Rögle, resan från yxhugg till CHL
André Deveaux stod och pratade med Mikael Gath vid båset, några snabba skär och ett yxhugg senare uppstod kalabalik på uppvärmningen inför match fyra i kvalet till SHL. Det blev rubrikerna efter matchen. Därefter var det dags för match fem i Västerås. Rögle hade 3-1 i matcher och den dåvarande assisterande kaptenen, Christopher Liljewall skickade Rögle upp i SHL med en stilig backhand. Rögle var tillbaka men en fråga kvarstod: Kan Rögle göra sig av med självbilden som ett jojo-lag?
“Swinging Rögle, ett lag med en självbild som inte innebär att att prestera titlar och fina resultat. Att gå upp då och då, vinna lite derbyn mot Malmö och låta unga talanger komma fram, det räckte i många år i Ängelholm”. Så uttryckte sig en nära bekant till mig om hans bild av Rögle. Talande minst sagt för hur Rögle sågs av både supportrar och idrottsintresserade.
Men i de innersta korridorerna på Ishallsvägen ville man annat, där var ambitionen satt högre och den skulle sedermera förverkligas. Detta till stor del på grund av Marcus Thuressons ledning som VD för klubben mellan 2015-2018. Ambitioner i all ära, det har alla nykomlingar till högsta serier. Drömmar om att etablera sig och gå mot titlar, men så ofta misslyckas det och slutar i ekonomiska bakslag och degradering. Karlskrona är kanske det tydligaste exemplet på detta. Rögle var nära samma öde. Under säsongen 16/17 klarade sig Rögle kvar i SHL efter ett ångestfyllt kval mot BIK Karlskoga. Rögle klarade sig undan en skamfylld degradering i Nobelhallen under exploderande omständigheter, efter att Felix Schütz avgjort i förlängning i match fyra.
En usel säsongsstart senare, och då menar jag usel. Ja faktiskt den sämsta säsongsinledningen som något lag någonsin presterat i den högsta hockeyserien i Sverige. Då var det dags för en förändring i grunden. Lagbygget behövdes göras om fullständigt. Det betydde att sportchef Anders “Masken” Carlsson och huvudtränare Anders Eldebrink fick gå. In kom bröderna Chris och Cam Abbott och skrämde slag på Rögle och hockeysverige. “Management by fear” så sade Daniel Widing till Cmore om förändringarna som skedde i omklädningsrummet. Presterade du inte det spel som föll bröderna Abbott i smaken så fick du heller inte spela. Det tydligaste exemplet på detta blev Juhamatti Aaltonen. Den bohemiska superstjärnan från Finland som hamnade i fjärdekedjan och även på läktaren under en tid sade till slut hejdå till Ängelholm under säsongen 17/18.
En ny tid tog fart i Rögle med bröderna Abbotts intåg. Något som reste ögonbrynen i hockeysverige, och hos gamla Röglespelare som farit ut på äventyr men som inte helt lyckats på andra sidan pölen. Spelare som Daniel Zaar, Dennis Everberg och Niklas Hansson återvände med jämna mellanrum och en ny professionalism infann sig. Återvändarna med några oprövade kort i spelare som Leon Bristedt och Kodie Curran i släptåg, tog Rögle till nya höjder med en fartfylld och spännande hockey. Det första slutspelet på 24 år tog slut mot HV71 i play in.
Det var endast ett steg på vägen mot toppen. Under säsongen 19/20 visade Rögle att ambitionen som Thuresson och Abbotts satt ut, var en realitet. Rögle är ett topplag och skall nu spela CHL för första gången i historien. Nästa mål är utsatt som SM-guld, vägen dit är lång, men för fem år sedan trodde väldigt få att Rögle skulle kunna mäta sig med giganter som Färjestad och Frölunda. Rögle fortsätter att överraska och allt började med ett fult tilltag som numer blivit kulförklarat i supporterleden i Ängelholm. Mycket talar mot den lilla klubben från nordvästra Skåne, men tidigare överraskningar talar för nya historiska händelser i Ängelholm.
