Krönika: Drogen ishockey
Ishockey, en drog för mig helt enkelt. Men vad är det som trollbinder på detta magiska sätt? Vad får en att fortsätta att träna ungdomarna och heja på läktaren när det går dåligt. Men inget slå ruset när man vinner och det går bra och framgången rullar in. Då känner man sig stolt och speciell över vad man är. Vad är det som trollbinder till denna blixtrande sport?
Jag är väldigt ung och är redan helt fast.
I november/december började jag som assisterande tränare för Södertäljes pojkar födda 1995.
Jag håller fortfarande på och har en mentor som får träna i allsvenskan.
Det går inte en dag utan att jag saknar känslan av att åka skridskor igen, sommaren är ett levande helvete. Ishockeyn tar all min fria tid. Utbildningar, olika jobb, träningar och domarjobb. Trots att det tar mycket tid så älskar jag det.
Detta är livet.
Känslan när man kliver in i arenan via en ingång få egentligen varit igenom trots att det under dagarna praktiskt taget är att vandra in.
Respekten man får av föräldrar och folket runt om, jag kan bara tänka mig hur det är att vara Wayne Gretzky.
Men vad är det trollbinder på detta vis?
Farten i spelet och kampen om pucken. Ett snygg uppspel och målvakter som gör fantastiska räddningar.
Man vill vara en del av detta, en viktig del.
Det spelar ingen roll om du är materialare eller supporter som bara går på elitseriematcher, du är ändå delaktig i en mäktig apparat som kan trollbinda hela nationer.
Alla vill vi nå långt inom det vi tror på, och visst finns pengarna och spänningen i hockey.
Men jag kan lova att det kräver mycket jobb och du kommer ingenstans utan att slita och samtidigt njuta av resan.
Du vet nämligen aldrig var denna väg du började gå på slutar och varje steg, litet som stort, är ett äventyr.
Det är nog därför jag känner mig så drogad av denna "sport".
Varför skriver jag "sport"?
Jo därför att det är mer en livsstil.
Känner du att just du vill delta inom sporten på något sätt så tveka inte, jag själv började på läktaren och har bara på några år jobbat mig långt.
En dag är det kanske du som står där med Le Mat i handen och jublar!
Det är det som driver mig, det tar aldrig slut. Det finns alltid en annan trofé att hämta.
Det ska dock alltid göras ärligt och utan fusk.
Vad driver dig att under regn och rusk, i seger och motgång kämpa dig till arenan och kanske lämna allt annat bakom dig?
Rushen av en vinst? En kväll för dig själv med högklassig underhållning? Alla tycker vi och känner olika, men en sak förenar oss.
Vi är missbrukare av ishockey.
