"Modet att våga – nyckeln till framgång"
Det finns ögonblick i hockeyn när allt ställs på sin spets. När benen brinner, blicken flackar och frågan kryper in i bakhuvudet: orkar vi? Det är då allt avgörs. Då gäller det att borra ner huvudet, ta nästa skär och vägra låta tvivlet vinna.
Airbourne skriker ut det i "Bottom of the Well": "I'm at the bottom of the well, feeling so down." En textrad som lika gärna kunde vara hämtad från SSK:s historia. Vi har varit där – nere i mörkret, stirrat upp mot ljuset som fladdrar långt där ovanför. Kvalserier som gått fel, drömmar som slocknat, men ändå har vi aldrig slutat kämpa. För hockey handlar inte om var du varit, utan om vart du är på väg.
Och dit kommer man inte genom att tveka. "Den som är rädd för att förlora har redan förlorat." Karin Boyes ord ekar som en sanning genom hockeyns historia. Spela på säkerhet, backa hem, försöka överleva snarare än att vinna – det är så man blir kvar i brunnen. De som lyckas är de som vågar. De som kastar sig in i varje närkamp, skjuter istället för att tveka, reser sig när de fallit. De som vet att smärtan är en del av vägen tillbaka.
Jag försöker intala mig själv att det "bara" är hockey. Att jag kan ta en paus, ha hockeylediga dagar, tänka på annat. Men det går sådär. SSK finns där ändå, någonstans i bakhuvudet, oavsett om jag vill det eller inte. Och nu, när säsongen går in i sin avgörande fas, börjar nervositeten redan sätta sig i kroppen.
Men inget lag klarar det ensamt. Hela Södertälje måste stå bakom sitt lag. För SSK är mer än bara ett lag – det är en del av stadens hjärta, en del av vår historia. Bruce Springsteen sjunger i "My Hometown" om hur gatorna, människorna och minnena formar oss. Och precis så är det här. Södertälje är vår stad. Scaniarinken är vår borg. Att gå på match handlar inte bara om att se hockey – det handlar om att vara en del av något större.
När slutsignalen närmar sig och matchen står och väger, då är det inte bara spelarna på isen som avgör. Det är hela staden. Det är kraften från läktarna, från de som sjunger, skriker och aldrig slutar tro. Det är den som ger spelarna modet att våga. Och det är de som vågar som skriver historia.
Så när vi samlas igen, när vi ser vårt lag kämpa, låt oss minnas: det är nu vi måste resa oss. Nu vi måste ha hjärtat hos en stad och modet att aldrig ge upp.
Södertälje, är ni redo att stå upp för ert lag? För det är i dessa avgörande stunder som vi visar vilka vi är och vad vi står för.
