Hjärt-lung-räddning i förstakedjan?
Rögle spelade på måndagskvällen match mot HV71 vilket resulterade i tredje raka hemmavinsten. Matchen mot HV71 hann svänga flera gånger innan Christen Abbott, vid ställningen 5-5 och endast ett par minuter återstående av matchen, kunde skridskoa in pucken i mål. Efter ett par minuters olidlig väntan gled domaren in på isen och pekade på mittcirkeln. 6-5 var ett faktum, oavsett om det var felaktigt dömt eller ej.
Målet innebar att Rögles kanadensiska femma med twist av Landskrona hade producerat Rögles samtliga sex mål. Det kändes som en stor Röglekväll, inte minst för Christen Abbott som gjorde fyra mål. Kedjan sprudlar onekligen av energi och verkar ha stor del i det lyft laget fått de senaste matcherna. På trots av att Rögle igen börjat göra många mål kan jag inte låta bli att oroa mig. I början säsongen när Rögle var som mest framgångsrikt var det fråga om en kollektiv insats. Givetvis var spridningen i poängplockandet inom laget inte helt jämn, men läget såg inte ut som det gör idag då det är en femma, som gör i princip alla mål.
Man kan fråga sig hur det hade gått om Roger Hansson inte hade beslutat sig för att värva "the Abbotts". Hade Rögle i dagens läge haft 30 poäng istället för 46, eller hade andra spelare i brödernas frånvaro, varit tvungna att kliva upp och börja producera? Att svaret är ja på frågan är lika troligt som att Rögle anpassat sig och tagit ett spelmässigt kliv upp då man denna säsong får möta elitserielag jämfört med allsvenska lag föregående säsong.
Att andra kunnat ta ett kliv tillbaka när Abbottarna tagit ett steg framåt skall inte våra kanadensiska bröder klandras för men jag vet inte heller om det kan sägas vara någon annas fel heller. Vad man kan konstatera är emellertid att det finns en mindre skara spelare som jag tycker att man hade kunnat förvänta sig mer av i det offensiva spelet. En spelare som jag framför andra tänker på är Andrée Persson som föregående säsong gjorde poäng i massor. Bländande teknik har kanske aldrig varit Andrées starka sida och till hans försvar i poängplockningsfrågan bör det tilläggas att han inte längre har samma roll i power play som han hade i våras. Jag tycker emellertid inte att jag hittat förklaring nog på varför Andrées spel inte kommer helt till sin rätta.
Andrée är dock inte den enda i förstakedjan som jag skulle vilja se prestera mer. Jakob Johansson dominerade inte endast power play i början av innevarande säsong utan visade också upp en imponerande spelförståelse och ledarkapacitet i spel fem mot fem. Trots att Jacke fortfarande gör riktigt bra byten då och då kan jag inget annat än konstatera att han inte leder kedjan framåt som tidigare. Der är som om en gnutta ängslighet lurat sig in i hans spelsinne. Senaste matcherna har jag inte heller varit riktigt nöjd med notoriske målskytten Peter Högardh eller Mathias Tjärnqvist som, för tre omgångar sedan, bar hela laget framåt med sitt offensiva, raka och aggressiva spel. Jag vill dock vänta med att på allvar visa mitt missnöje med sistnämnda kedjas spel tills tendenser visat sig vara trend.
Jag förstår att man kan tycka att jag är negativ som vill se en större skärpa i det offensiva spelet i Rögle. Jag tror dock att det kan vara förbannat farligt att laget blivit så beroende av att ett par spelare gör nästan samtliga mål. Jag hade föredragit om alla i större utsträckning kunde bidra till pucken hamnar i motståndarlagets kasse.
Framförallt önskar jag att Peter Johansson vill ta till någon typ av hjärt-lung-räddning i lagets förstakedja. Varför inte testa att sätta in Richard Demén-Willaume istället för Sebastian Karlsson, eller varför inte testa byta plats på Peter Lorentzen och Andrée
Persson.
Viktigast är inte vad man testar utan att man testar.
