Södertälje-Leksand 4-1
Äntligen SSK vinst mot Leksand inför hela 5600 åskådare i Scaniarinken.
Efter den mycket underhållande och från SSK mycket väl genomförda matchen mot Färjestad kändes det som att det moment som Tälje byggt upp skulle räcka för att slå Leksand. Visserligen har inte SSK vunnit en enda gång mot "folkets lag" (böndernas lag skulle jag vilja säga) men inför den här matchen förväntades inget mindre än tre sköna poäng och kliva upp på slutspelsplats igen.
Folk gillar dramatik. Förra hemmamatchen var fylld av det. Det kanske är en skribents uppgift att vinkla matchen till ett riktigt spektakel men låt oss lägga sådant åt sidan och konstatera att SSK avgjorde matchen redan 14.32 minuter in i matchen. Då hade den skakige, retursläppande och uppenbart orutinerade Jonas Fransson släppt in 3-0 och kastat in handduken till förmån för mer namnkunnige Petter Rönnquist.
Samtliga mål var tämligen odramatiska och speciellt fösaren från blå av Peter Ahola som betydde 3-0 såg ganska lätt ut för en målvakt av riktig Elitserieklass.
Leksand visste att de var slagna och en stabilt (mycket stabil faktiskt) Rönnquist höll nätet fritt från ytterligare mål från SSK.
Leksand hade en del farligheter, men Roffe var med mycket bra i hela matchen. Med det menar jag att han inte bara var bra, han var "Rolf Wanhainen bra".
Något som folk tar för givet är att målvakter lyckas hålla koncentrationen uppe till 100% matchen igenom. Detta är fel, endast ett par stycket (i elitserien) är duktiga nog att gå samtliga sextio minuter igenom matchen utan att släppa pucken med blicken. Idag tycker jag Roffe gjorde det och det var faktiskt ett tag sen sist. Formen pekar uppåt för "Roffe" och då vet man att slutspel hägrar.
Det målet Leksand gjorde var i PP i slutet av andra perioden. Om man ska skylla det målet på någon så är det de två SSK backar som slängde sig för att täcka skott alldeles för tidigt. Alltid suveräne Mikael Karlberg i Leksand förtjänar också lite beröm eftersom det var han som styrde hela PP spelet som ledde till mål. OBS:Kasper Kenig gjorde målet inte LIF tränare Tolvanen
Men SSK vann och fick också ett trevligt 4-1 mål när Juha Lind satte i öppen kasse.
En solid uppvisning, många spelare som skötte sig bra men det är oroväckande att Popovic och Stefan Bemström får spela lite mer för att täcka saknaden av skadade Leif Rohlin. Det kommer inte hålla i längden.
Och på tal om att få spela för mycket, eller kanske för lite. Idag hade SSK en massa intressanta spelare på bänken som knappt fick göra ett byte. Spelare som SSK A-J följare dyrkar fick bara sitta idag (Umicevic, Hagelin, Christén och Backlinder). Även den nylånade Urban Omark fick knappt beröra isen. Detta är osunt, det verkar som att det är lite grus i organisationen när spelare kallas upp bara för att värma bänken.
Tillsist kan jag avsluta med att säga att det bara var hyfsat drag för 5600 personer och Leksand. Det hettade till lite när klackarna försökte överrösta varandra i en "kom i igen....." ramsa, där blev det lika mellan klackarna men i överlag var Blue Lightnings bättre på alla sätt (Masarna hade lite tryck efter sitt mål men det var allt.)
Iochmed att SSK vann idag och hade lite tur med resultaten ligger man så högt upp som sjätte plats. Man får hoppas att det inte slutar som sist de var så högt uppe och nosade, då kom flera förluster och domedagsprofeter snackade om en ny kvalserie. Med den "go" som SSK har visat efter jul kommer detta inte hända, men det gäller att hålla uppe den ånga man har (lättare sagt än gjort).
Gott nytt år, förhoppningsvis ett år vi SSK fans kommer att minnas för lång tid framöver!
