Krönika: Upp- och nedvända Rögle
"Jag vill inte påstå att vi gått från elitseriens sämsta tränare (det är ju inte Bobo som bytts ut) till den bästa men helt klart är att tränarinsatsen har varit bra mycket mer taktisk denna säsong", skriver Carsten Juldorf.
Inför säsongen 2009/2010 var mina förväntingar så nerskruvade att det nästan var löjligt. Jag minns hur jag satt och studerade spelschemat och tänkte att risken var stor att Rögle inte skulle ta poäng förrens omgång 11 av elitserien då man hemma skulle möta Djurgården. Såhär med facit i hand har nästan ingenting gått som jag trodde på förhand. Jag utgick ifrån att Rögle skulle vara samma lag som förra året med avdrag för en del av sina bästa spelare. Tänk så fel man kan ha!
Jag förväntade mig att vi hemma i Lindab Arena skulle kunna plocka en del poäng, men kanske inte lika många som säsongen 2008/2009 och visst har det gått sämre på hemmais. Rögle är för närvarande sämsta hemmalaget i elitserien. Oönskade följder blir såklart sämre tryck på läktarna och mindre intäkter till föreningen. Minst lika roligt, som hemmaresultatet är tråkigt, är det emellertid att Rögle lyckats plocka flest poäng av alla elitserielag på bortais.
Gunnar Persson har verkligen gjort en bra insats så här långt. Under inledningen av säsongen förlorade jag en del förtroende för vår tränare efter uttalanden såsom att ”poängbortaplan är att betrakta som en bonus”. En något slapp inställning i min mening. Han stod någon match senare och skrek könsord åt spelarna i Lindab Arena. En jävlaranamma-inställning som jag verkligen tror behövs från tränarhåll. Tyvärr befann jag mig själv för långt ifrån händelsernas centrum men jag har förstått att GPs förmaningar till truppen kunde höras över stora delar av arenan. Något som jag emellertid inte förstår är varför varför tränardoun envisas med att göra om i kedjeformationerna men tittar jag i taballen får jag någonstans inse att jag bör sluta ifrågasätta och istället tacka tränarna för deras insats. Jag vill inte påstå att vi gått från att elitseriens sämsta tränare (det är ju inte Bobo som bytts ut) till den bästa men helt klart är att tränarinsatsen har varit bra mycket mer taktisk denna säsong.
Anfallarna har de senaste omgångarna producerat mer än i början av säsongen. Bedouin har totalt gjort 19 poäng och leder därmed överlägset över sina anfallskollegor. Det är emellertid fortfarande så att både Granak och Porseland ligger mycket högt upp i Rögles interna poänglista. De båda ligger för övrigt med bland topp 10 av de backar som gjort flest poäng i elitserien. Att backarna lyckats så bra offensivt är oerhört roligt. Jag vill också passa på att ge en eloge till min egen favorit i laget, Bødker, som tagit ett stort kliv den här säsongen. Han fick mycket istid när Rögle var som mest skadedrabbat och hanterade ansvaret på ett föredömligt sätt.
I början av säsongen tyckte jag att vi hade gått från Sveriges bästa lagkapten till Sveriges sämsta, åtminstone rent spelmässigt. Visst är det fortfarande så att jag sällan tycker Glimmenvall gör något som är speciellt anmärkningsvärt, men han har senaste 5 omgångarna däremot gjort mycket färre fel än tidigare. Jag är inte längre orolig när jag ser honom på isen och rent generellt får han numera sägas spela mycket mer säkert och med huvudet på skaft.
Ett av Rögles största problem har den här säsongen varit att ta sig igenom mittzon. Jag tycker till viss del att man har kommit till rätta med problemet men riktigt bra har inte uppspelen blivit ännu. Likaså har jag upplevt att Rögle i offensiv zon ofta fastnar nere i hörnorna. Abbottarna lyser här med sin frånvaro. Trots att problemet kvarstår tycker jag att det blivit mindre med tiden. Sjögren har tagit ett stort kliv och spelar med mycket större självförtroende och kraft nu än i inledningen av säsongen. Just med tanke på att Rögle, i sina anfallszon, ofta sitter fast i hörnorna, har Sjögren utvecklats till att vara en av Rögles mest värdefulla anfallare.
Inför säsongen var jag övertygad om att ett målvaktsbyte var en nödvändighet om vi skulle ha någon som helst chans att klara oss undan kvalserien. Penker tänkte jag att vi kunde vi ha kvar som andramålvakt men ny förstamålvakt var verkligen ett måste. Nu ligger Nihlstorp femma i i Elitserien med sina 91,50 i räddningsprocent tätt följd av Penker på 91,39. Nihlstorp har de senaste 3 omgångarna fått ett lugn som jag saknat hos honom tidigare. Han ”fryser” inte när han inte vet var pucken är och han är inte ute och snurrar bort sig kring målet. Kort är jag hemskt glad över att kunna säga att Nihlstorp utvecklats på ett helt annat sätt än jag förutspått.
Powerplayspelet har det också varit sisådär med, åtminstone stundtals. För ett par omgångar sedan minns jag hur vi hade två powerplay där vi inte en ända gång lyckades komma in i offensiv zon. Jag slet mig själv i håret av frustration. Det är kanske inte så underligt att jag i mitt undermedvetna förväntar mig så mycket från Rögle i termer av powerplayspel. Man är ju van vid att ha ett spelgeni i form av Kenny Jönsson som med hjälp av Jakob Johansson och Högardh uträttade underverk. Jag kan konstatera att powerplayspelet inte är sämst. Rögle har en effektivitet i powerplay på 16,67 % som placerar oss på 7 plats bland elitseriekonkurrentera. Att Rögle kunnat prestera så pass, mindre dåligt, är mycket tack vare att Granak axlat rollen som Kennys efterträdare utomordentligt bra.
