Södertälje - Luleå 3-0
Med ett kallt försvar och två heta spelare vann SSK enkelt en ljummen match mot Luleå.
Det är något som hänt i SSK. Och det måste ha hänt någonstans i den andra periodpausen mot Linköping. Efter det har SSK inte varit sig likt. Det är skrämmande hur det har kunnat gå såhär fort, skrämmande att tänka på om någon överhuvudtaget visste varför- vad formulan för denna vändning är, hur mycket makt de skulle ha...
För en vändning har det blivit, det är högst påtagligt. Innan matchen mot Frölunda träffade jag sportchef Mats Hallin som på fullaste allvar talade om att SSK skulle ta poäng nere i Göteborg. Och tro mig, det var inte standard snacket en tränare bjuder på för det fanns inga tecken på dold uppgivenhet i Mats ögon.
Det blev tillslut en poäng mot Frölunda, och den var välförtjänt- Hallin är en man som sällan skräder med orden.
Luleå är ett lag som det på senare tid känts som ganska lätt motstånd i Scaniarinken. Visst tycker säkert spelarna raka motsatsen, björnarna från norr spelar en fysisk hockey med en hel del fula tillgrepp. Men man kan säga att det blivit enkel poängseger efter 12 ronder varje match om man talar i boxningstermer.
Men spelarna verkade på topphumör och uppladdade när de innan matchen värmde upp med fotboll på parkeringen, så Luleå skulle nog inte kunna knäcka SSK idag. Robert Carlsson var t.o.m så glad att han bjöd en bil på ett fint fotbollsavtryck efter en volleykanon.
Med den fina trenden SSK har mot Luleå på hemmaplan tillsammans med det nyfunna självförtroende laget fått talade oddsen avsevärt till våran fördel!
Nåväl, matchen blev ingen sluggerfest där båda turades om att hamra på varandra denna gång heller. När publiken dessutom var typiskt "mitt i säsongen" ljummen kunde man inte förvänta sig det heller.
SSK skapade snabbt ett par farliga lägen signerade en otroligt spelsugen Juha Lind som med sylvass skridskoteknik och passar snabbare än blixten gjorde Henriksson jobb i Luleåmålet till en mardröm. Men förutom dessa farliga lägen var det som att SSK under den första perioden kände på sina motståndare, redan nämnda ljumna publiken visade sin uppskattning genom att lägga en dimma av mummel och gurgel runtom på läktarna- tråkigt! Enda gången folk vaknade till var när det plingade till två gånger på resultat-tavlan och 4-0 till HV71 mot Linköping kom upp. Klacken sjöng skadeglatt den fina ramsan "vi hatar LHC olé olé,olé". Jag tror inte någon i Scaniarinken kommer sakna krisköping om de skulle åka ur Elitserien.
Andra perioden började med ett av de tunga slagen som gick förbi Luleås rakryggade guard. Det gick väldigt snabbt efter att pucken nått Robert Carlsson bakom Lule-kassen. Han stötte snabbt in pucken framför mål och där fanns Gabbe Karlsson som rakade in, tid: 20.46.
Tränare Taavola måste varit enormt besviken då jag kan tänka mig att han i paus sagt till sina gubbar "bra, fortsätt såhär!".
Luleå hade svårt att skapa farliga lägen, det förvånar mig inte att backen Petter Nilsson är deras främste målskytt när laget saknar avslutare av rang. De enda spelare som visade vilja att forcera in pucken var Linus Fagemo och Magnus Nilsson, båda spelarna högg på allt och är faktiskt duktiga spelare båda två. Fagemo är utan diskussion mer talangfull av de två men M.Nilsson var tung och hade en välbehövlig "pang på" attityd.
Den nu pinsamt uttjatade frasen "man börjar bakifrån och sen kommer målen automatiskt" bevisades återigen idag. Det var nämligen så enkelt att när SSK visade upp en defensiv av dagens kaliber, ja då kom 2-0 målet (en klassisk draaagare av Törmenen i PP) som ett brev på posten (ännu en fin klyscha!).
Det har varit en annan slags trygghet sedan Peter "Poppe" Popovic slogs ihop med Leif Rohlin igen och gamla paret Ahola-Björck återförenades. Speciellt Poppe verkar ha vaknat upp efter att ha uppträtt oinspirerat under den svacka SSK hade under November. Det kan bero på något som jag tyckte mig se i början av säsongen när veteranerna Popovic och Rohlin kamperade ihop- viljan att prestera bättre än sin kollega.
Peter är en tävligsmänniska och när man spelar ihop med en meriterad spelare som Leif Rohlin så vill man inte gärna vara den som är "sämre". Hursomhelst så var "Poppe" återigen en bjässe i försvaret och visade flera gånger vilken expert han är på "poke checking" (styra bort pucken från motståndaren med klubban).
In i tredje kändes det aldrig nervöst, visst gjorde Luleå att Roffes nolla var värd något, och med lite bättre avslut kunde de även fått in en puck (som när Fagemo bara hade att trycka in pucken fast sköt halvmetern utanför mål).
Men det blev alltså inga mål för Norrbottningarna, ta ut målvakten gav motsatt effekt och Erik Norbäck hann träffa stolpen en gång innan han i ett nytt läge osjälviskt passade till Juha Lind som fick göra sitt välförtjänade mål. Minns även en schysst tackling Robert Carlsson gav "Bulan" Berglund, annars var det inte mycket minnesvärt från tredje perioden.
Och det blev alltså nästan samma historia som i tidigare möten med Luleå, SSK fick fick in många fina kombinationer och även ett par tunga slag som gjorde att Luleå aldrig mäktade med. Luleå lyckades även avsluta i sann Mike Tyson stil då de nästan satte igång ett enormt slagsmål när fler än en Lule-spelare delade ut totalt onödiga rapp och tjuvsmällar. Att det blev så många utvisningsminuter berodde på allt som skedde här, men det var svårt att hålla koll på vem och vilka som tjafsade.
Om försvaret lyckas hålla lika tätt framöver som idag kommer man tillslut att gå till slutspel. Jag tror man lärt sig av att inte ta ut slutspelsplatser i förskott som många (inklusive mig) gjorde när SSK var så högt upp som på sjätte plats. Det är bara ta en match i taget...Ännu en klyscha och perfekt att avsluta med. Brynäs härnäst!
