Ta inte framtida minnen från oss
Vi får inte vara på plats längre och saknaden är enorm.
Det är vinter och minusgrader ute. Vinterjackan är på och därför blir det ohyggligt varmt när en väl ställer sig på ståplats. Kylan från säkerhetsbommen hjälper en stund, men så fort det blir trångt, lite för trångt är den lika varm som du. Sången höjs och så också adrenalinet.
“Pang” någonting smäller och spelarna kommer ut i full karriär på isen. Ett kollektivt vrål och förväntan i luften. Finare blir det inte.
En hockeymatch är fylld av hopp och förtvivlan och som supporter till ett lag som har en förmåga att ge en mer förtvivlan än hopp, så hamnar supporterskapet i en romantisering kring hur svårt det kan vara att få se sitt lag vinna. De lyckliga stunderna är få, men belöningen i en uppflyttning är värd mer än vad många utomstående aldrig kan komma att förstå.
Pucken lämnar klubban, visslar fram genom luften och nätet rasslar till. Allting går så fort och bara några få sekunder efter att pucken lämnat klubban så ramlar läktaren över dig. Du omfamnas av svett, extas och glädje. 3-3 på tavlan och Rögle har kvitterat derbyt mot Malmö. Det är bara sekunder kvar av matchen och boven André Deveux har inte hunnit bli en bov ännu. Just nu är han bara en hjälte.
Så såg det ut några månader innan Rögle tog steget upp i SHL säsongen 2015. Vägen mot en uppflyttning är kantad av vackra historier och det här var en av de. Just nu pågår en debatt i hockeysverige om att stänga SHL och trots att vi lever i en tid som är den mest ovissa på år och dagar, så ber jag er. Ta inte dessa vackra minnen ifrån oss. För utan risken att trilla ner så blir inte belöningen av att gå upp en serie densamma.
Dörrarna öppnas och kylan biter tag i kinderna igen. Vinterjackan är inte lika jobbig nu och hoppet om uppflyttning lever. Det är svensk hockey när den är som bäst.
