Krönika: Taavola har misslyckats
Fansen spekulerar alltmer om när Mats Hallin kommer att kliva ner i båset, men ledningen verkar ha ett enormt tålamod med Taavolas fantastiskt usla ledarskap. Jag vill inte höra något mer om att Södertälje alltid startar säsongen dåligt. Det här är inte spelarna ansvariga för, utan enbart tränaren Ulf Taavola.
Vi är många som är besvikna på säsongsinledningen och på spelarfilosofin. På en banderoll över hemmaklacken i Scaniarinken i matchen mot Luleå uttryckte fansen sitt missnöje gentemot tränaren och det gör man med all rätt. Ledningen saknar uppenbarligen fullständig verklighetsförankring och har ingen som helst aning om hur fansen känner, den generella uppfattningen är istället att supportrarna enbart gnäller oavsett hur det går för läget.
Det blev för mig uppenbart efter att ha pratat med en av de högt uppsatta i klubben under matchen mot Luleå. Han bad mig förklara vad som menades med banderollen i fråga. Jag förklarade att fansen sedan säsongsstarten varit missnöjda med hur formationerna sett ut och vilka spelare som Taavola premierat, men framför allt att väldigt många supportrar är väldigt missnöjda med hanteringen av Petr Leska.
I detta läge blir personen jag pratar med helt bestört och förstår i princip inte vad jag menar och ber mig förklara mig. Jag talar om att Leska har fått spela med helt fel personer och att Taavolas och klubbens tålamod med honom varit oförsvarbart kort och i ett lag där ingen spelare gjort mer än ett mål efter de åtta första matcherna är detta ett oförlåtligt misstag. Taavola är en taktiker ut i fingerspetsarna och tolererar inte att någon faller ur hans uppstyrda spelsystem. Leska är en spelare som kräver en omgivning som kan anpassa sig efter honom, han behöver kanske i viss mån smörjas. Detta var inget som Södertälje och Taavola var villiga att göra.
För individen existerar inte i hans ledarfilosofi, utan där ska alla jobba som ett kollektiv för varandra. Det må vara en bra grundtanke, men fungerar inte i praktiken. Ett lag kommer alltid att behöva sina stjärnor för att bli ett vinnarlag. Se till exempel på NHL-slutspelen i princip varje år. Då går alltid ett hårt arbetande lag utan direkta stjärnor långt i slutspelet, men får alltid stryk i slutet av de stjärnspäckande motståndarna. Vi behöver ingen taktiker som tränare, utan en pådrivare som kan skälla på spelarna om de gör fel, inte någon som står med armarna i kors. Hallin gjorde det i fjol och det blev succé.
För att då återknyta till mitt samtal så börjar han i det här läget bli irriterad och hävdar att tålamodet med Leska inte alls varit så kort som jag påstått och att problemet istället låg i bristande motivation hos tjecken. När jag talar om att snacket går och att stämningen börjar bli upprörd bland fansen på grund av lagets svårighet att göra mål suckar han bara och säger "Det här handlar om killar som bara ser hemmamatcherna och sammanfattningen på sporten på kvällen efter bortamatcherna, de är inte kapabla att göra en sådan bedömning."
Väldigt intressant. Detta bekräftar ledningens uppfattning om fansen som enbart gnällspikar. En förändring krävs snarast, annars kommer talangen hos Anze Kopitar och Dragen Umicevic att slarvas bort och laget kommer att gräva ned sig i en nedåtgående förlustspiral.
"Vilket enormt slöseri med pengar" mumlar jag och går därifrån.