var över men denna dag var speciell för jag hade bestämt mig för att ge bort min sittplatsbiljett för att bege mig upp på ståplats istället.
Var i god tid till matchen tyckte jag men när man kom till ståplats var det redan massor av folk på plats trots att det var nästan en timme till nedsläpp. Klarade dock av att ta mig uppåt på ståplats för att verkligen känna den äkta stämningen som gjorde att jag tog beslutet av ge bort min sittplatsbiljett till denna match.
Stämningen var på topp redan från första nedsläpp som sig bör i ett Skånederby i en kvalserie och jublet steg när Rögle tog ledningen efter 2.36 genom Johannes Salmonsson i powerplay, en ledning som dock kvitterades ganska omgående i en situation där samtidigt Röglemålvakten Christopher Nihlstorp blev skadad då han fick en klubba på ett olyckligt ställe. Rögle bytte in Sebastian Jonsson istället och sju minuter senare tog Malmö också ledningen, en ledning som utökades till 1-3 efter cirka halva matchen. Rögle hade dock vänt matcher mot Malmö tidigare under säsongen och alla spelarna på isen visste om detta så förväntningarna var fortfarande höga på en vinst. Reducering kom som ett brev på posten när Rögle för andra gången i powerplay denna match kunde göra mål, denna gång genom Mikael Gath.
Nihlstorp kom in i tredje perioden igen och en helt annan säkerhet spred sig i Röglelägret och på läktaren. Stämningen var som den bara kan vara i Ängelholms ishall i tredje perioden och 20 minuter senare var vändningen fullbordad och fjärde segern mot Malmö under säsongen var ett faktum. Slutresultatet blev tillslut 5-3 och målskyttar i tredje perioden var Martin Johansson, Mattias Sjögren och Richard Demén-Willaume.
Efter matchen var man nöjd men samtidigt var det redan dags att se framemot resan till Gävle två dagar senare.
23 mars 2008
Det var en natt mellan en lördag och en söndag i mars månad och istället för att sova gott eller vara ute på någon fest gick man istället upp klockan två på natten för att bege sig på bortamatch till Gävle och möte med Brynäs IF. Förväntan inför matchen var på topp då Rögle verkligen hade allt att vinna, ingen förväntade sig poäng uppe i Gävle.
Resan gick fortare än vad man hade förväntat sig då humöret var på topp trots den tidiga timmen. Två timmar innan matchstart rullade bussen in i Gävle och mötte upp med supportrar som redan var på plats för en bit mat och diverse dricka.
Ståplats för bortasupportrarna var precis som i Mora placerad bredvid hemmasupportrarna och frågan jag ställer mig är om detta är något som finns i de flesta Elitseriearenor.
Detta kommer jag i och för sig får reda på under nästa säsong då målet är att besöka de flesta elitseriearenor.
Brynäs fick precis den start de önskade när de tog ledningen med 1-0 efter dryga sju minuters spel, när första perioden tog slut över var ställningen 3-0 till Brynäs och matchen var i princip över. Brynäs var det starkare laget och känslan på läktaren var att inte alla i Röglelaget förstod allvaret av att stå upp och kämpa för varje mål, något som bekräftades på presskonferensen efter matchen av den märkbart besvikne Rögletränaren Peter ”Piva” Johansson.
Piva skickade följande sms till supporterbussen på vägen hem till Skåne igen, -Tack för stödet, på torsdag kör vi så det ryker, det är ett löfte.
Torsdagen därpå var det nämligen möte mot Leksands IF hemma i Ängelholms ishall och vinst var nästintill ett måste för att Elitseriedrömmen inte skulle krossas.
27 mars 2008
Klassiska Leksand kom på besökt till Ängelholm för kvalseriens fjärde omgång.
Ett Leksand som vunnit samtliga av grundseriens tre möten lagen emellan, känslan var dock att nu var det dags att vända denna tråkiga trend och ta en seger.
Leksand tog ledningen med 0-1 och när Fredrik Persson blev utvisad efter ungefär tio minuter fanns rädslan hos mig att 0-2 målet skulle komma, istället klarade Rögle av det numerära underläget och när Persson kom in på isen blev det straff då han helt fri blivit fälld av Eddie Belfour. Straffen sattes säkert i mål av Brett Harkins och ställningen efter första perioden kom att vara 1-1.
Matchen var jämn och i andra perioden kunde Rögle ta ledningen när Johannes Salmonsson satte pucken i nät efter ungefär 35 minuter. Två minuter senare fick Rögle chansen i fem mot tre i hela två minuter efter att två Leksandsspelare blivit utvisade. I detta fem mot tre läge skapades dock ingenting alls av värde och ställningen efter två perioder var 2-1 i favör till hemmalaget Rögle.
I tredje perioden föll Rögle igenom helt och Leksand kunde göra hela fyra mål efter individuella misstag av Röglespelarna vid främst 2-3 och avgörande 2-4.
Efter denna match såg det mörkt ut för Rögle i kvalserien och även om spelare och tränare inte gett upp försvann hoppet hos många och jag bestämde mig för att inte följa med laget till Västerås, ett beslut som jag ångrar idag. Rögle var uträknat av de flesta efter denna match men laget kom att visa att lagmoralen och förmågan att vända matcher kom att ge framgång i fortsättningen av serien.
Fortsättning följer imorgon, samma sida, samma tid.
