Krönika: Leksand är det enda hotet för elitserielagen
Kvalseriedemonen sänder åter ilningar längs ryggraden, påminner en om degraderingsprofetior och ordinerar stora mängder magsårsmedicin.
Vad är väl ett slutspel i jämförelse med en rak serie som sätter en del föreningars framtid på spel. Utslagen i kvarts- eller semifinal i ett slutspel kontra tappad Elitserieplats, skillnaden är milsvid. Det finns klubbar som skulle offra, inte bara en hörntand, utan hela garnityret för att återigen bli ett elitlag.
Skall SSK och Rögle vara mer än lovligt oroliga när de kliver in i kvalet? Både och, skulle jag vilja säga. De behöver inte vara oroliga för att de på något sätt skulle vara sämre än lagen från allsvenskan, för det är de inte på någon position. Oroliga bör de dock vara för att Kvalserien är som inget annat, det är ett kammarspel i tio akter där laget som tråkat ut sina motståndare bäst river ner de flesta applåderna.
Kvalserien handlar inte om laget som spelar den bästa hockeyn, det handlar om att offra hela klockspelet när man täcker skott. Det gäller att aldrig tappa fokus på krigarmentaliteten, alltid ”better safe than sorry” och ta till vara chanserna när de dyker upp.
Jag minns hur illa ute SSK var i förra årets kval. Hemma mot AIK och Västerås, borta mot Växjö och Västerås. Tillfälligheterna avgjorde dessa matcher i SSKs favör.
Minnesgoda kanske kommer ihåg bortamatchen mot just Västerås. Västerås låg på stenhårt i SSKs zon, en utvisningssituation som domaren lät gå och Daniel Josefsson kunde åka i eget majestät mot VIK målet, där Thalberg drattade omkull och det var bara att lägga pucken i tomt mål. Det finns massor av situationer liknande dessa som är mer av tillfälligheter än frukten av ett klapp-klapp-spel. Kvalserien i ett nötskal.
Topplagen från Allsvenskan kliver in i kvalet med en säsong med karaktär av transportmatcher en masse. Bra matcher topplagen emellan, men inte sällan skräpmatcher mot lagen i den nedre regionen av serien. Väl i Kvalserien kan man då bli tagen på sängen där det inte ges något som helst utrymme för alibibyten. Just detta brukar fälla avgörandet i den korta och intensiva period som Kvalserien spelas.
Jag läser allt oftare att årets allsvenska representanter skall vara bättre än på väldigt länge och det enda jag kan grunda det på är att Leksand inte är lika överlägsna som man är van vid. Att på dessa grunder då påstå att serien är jämnare är att göra saker väldigt enkelt för sig. Man kan se det åt andra hållet, det vill säga; Leksand är sämre i år, därför är serien jämnare.
Man kan spekulera hur man vill om det, men det enda hotet för de två Elitserielagen att inte hänga kvar, är just Leksand. Leksand har ju inför denna säsong anlitat en tränare som vet hur ryggsäckarna skall bäras. Leif Strömbergs spelfilosofi är som klippt och skuren i ett kval, där man belönas med att kämpa hårt, ligga på kontring och dumpa puck.
Det som talar emot Leksand är just Leksand. De har för vana att vika ner sig de senaste åren och traditionens makt är av hävd stor. Det finns ett annat spörsmål till att de kanske inte lyckas i år heller och det är avsaknad av ett stabilt grundspel. Jag har sett Leksand några matcher och man slås ibland av hur det så kallade grundspelet hackar. Om jag vore Leksing skulle jag oroa mig för att lag från den undre regionen i allsvenskan stundtals tilläts sätta lagets backar under stor press.
AIK då? De är, enligt mig, alldeles för ojämna för att hota i en tio matcher kort serie. Man har en bra defensiv men det offensiva skulle behöva fler spelare. Det finns några namn bland forwards att se upp med men det finns inte samma trygghet i det offensiva som i det defensiva spelet.
Övriga lag i Kvalserien ser jag som chanslösa till en plats i Elitserien. Visst, de kan skrälla men inte hela vägen hem.
Jag är försiktigt optimistisk till att SSK klarar av att ta en av de två platserna som ger Elitseriestatus nästa säsong. Det grundar jag på att Sportklubben känns bättre rustade i år jämfört med förra året. Man har fler spelare som kan avgöra till skillnad mot förra året. Jag skall dock lägga in en brasklapp, man kommer ingenstans i kvalet om man inte visar ödmjukhet mot varje motståndare. Alla skall tas på allvar.
Kvalserien är inte mycket annat än berättelser om felslagna planer och grusade förhoppningar.
Till sist vill jag bara krasst konstatera att i min första krönika här på SvenskaFans, september 2009, så skrev jag att SSK blir bättre i år. Trots att jag blev sågad och näst intill idiotförklarad kan jag lugnt konstatera att min profetia slog in. SSK tog fler poäng denna säsong, alltså bättre.
Ansträngning är inte ansträngning förrän det börjar göra ont!