Krönika: "Boforshockeyn" för sporten bakåt
Har just suttit och gått igenom den senaste matchen mot Brynäs i huvudet. Det är ingen vacker hockey att se, den där så kallade "Boforshockeyn". Sträng defensiv, låsa puck vid sarg och eventuellt krydda med en och annan spelvändning. Även anrika Sportklubben har spelat efter denna mall ett antal säsonger och därför vill jag aldrig mer se den. Den för aldrig hockeyn framåt, utan lär snarare stå och låsa sig själv.
Jag har full förståelse för de som är supportrar till lag som spelar under just denna mall och som otvivelaktigt anser att målen helgar medlen. Jag vet att det är en resultatinriktad verksamhet man bedriver men jag anser att med denna variant av hockey, sitter man snart i en ranglig, ytterst sliten roddbåt över Styx. Ni som har några år på nacken minns kanske Lasse Falks mytomspunna 1-3-1 variant i slutet av 80-talet. Den ärvdes i rakt nedstigande led från ingen mindre än nestor Boork. Den hånades och bespottades runt omkring i detta rike, den var trist och tråkig men oj så effektiv. Falkens Djurgårdsmodell har nu finhackats och kokats ner till en effektivare variant av dekadenshockey. Uppgifter om att ryggsäsckshockeyns tid är över och förbi kan alltså härmed dementeras.
Ett antal klubbchefer sitter på sina kammare och funderar på, hur lockar vi mer publik, för vi ligger ju bra till? Är det bara så enkelt att publiken inte kommer för att det är ekonomiska permafrosts vindar som genomsyrar samhället? Kanske är det på grund av att hockeyn på flera håll är en sådan trist underhållning som jämförs med att se målarfärg torka? Kanske en kombination av båda? Vad vet jag, men det jag VET är att skulle SSK ens fundera på att återgå till den hockeyn som spelades av representationslaget för något år sedan, då har jag sett min sista match.
Denna lilla överblick från mig är mina egna enkla synpunkter på vad jag ser vore en tillbakagång för hockeyn i stort. Kanske ser ni läsare en bitter SSK:are som lägger fokus på andra istället för att se "sitt" lags tillkortakommanden. Icke så. Jag är mycket väl medveten om SSKs brister och har aldrig blundat för det. Det jag definitivt vill blunda för och se som en fara är om herrar Strömberg och Czarnecki står för framtidens hockeyfilosofi. Kanske är det så att det är framtidens plikt att vara farlig? Så frågan jag ställer mig är, vad har jag att vänta mig av den riktning jag inte går i?
