Krönika: Jag tror inte på spöken
"Jag tror att i Rögles fall är det ett ”varannan-match”-lag i kombination med nödvändigheten av hemmapublikens betydelse anledningen bakom bortaformen. "
I skrivande stund är klockan över midnatt. Midnatt, som åtminstone i mina barndomsår, kallades för spöktiden. Då kanske man hade en tanke om att det skulle kunna finnas något sådant efter att ha sett Spöket Laban i Bolibompa.. Men att nu, i vuxen ålder snacka om spöken… nej, det gör man ju inte – eller?
Samtliga skribenter och journalister – inklusive undertecknad - tar tillfället i akt att kalla Rögles senaste bortaform för ett odödligt bortaspöke, och även om det bara är en rolig benämning måste det finnas en logisk förklaring . Rögle har inte vunnit på bortais sedan den 1:e november.
Det är skrivet i sten: Rögle är INGET bra lag utanför Ängelholm. Åtminstone inte för tillfället.
Jag tror att i Rögles fall är det ett ”varannan-match”-lag i kombination med nödvändigheten av hemmapublikens betydelse anledningen bakom bortaformen. En bra match hemma inför sin högljudda publik gör att när laget två dagar senare kommer till en annan arena finns varken motivationen eller lusten att prestera bättre. Gör en bra match och ta sen en lugn dag på jobbet. Det är ungefär som när tandläkaren berömmer ens tänder. Då går det ju att slarva lite med borstningen till nästa gång.
Peter Johansson och Björn Hellkvist måste få bort den här tanken. Om resonemanget är rätt att Rögle gärna tar en lugn dag. När ingen ser, när de inte kan bli utbuade efter matchen. Undertecknad har aldrig spelat inför Rögles publik själv men att spela inför femtusen ishockeyälskar och prestera åt helsike – redan där tror jag spelaranas mentala egenskaper får en rejäl positiv knuff.
Final statement: Vad Rögles bortaspel behöver är ett stort stöd. Kanske får Rögle det redan i morgon i Linköping då det bussas upp en last med Röglesupportrar.
