Rögles krisläge - “Problemet ligger inte i att man förlorar utan hur man gör det”
Efter 13 spelade matcher befinner sig förhandstippade topplaget Rögle på en tolfte plats. Fem segrar och åtta förluster. Sju raka bortaförluster. Majken Pålsson delar med sig av sina tankar och reflektioner kring svaga starten på säsongen.
Det är torsdagkväll. Jag sitter på min plats på pressläktaren och väntar ivrigt på nedsläpp. Mina tankar kring Rögles negativa fas som de befinner sig i flödar och mina resonemang likaså. Jag försöker komma till en slutsats till var problemet ligger, men mina frågeställningar kommer till halt när Rögle går upp i en tremålsledning.
“Är det nu det vänder och Rögle får ihop det som lag?”, tänker jag. Fartfylld hockey, kreativa aktioner och glädje som utstrålar sig från spelarna - hur kan detta gå fel? Men då händer precis allting som inte kunde hända. Först kommer första reduceringen, och innan perioden är över är ställningen lika. När 60 minuter är spelade ser jag slutsiffrorna 3-6. En klarledning har alltså lett till en redig förlust med tremålsskillnad.
Detta trots att man spelat drygt sex minuter i numerärt överläge i den tredje perioden varav fem av dem var spel fem mot tre. Otroligt svagt med andra ord.
Tolka mig inte fel, jag ser inget ögonbrynshöjande med att Rögle förlorar hemma mot Skellefteå under grundserien med tanke på motståndets kaliber - utan det handlar snarare om HUR man gör det. En stark första period leder till två följda perioder spelade med rädsla för att göra fel och nonchalant försvarsspel. För en åskådare ger det intrycket av att det ligger någon mental spärr som gör att Röglespelarna inte kan spela på det sättet de vill spela, utan hela tiden finns en tanke i bakhuvudet som hämmar. Antagligen är det ett resultat av den kritiska inledningen på säsongen eller kanske något annat.
Dessutom ska det även nämnas förändringarna i Skellefteås spel jämfört med första perioden och resten av matchen. Västerbottningarna höjde passningstempot och intensiteten i sitt eget spel något rejält, samtidigt som Rögle hade stundtals svårt att hänga med.
Under försäsongen kommunicerade Rögle utåt hur mycket fokus som lades på de defensiva bitarna. Detta skulle kunna anses komiskt nu. Framförallt i andra perioden mot Skellefteå syntes det extra tydligt i mina ögon. Trots tiden som lagts ned under försäsong på att vässa defensiven blir det panikslaget i egenzon. Det råder ingen tvekan om att det är naturligt under en match att hamna under press i egenzon mot vilket SHL-lag som helst, utan det handlar snarare om hur man ska hantera det. Ofta krånglar man till det snarare än att ta den enkla vägen ur. I vissa fall funkar det, men i majoriteten av gångerna hamnar man i en jobbigare sits.
Ett stort frågetecken så här långt på säsongen är backsidan som nu börjar syna sitt fuskbygge. Det är för mycket slarv och turnovers från backar som resulterar i onödiga situationer och eventuella baklängesmål. Bara för att nämna några situationer; Grégoires assist mot HV71, Claessons tabbe mot Skellefteå eller Johannesens felbedömning mot Linköping. Frågan är, hur länge har man tålamod med nyförvärven och väntar ut deras potential innan man ska börja agera på transfermarknaden? Framförallt med Grégoire som så här långt har mycket kvar att bevisa defensivt och har endast gett prov på sin offensiva tyngd.
Avsaknaden av ett effektivt powerplay.
Det är mycket som inte stämt så här långt i Rögles lagbygge, men det som sticker ut mest är det svaga powerplayspelet. Efter tretton omgångar är ängelholmslaget sämst i hela SHL på att nyttja numerärt överläge med sina ynka 13.33%. Färskt i minnet ligger säsongen 21/22 med den starka powerplayuppställningen ledd av Tambellini, Everberg och Zaar. Så fort man såg trion på isen tillsammans med en man mer visste man redan då att ett mål var garanterat. Nu håller man nästan andan så fort Rögle får chansen att spela med en man mer eftersom att intensiteten i spelet saktas ner en aning. Om man ser till mötet med Linköping däremot började Rögle få igång maskineriet och skapa en del chanser, men skärpan fanns inte där.
Vilket leder mig till nästa punkt - nämligen skärpan i avsluten. Rögle har inte problem att komma till skott. I själva verket är Rögle det laget som skjutit fjärde flest skott på mål med sina 347 avlossade bössor. Men av dessa 347 skotten är det endast 26 stycken som hittat in i nätet och resulterar i en skotteffektivitet på 7.49. Med andra ord sämst i statistiken i hela SHL.
Släpp knivarna.
Viktigt att påminna sig själv i ett sådant här läge är att det endast spelats tolv matcher och att inte dra för snabba slutsatser. Det är svårt att avgöra vad som är slump och vad som är ett mönster som måste brytas.
Jag är inte en person som är för att sparka hit och dit efter en rad motgångar, men problemet ligger inte i att man förlorar utan hur man gör det. Vinsten mot Timrå i lördags är ett annat exempel, visst den var viktig, men frågetecknena kring laget är fortfarande lika stora.
All heder och ära till Cam Abbott för vad han gjort med klubben, det kan ingen någonsin ta ifrån honom. Han har tagit en klubb som haft ett mönster att gå upp och ner i divisionerna, till att vinna CHL och omvandla laget till ett återkommande konkurrerande topplag. Han har gett de lojala supportrarna i Ängelholm något att glädjas över. Men frågan kvarstår - hur länge blir kanadensaren kvar vid rodret ifall det inte sker någon sportslig förändring? För någon förändring behöver göras ifall ingenting förändras.
LÄS MER:
Bortaspöket växer - när Rögle förlorade sjunde raka - Klicka på länken!
Uppdateringar kring frånvaroläget i truppen - "Beskeden vi fått är mer positiva än de vi först fick" - Klicka på länken!
Adam Tambellini efter tappade ledningen: "Andra och tredje perioden var oacceptabel för vår standard som grupp" - Klicka på länken!
