Krönika: Hallin kliver ner - igen
Nu har Mats Hallin klivit ner i Södertäljes bås för femtielfte gången, men jag måste erkänna att jag inte riktigt såg det komma den här gången, men med facit i hand så känns det i alla fall som en tämligen oundviklig lösning. Däremot är det inte alls lika logiskt ur ett sportsligt perspektiv att ha Ulf Taavola kvar i båset överhuvudtaget.
Men varför det är på detta viset är tämligen enkelt att lista ut. Efter två sparkade tränare på fyra elitseriesäsonger så har helt enkelt inte Hallin lust att tappa ansiktet efter ännu en felrekrytering. Egentligen så var väl Hans Särkijärvi inte en felräkning, även om han gjorde SSK till landets tråkigaste ishockeylag. Segrarna kom, men det var väl med största sannolikhet så att Hallin inte var ett fan av Särkijärvis sätt att coacha laget, det var också därför han klev ner i båset när Södertälje gick upp 2001. Det var också anledningen till att Timo Lahtinen plockades in som huvudansvarig 2003, Hallin ville helt enkelt se roligare ishockey.
Och det blev det, i alla fall för övriga ishockey-Sverige. Under Lahtinens ledning blev SSK ingenting annat än ett strykgäng som lyckades missa slutspelet trots fantastiskt bra odds. Lahtinens ”entledigande” var dock mycket logiskt och Hallin och Anders Eldebrinks coachning var mycket framgångsrik. Jag är för övrigt fullständigt övertygad om att Hallin räknade kallt med att Eldebrink skulle ta över huvudansvaret inför årets säsong, men "Eldan" valde som bekant att sticka ner på kontinenten och göra karriär.
Med risk för att låta som en besserwisser så tänker jag i alla fall säga att jag aldrig trodde på Taavolas ledarskap. Jag kände mig dock motbevisad på försäsongen efter match två mot Djurgården, men allt eftersom säsongen har gått så har jag och många andra supporters blivit mer otåliga för varje match som gått förlorad.
Men Hallin vågar inte sparka Taavola. Det enda rätta hade varit att först säga upp Taavola och sedan avgå själv, men Hallin och Taavola är minst lika envisa båda två och därför är det på det viset som det är just nu. Den som förlorat mest på det här är Taavola som i princip fått sparken eftersom han bara styr en tredjedel av laget. Det positiva är att det är precis rätt tredjedel. Isträningen är hans trumfkort och Taavola är en skicklig tränare, men en usel pådrivare och inte mycket till matchcoach. Den rollen kommer istället att axlas av Hallin som vi vet är en framgångsrik pådrivare och kan skrämma vem som helst till stordåd. Förra året fick han fart på sömniga spelare som Jörgen Bemström, Erik Norbäck och Anders Burström. Det behövs i år också, ingen av dem har imponerat överhuvudtaget.
Dessutom har Hallin valt att ge mer ansvar till Stefan Nyman som fram till nu bara stått och nickat. Taavola har haft honom i sin kavajficka och inte låtit honom öppna munnen överhuvudtaget, så i Södertäljes bås kommer det från och med nu stå två män med armarna i kors och en som gapar och skriker på spelare som förhoppningsvis presterar någorlunda.
På sätt och vis tror jag i alla fall att Taavola är någorlunda nöjd, han fick i alla fall inte sparken, även om fråntagandet av två tredjedelar av huvudansvaret är mycket pinsamt för hans del så måste han ha sett det komma, så blind kan inte ens han vara och från och med nu får han lära sig acceptera att spela andrafiolen. För i slutändan bestämmer alltid Mats Hallin