Mora - Södertälje6 - 1
5 ödesminuter vände ledning till stortorsk
SSK bjöd inte upp till dans i Dalarna trots ledning och bra spel i inledningen av andra perioden.
Uppehållet förra gången kom i ett väldigt dåligt läge för SSK. Man hade radat upp segrar i rad och spelade en totalhockey, där alla lagdelar kuggade i med varandra. Vi hade målvakter som stod på huvudet i flera matcher och de bidrog till många jämna matcher och flera segrar.
Juluppehållet däremot kom väldigt lägligt. Spelet har hackat rejält ett bra tag. Vi har sett att laget inte längre är det kugghjul som samarbetar med hela laget. Det är dåligt hem jobb, svaga returtagningar framför eget mål och många felpass och spelet är statiskt osynkat. Många åker själv med pucken istället för ihop.
SSK får de bästa möjliga uppladdningen inför match, då man åker upp till Dalarna dagen innan och sover på hotell och har matchvärmning i Smidjegravarenan på morgonen.
En nystart tänker nog ledningen som beslutat om att göra så. Men någon bra start blev det inte, snarare tvärtom.
Kanske var det just de bekväma som syntes i inledningen av matchen.
SSK är inte alls med i matchen tillsynes. Mora tar kommandot direkt. Man tänkte tanken att snart gör Mora mål, men Tolopilo spelar stabilt i första perioden och SSK reder ut anstormningen. Skotten i första är enligt statistiken 9-1 till hemmalaget. De var betydligt flera än så för SSK, men vet inte hur de räknar.
SSK saknade inte chanser i första, men de var väldigt få kan man konstatera.
Andra perioden inledning börjar SSK piggt. Videll har en chans att bryta sig in på mål men puck uslingen hoppar över bladet när han ska dra Ljunggren. SSK tar ledningen i matchen med en individuellt skicklig manöver av unge talangen Filip Nordberg som vinner sin duell och tar sig över blå och knäpper iväg ett stenhårt skott som går ribba in. Riktigt snyggt mål. SSK leder matchen välförtjänt trots det svajiga spelet i första. Men plötsligt så händer något som får hela matchen att ändra skepnad. SSK trummar på och går hårt för att göra flera mål. Den nya spetsiga duon Newell och Aaron Luchuk stressar högt i banan. Båda blir bortspelade och Mora kan snabbt vända och utnyttjar överläget som ges och kvitteringen är ett faktum. Sedan börjar raset. Alba tar en idiotisk utvisning i anfallszon. Mora har till skillnad från SSK ett fungerande Powerplay. Det tar 30 sekunder för dem att göra mål. Ett skolboks exempel på Powerplay mål. Förstår inte hur man lämnar en Moraspelare så ensam framför mål och låter han skymma Tolopilo. Mora fortsätter sin press och gör även 3-1 inom kort. Alla målet ser enkla ut, och något turliga. Som om det inte räckte så gör Mora även 4-1. Då fick Bogren nog , och byter ut Tolopilo mot Bergvik. Tänkte tanken att nu så gör vi en mirakel vändning som mot Karlskoga.
I tredje perioden trycker SSK på med ett offensiv och jagar nästa mål. Det dyker upp flera chanser, bland annat har Pasic en jättechans framför mål men skjuter mitt i plocken. Ljunggren i målet tycks gilla att spela mot SSK. Han radar upp räddningar i sista perioden när SSK jagar reducering. Mora gör sitt första anfall efter den långa SSK pressen och punkterar matchen med att göra 5-1 av Kalle Miketinac, som förövrigt gjorde hattrick med sitt 6-1 mål som kom när Mora hade Powerplay. Att matchen slutar med tennis siffror speglar inte matchbilden. SSK var värda minst ett par kassar framåt, men man behöver bli mycket mer effektiva i sina avslut.
Vad ska man dra för slutsatser av denna match. Firma Pasic och Videll har vi stundtals sett att det finns kemi. Men jag tycker ändå att Pasic fungerade bättre utan Videll med Engsund och Liljegren.
Aaron Luchuk och Patric Newell skapade en hel del chanser och de lovar gott inför framtiden.
Försvarsspelet har ju varit det som hyllats mest och varit det som stuckit ut i den första halvan av serien.
Nu ser man att backarna blir alldeles för ensamma. Det blir luckor när forwards inte gör hemjobbet ordentligt. Vi håller inte ihop laget och motståndarna kan vända snabbt och på så sätt skapa sig överlägen.
Moras alla mål är med trafik framför mål. De vinner man mot man duellerna framför vår kasse. De tar returer. Vi måste bli obekväma vi också. SSK söker allt för ofta det perfekta läget eller en passning för mycket.
Igår såg jag tendenser som oroar. Man börjar även titta oroväckande i tabellen allt oftare. Är det så att spelarna också tittat i tabellen när man låg tvåa och var nöjda med det. De tycks ha smugit in en oroväckande bekvämlighet i truppen som måste tvättas bort. Man måste hitta ödmjukhet man haft tidigare och ändra inställning och ta på det berömda blåstället.
Vill inte hänga ut enskilda spelare men enligt mig så håller inte Liljewall den nivå som vi har vant oss att se ifrån honom. Han håller hårt i klubban och tycks vara långsammare på rören än någonsin. Den kedjan är enligt mig felkonstruerad. Albert Sjöberg med Wallner och Lucas Carlsson skulle vara ett bättre alternativ, förlåt Stoffe.
Att Aaron är en duktig hockeyspelare råder inget tvivel om. Newell är ingen jätte sensation och har en hel del brister i närkampsspelet. Är det tänkt att Liljegren ska vara den defensiva i den kedjan så får man nog tänka om. Liljegren är ju den som går på mål och skapar lägen med sin fart och frenesi.
Tror faktiskt att en Lucas Carlsson skulle passa med Nordamerikanerna bättre, då kanske även Lucke skulle hitta tillbaka till sin nivå.
Renars Krastenbergs tid i SSK tycks vara över. Han var inte med igår på matchen och deltar inte heller i dagens träning. Är han sjuk, skadad eller såld? Tydligen så är han sjuk enligt LT som sänt direkt från dagens träning.
Enligt dagens träning så är det samma lag som ska spela mot tabelljumbon Västervik imorgon.
Där fick jag svar på allt jag skrivit om innan om önskemål om ändringar. Fortsätt med samma lag och hoppas på det bästa. Förstår inte hur Sjöberg inte platsar in bland de 12 forwards. Han såg väldigt spelsugen igår och skapade med sin fart ett par chanser.
"winning is a habit" vi tycks ha glömt det för tillfället
