Krönika: Vi börjar vänja oss
Södertälje drabbas ständigt av nya bakslag, det ena värre än det andra. Men vad händer egentligen? Vad ska man göra för att vända den negativa trenden? Finns det några enkla lösningar eller är det enda man kan göra att fortsätta plöja vidare i samma gamla spår?
Ja, Lucas Vavrusch vi skäms, vi skäms förbannat mycket. Vi skäms för att vår arena inte stod färdig till säsongsstarten, vi skäms för vår ledning som inte kan hantera spelarfrågor och vi skäms för vår tränare som inte kan utnyttja det fina spelarmaterial som vi har. Men att börja lägga fram konspirationsteorier och tankar om att islossningen på något sätt skulle kunna vara riggad känns fruktansvärt avlägset i ett ishockey-Sverige år 2005. Dessa tankegångar susar bland annat i huvudet på Sportbladet och Anders ”Ankan” Parmström. Men detta är så pinsamt så att ingen skulle göra detta frivilligt.
Vi får väl se hur många det är som återvänder till nästa match och löser in sina biljetter, mitt tips är att det inte blir överdrivet många. SSK har gjort sin publik en ännu större otjänst. Fruktansvärt svagt och trist. Det känns verkligen som att man aldrig får vara riktigt glad. Vi har ju fortfarande inte vunnit två matcher i rad den här säsongen och det kommer att dröja innan vi får uppleva det. Framför allt när två raka möten mot HV71 stundar.
Anders Burström är skadad förresten, men jag är inte speciellt ledsen för det. Hade han spelat i NHL hade han varit petad för länge sedan. Med risk för att låta som någon som är fullkomligt insnöad på siffror så måste jag ändå påstå att vi tittar lite för lite på statistik i detta land, i alla fall på fel sorts statistik. Det faktum att Burström inte snittar en poäng per match bekommer mig inte överdrivet mycket, däremot är jag fruktansvärt besviken på hans usla +/-statistik. Vad är -14 och 22 baklängesmål om inte genomuselt? Framför allt är det speciellt svagt om man ser till Burströms tidigare meriter och det faktum att han är ansedd som en av Sveriges bättre tvåvägsspelare. I år har han klart överglänsts av duktige Gabriel Karlsson på den positionen som gjort ett fullgott och gediget arbete där han även producerat mer poäng än Burström.
Skadeläget må vara ansträngt men jag vill framföra en diskret eloge till grabbarna som fortsätter att slita i motvind, däremot är jag fortsatt orolig för den återkommande härdsmältan i tredje perioden. Statistiken talar som sagt sitt tydliga språk.
Coop Arena 3/11 2005: Undertecknad ser Luleå göra fyra mål på tio minuter i sista perioden och med lätthet gå från 1-0 till 5-0.
Scaniarinken 5/11 2005: MoDo gör tre mål i sista perioden och sänker SSK.
Cloetta Center 22/11 2005: Linköping punkterar med tre mål i sista perioden och SSK gör återigen en mycket dålig avslutning av matchen.
Ni ser säkert var jag vill komma. Jag önskar jag hade en anledning som håller på allvar, för tunn spelartrupp? För dåligt tränade spelare? Svag inställning? Jag önskar jag visste. Dessutom har laget förlorat ett stort antal sistaperioder där det dock inte varit tal om genomklappning. Taavola måste se till att laget håller i en hel match, framför allt när spelschemat är så pass tufft som det varit sista tiden.
Tråkigt dessutom att operation ASKO inte blev av. Det blev bara ett enda stort antiklimax.
